På måndag börjar vi båda jobba igen och då saktar det av med byggandet.
Efter att igår ha fått ett så sorgligt meddelande på våra telefoner kunde vi inte tänka på annat.
Att en ung kille avlidit i en olycka. Och vi är båda bekanta med pappan och min man har även träffat hela familjen tidigare, och vi känner en tung sorg över vad de går igenom. De finns ständigt i våra tankar.
Vi hämtade en blombukett på Sunds och där visste de om olyckan och hade bundit flera buketter med tanke på det. Det slår mig hur otroligt fin kärlek och gemenskap vi har i vår bygd, speciellt när något sorgligt händer och man tänker på dem som sörjer och gör det lilla man kan för att underlätta.
Textmeddelandet till exempel som vidarebefordras till många och tack vare det, så är det många som ber för familjen och man kan känna kärleken från Gud och hur Han är med dem i sorgen.
Det är så fint att bo i en bygd med människor som tror på Gud speciellt vid sorg. Vi vet vad som händer efter döden. Och just på grund av det, även i den fruktansvärda chocken och sorgen så har man tacksamheten i att det finns något finare och härligare som väntar. Det är en fin tröst som hjälper även i tyngsta sorgen.
Våra tankar går ständigt till föräldrarna och familjen. Vi fick krama om dem igår och vi kände båda den djupa sorgen. Vi ber för att Gud ska vara riktigt nära dem i den sorg, saknad och ångest de kommer vakna till varje ny morgon nu och de kommande dagarna.
Låt den Helige Anden ständigt trösta och hjälpa dem.
