Stå på dig!

Varje dag tänker jag på att jag ska äta mindre ohälsosamma saker och varje dag "fejlar" jag. 

Jag vet inte hur jag ska göra för att stoppa mig själv från att ta chokladbitarna med nötter eller något annat sött. Det har blivit som en slags "comfort" när jag vilar efter jobbet. Jag vet inte hur jag ska få svängt min hjärna att stå på mig och säga nej. 

Jag tror kanske att det ska komma av sig själv utan uppoffringar. Men det kommer nog aldrig att hända. Jag hoppas jag snart lär mig att stå på mig, mot mig själv. Men jag börjar tro att jag borde få hjälp av en expert. 

Hursomhelst var jag på Bodypump igår och nu ska hållas frisk så att det inte blir så lång paus igen.

Banana 🍌

Visste ni att om man har bananer hemma som är riktigt mogna, ska man inte ha dem bredvid mindre mogna bananer som man nyss köpt. De bananer som är mera mogna, kanske på gränsen till ruttna, ger ifrån sig nån slags gas, som gör då att de "nya" bananerna mognar fortare.

Och man vill ju att de bananer man köpte senast ska stå sig längre. 

Dessutom ska man ju aldrig lämna bananer i plastpåsar. Men det visste ni väl redan....

.... idag cyklade jag till jobbet. Mina ben gör lite ont här och där ännu, efter den långa vandringen. Speciellt när jag ska sitta på huk, då spänner det verkligen i knävecken.

"Wayfaring stranger" har så länge jag kan minnas varit en favoritsång. Här sjungs den på helt olika sätt och båda är lika bra.

Never again

Så känns det iallafall nu. Jag och en jobbarkompis deltog i Öja nattvandring. Sträckan på 22km.

Vi startade kl 18 och vi började med raska steg och farten höll i sig bra tills de kanske sista sju kilometrarna när värken i benen verkligen började ta ut sin rätt och vi automatiskt stapplade långsammare. 

Jag hade inte väntat mig en sån dålig vandringsled. Så mycket rötter och stenar. Väldigt lerig, men det hade jag kanske räknat med. Detta gjorde vandringen extremt tuff. Jag har vandrat många leder, men som sagt var nog denna väldigt tuff när man gick 22 km.

Vi fick köttsoppa längs med vägen. Kommer inte ihåg hur långt vi då vandrat, men halvnio var vi iallafall vid den punkten.

Vi fortsatte vandringen, och nästa stopp blev vid havet. Det var så otroligt vackert och spegelblankt. Jag tänkte på hur lyckosam de måste känna sig som hade sin villa där. 

Det mörknade så småningom och vi fick ta till pannlampor.

När det var 6km kvar fick vi grillkorv.

De fyra sista kilometrarna var ganska plågsamma och det gick väldigt tungt. 

Det kändes som en evighet att komma i mål. 

Men skön var känslan när vi äntligen gjorde det och fick vårt diplom. Då var väl klockan halvtvå på natten eller något ditåt iallafall.

Vi satte oss ner i bilen och körde hem. Viken skön känsla. 

Hemma dök jag rakt ner i sängen. Borstade varken tänder eller kollade fästingar. Spikmattan åkte under benen och det gjorde gott!

Tack vare att jag hade gott sällskap av min jobbarkompis, gick vandringen bra trots att det värkte här och där♥️. Vi hade ändå gott humör och jag ser fram emot att vandra med henne en vecka i höst med Natventure. Visst är det också tung vandring, men det är på helt annan nivå. Men nu är det är dags att börja träna inför den vandringen. 

Idag har jag så ont i mina ben att det inte spelar någon roll om jag ligger eller står. Värken är med konstant. 

Men aldrig igen säger jag. Denna vandring var inte något jag behöver flera gånger. Eller kanske om man väljer den kortare sträckan på 13 km....

Annas Wellness

Jag missade att min besöksmätare nu är över en miljon. Jag tror dock att det är många klick som räknas, som inte borde räknas. 

