Då var helgen över så gott som! Venetziaden blev bra trots allt! Och den underbara avslutningen i Kokkola beundrade vi efter att ha firat kvällen med raketer hos mamma! Varför jag skrev "trots allt" beror på att 11-åringen igen har haft oturen med sig. Det känns som att vi besöker akuten med jämna mellanrum. Inte är det så länge sen han låg där, med muskelinflammation eller vad det nu var, och högt värde hade han, det visade sig senare med blodprov. Det var den gången vi akut åkte med ambulans till Tampere, när man på akuten var rädd för nackskada.
Vi har haft tur alltid med lyckliga avslut såna gånger, men man blir ju rädd varje gång! Det är många som har frågat hur det är med 11-åringen och det känns skönt att få säga att det gick bra! Igår hann jag knappt skriva att man får hoppas att veneziaden går bra! Efter det så åkte vi till min mammas en sväng. Vi hjälpte henne med alla facklor och spikade ihop stolpar att ha facklorna på. Sen bjöd mamma på kaffe, då var klockan ännu lite, kanske runt tre. Jag tänkte inte desto mer på det när 11-åringen åkte hem. Jag hade inlåst smällarna, mest för att jag ville att de skulle spara dem tills det blev mörkt.
Jag satte nästan kaffet i halsen när han ringde och sa att han hade bränt sig och jag hörde ju att han var i panik. Förstås så trodde jag att han hade hittat nyckeln och inte kunnat hålla fingrarna i styr och smällt nån smällare. Och jag visste att vi hade bara "fjåso" smällare, som barnen kallade det, så jag tänkte, han kan inte ha bränt sig mycket isåfall. Jag satte mig på 9-åringens cykel, som inte alls passade mig, men jag måste ju fort hem. När jag satte mig på cykeln så tänkte jag, att tänk om han bränt ansiktet, men den tanken slog jag bort genast. Så olyckligt kan det inte bara vara!
Möter honom på vägen, strax utanför vårt hem och jag frågar genast var och hur han bränt sig och han ser röd ut i ansiktet och såklart blir jag lite i panik när han säger han har bränt sig där, och fast det inte ser så farligt ut så blir man rädd när man hör att det är ansiktet. Han skulle fylla på en tändare från en gasburk, en sån som är till för det, och då blir jag ju genast mer skrämd då jag visste att det inte var nån "fjåso" smällare. En låga hade flammat opp när han fyllde på och det halkade på nåt sätt, så att han rullade på tändaren samtidigt. Han sprang ut och kastade sig i gräset.
Kom, vi går in fort och lägger vatten på, sa jag utan att låta alltför skrämd. När jag kommer in luktar det bränt hår, och då ser jag genast att hans hårtoppar är brända. Hur olyckligt skulle inte det ha kunnat sluta??? Håret, som flammar bort på en sekund. Och huset skulle ha kunnat brinna ner eftersom han fyllde på inomhus. Jag vet ju att såna gasburkar att fylla på med är farliga, men inte trodde jag att det händer såå lätt! Dum som man är, kommer jag inte ihåg heller att jag varnat honom för det!! Det är inte bra att vara efterklok!
Nåja, det bränner och jag vet ju redan att vi måste åka in till akuten för att visa upp honom, men jag ringer dit ändå. Lånar mammas bil när min bensintank var torr, och körde kanske lite över hastighet eftersom han hade ont. Men inga blå gubbar ute som tur. Framme på akuten smörjde man in ansiktet med en superduper salva som tog bort svedan, en riktig dunderkur! Man lindade in hans ansikte så han liknade lite en mumie.
Och sen hade han bränt handen oxå så där satte man även salva och den blev även inlindad.
Eftersom ögonen kan bli som sandpapper när man bränt ansiktet fick vi recept på en ögonsalva som vi ska lägga 2-3 gånger/dag.
Jag trodde han skulle ha ont i ansiktet resten av kvällen, men det hade han inte, det var handen som var värst. Men värkmedicinen var ju bra den oxå.
När vi igår gick ut från akuten möter vi en mamma med sin son och den pojken var kanske runt 14-15 år och han såg lika ut som min son gjorde förrän de satte salvan och bandagen på. Han var röd i ansiktet och hade handen i en vattenfylld påse. Så vi sa till varann att ja, det har hänt er oxå.
Imårse åkte vi tillbaks till akuten, för då ville man kolla hur det såg ut. I dörren mötte vi pojken som hade råkat ut för samma brännskada som min son. Han hade kvar en lapp för ögat, eftersom hans ögonfransar hade bränts bort på vid ena ögat. Handen hade han i bandage.
Eftersom ansiktet såg bra ut på min 11-åring, togs bandagen. Några röda streck här och var har han, men det gör inte ont längre.
Det var handen man lag nytt bandage på, eftersom han hade några blåsor där, och man ville ju förstås undvika infektion när de går sönder. Jag har sett dokumentärer om mänskor som bränt sig enormt, och när man tänker på hur det kunnat gå, blir man ändå glad att han hade så tur.
Ja sa till sjukskötaren på akuten att jag hoppas att det är länge tills det händer nåt med honom igen, annars blir han snart stamkund där 11-åringen....
.
