Det händer så mycket bedrövelser i världen hela tiden, men nog känns det som att det är just nu enormt bedrövligt.
De hemska krigen som håller på i flera länder. Det kommer aldrig att bli som förr. Här hemma sitter jag och njuter av mitt morgonmål, min middag och när jag tänker på de som sitter i en smutsig gränd som just bombats och de hemska upplevelser som följer känner jag både skuldkänslor och tacksamhet. Tacksam att jag får ha det så bra och bo i fred.
Varje dag vi får ha fred ska vi vara tacksamma. Tänk en dag om vi står där. Utan mat, och vårt hus som bombats sönder, dammig, smutsig och rädd för vad som kommer näst. Ondskan på jorden är så hemsk och döden är skrämmande.
Men eftersom jag tror på livet efter detta, önskar jag att den dagen det blir min tur att dö, att jag bara kan lägga all min sorg och smärta till Gud, att Han tar hand om mig och för mig till Honom.
