PÄ mÄndag börjar vi bÄda jobba igen och dÄ saktar det av med byggandet.
Efter att igÄr ha fÄtt ett sÄ sorgligt meddelande pÄ vÄra telefoner kunde vi inte tÀnka pÄ annat.
Att en ung kille avlidit i en olycka. Och vi Àr bÄda bekanta med pappan och min man hade Àven trÀffat mamman tidigare, och vi kÀnner en tung sorg över vad de gÄr igenom. De finns stÀndigt i vÄra tankar.
Vi hÀmtade en blombukett pÄ Sunds och dÀr visste de om olyckan och hade bundit flera buketter med tanke pÄ det. Det slÄr mig hur otroligt fin kÀrlek och gemenskap vi har i vÄr bygd nÀr nÄgot sorgligt hÀnder och man tÀnker pÄ dem som sörjer och gör det lilla man kan för att underlÀtta.
Textmeddelandet till exempel som vidarebefordras till mÄnga och tack vare det, sÄ Àr det mÄnga som ber för familjen och man kan kÀnna kÀrleken frÄn Gud och hur han Àr med dem i sorgen.
Det Àr sÄ fint att bo i en bygd med mÀnniskor som tror pÄ Gud speciellt vid sorg. Vi vet vad som hÀnder efter döden. Och just pÄ grund av det, Àven i den fruktansvÀrda chocken och sorgen sÄ har man tacksamheten i att det finns nÄgot finare och hÀrligare som vÀntar. Det Àr en fin tröst som hjÀlper Àven i tyngsta sorgen.
VÄra tankar gÄr stÀndigt till förÀldrarna och familjen. Vi fick krama om dem igÄr och vi kÀnde bÄda den djupa sorgen. Vi ber för att Gud ska vara riktigt nÀra dem i den sorg, saknad och Ängest de kommer vakna till varje ny morgon nu och de kommande dagarna.
LÄt den Helige Anden stÀndigt trösta och hjÀlpa dem.