Veckan har varit bra, men jag har svettats mer än vanligt och flåsat lite mer. Det är sviterna av att ha vilat så många dagar. Jag kapade en del abs-rör och det brukar inte gå så tungt som det gjorde. Rören är fem meter långa och vi har dem på två ställen. 

I nedre lagret och sen i övre. De rör som vi har i övre lagret kapar jag har till två och tre meters längder. Det är en speciell rörsax man använder. Det finns ju flera olika, men den jag använder är en sån. Så man så att säga, kniper av röret. 

Sen har jag börjat förbereda för sommarjobbare som kommer. Det ska ska finnas skyddsskor och arbetsbyxor med mera. Så det ska beställas.

Jag har även hjälpt de andra på lagret med lite truckkörning när det kom mdf-skivor, tillbehör till 121:ans mast mm. Det är kul att få sätta sig i trucken och köra ibland, för visst kan jag sakna det, nu när jag inte kör varje dag.

Sen har jag förstås gjort det vanliga att fylla på i hyllorna och lägga in beställningar åt inköparna på det som börjar ta slut.

Igår påpekade en, vad skönt att det är ledig dag imorgon. Jag hade glömt bort det. Kristi himmelsfärd.Så imorse var vi till Pedersöre kyrka på högmässan, som började redan tio.

I förrgår var jag till Annas wellness förresten, för första gången. Hade i födelsedagspresent fått ett presentkort dit. Och jag kommer absolut att återvända dit på flera behandlingar.

Igår fick jag Indisk huvudmassage. Jag tror jag aldrig förr upplevt så skön behandling. Jag befann mig ibland på gränsen till att somna, eftersom jag flera gånger kände att jag drömde fast jag var vaken. 

Nu eldar vi här inne. Det är regnigt ute och skönt att ha en brasa.

Morsdag

Jag har känt frustration de senaste dagarna och idag känner jag av det mest. Vet inte om det är sviterna av denna flunssa. Jag är så arg inombords och jag vet inte varför. Allting retar mig. 

Jag mår iallafall bättre. Varje morgon vaknar jag med en stram värk, som nackspärr i min högra axel. Jag har säkert legat på soffan för länge. Jag längtar att komma tillbaka till gymmet, cykeln och jobbet. Nu är det mindre än en vecka kvar till nattvandringen och jag borde verkligen komma igång. Då ska jag och många andra vandra 22km. Så lite nervositet känner jag ju.

Det är så mycket jag missat som jag velat göra de senaste dagarna. Vara ute i solen den senaste veckan. Morsdsagskaffe hos mamma igår, vilket jag troligtvis kunde ha farit på, men jag valde att hoppa över. Där sitter man tätt i soffan och både mamma och hennes vän är äldre och har sina komplikationer som inte behöver virus till.

Baden Baden stol hon fick av oss

Men vi tog ändå cyklarna jag och sönerna under dagen och cyklade till stan. Tröttsamt, men bra för kroppen. Älsklingen var och hjälpte en vän att riva en sommarstuga. På kvällen ringde dottern och undrade om jag ville komma med på Billie Eilish tour på bio efter åtta på kvällen. Fredagkväll hade jag sagt att jag inte borde komma. 

Foto från 4 år sen 

Men igår, bestämde jag mig för att fara och spendera tid med dottern. Det var helt otroligt att sitta där och titta på konserten med 3D glasögon. Det kändes precis som att man var där på konserten med Billie Eilish. 

Ikväll blir det hamburgare vi grillar morsdagen till ära, med alla i vår familj ute på terassen. Men först ska vi till kyrkan. Idag är det vår tur att vara medhjälpare.

Detta foto tog jag i fredags och bad Chat Gpt skapa en målad tavla.

Segt

I mitt 50-åriga liv har jag aldrig tidigare snytit ut en sån stor äcklig seg degklump som ikväll. Ursäkta att jag berättar, men det överraskade mig så! Denhär flunssan är one of a kind.

Ikväll gjorde vi chili med bönor, så kanske det var chilin som satte fart på min täppta näsa.

Älsklingen for och handla och vi hjälptes åt att laga vegetarisk chiligryta med bönor.

Vegetarisk chili med bönor

En annan sak som överraskar är hur seg denna flunssa är. Ikväll har jag stegring igen. Jag brukar bli så fort frisk. Jag har i omgångar trott att jag blir bättre. Imorse var jag så trött att jag gärna sko ha fortsatt sova. Men medan älsklingen tog hundarna ut på promenad, kokade jag ändå gröt.

Spar, den yngre, har varit lite annorlunda de senaste dagarna, tröttare. Vi funderar lite skämtsamt, om han är i chock ännu, efter att ha bott på hundpensionat.

Vibrerande ljudet från Wisaforest är extrem. Jag undrar hur det låter precis där, var ljudet kommer ifrån. Hur farligt är det? Underhållet de hållit på med de senaste veckorna går mot slutet och man kan höra på det vansinnigt kraftfulla dunder att det är något extremt det de håller på med. Tänkte tanken om detdär sko explodera. Skulle hela staden blåsa upp...?

Solen fortsätter skina

Det är ganska otroligt hur solen har lyst dag efter dag. Våren kom så tidigt i år. 

Måndag

Kilometrikisa har startat och trots att insidan av näsa och hals är tjock av slem från flunssan, satte jag mig på cykeln och cyklade till jobbet. Tänker att det reder nog upp sig när jag väl kommer igång.

Ledsen över allt det roliga jag missar på grund av flunssan. Sång, träning och baby-mys.

Men het te-kopp på det!

Idag tisdag cyklade jag igen till jobbet. En timme senare än vanligt. Jag vaknade klockan 7 imorse istället för 5:35. Insåg när jag vaknade att det var ovanligt ljust ute. 

Jag har sovit dåligt de två senaste dagarna, men det var inte på grund av det jag försov mig. Igår steg jag upp innan larmet gick av. Min telefon har ett meddelande som poppar upp en stund innan larmet går av,  ifall man vill stänga av det innan det ringer, så det gjorde jag. 

Jag har ju ikryssad att larmet ska ringa måndag till fredag, så automatiskt lämnar larmet på, så att det ringer då följande morgon. Men något hände. För tydligen stängdes det av helt. Har testat igen och denna gång lämnade larmet på. Så jag vet inte vad som hände.

Jag vaknade aldrig riktigt till idag på jobbet. Det var tungt och mitt huvud kändes omtöcknad. Till sist fick jag ge mig. Jag började känna mig yr. Så min  gode arbetskamrat körde hem mig. Hade stegring.

Jag bokade tid till Pihlajalinna och ska dit så småningom. Så fåse om jag har något virus som antibiotika behövs till.

Jag fick dessa mediciner.

För hosta, slem och virus.

Vi hittade efter många om och men, tavlor som vi gillade för några veckor sedan. (Akustiktavlor som absorberar ljud och minskar efterklang. Utrymmet känns lugnare och talet är tydligare). Så de kom på posten idag och nu har älsklingen hängt upp dem med noggrannhet i millimeter. Köpta från: https://www.canvasbutik.fi/

Upplevelser

Som vanligt när man flyger, drar man i sig andras baciller🤧 och denna gång lyckades jag göra det på flyget hem. Älsklingen sa skämtsamt, att det är nog eftersom jag sov med öppen mun i både flyg och tåg och jag tror han har rätt. Så jag har haft flunssa igen och nu har jag blivit bättre, men tror hostan kommer att följa med en tid.

Kommer ihåg hur vi när vi var yngre och tog foto av mamma när hon sov med öppen mun. När kamerarullen, som då blev framkallad, och fotona kom med posten och hon såg fotot bland andra foton, kan ni förstå hennes reaktion som togs emot med blandade känslor. 

Denna helg hade vi tänkt göra så mycket, men det blev inte av. Älsklingen bytte till sommardäck tillsammans med sonen. Men igår började även han känna av flunssa. Men ännu mår han ganska bra.

Så jag tror vi kan fara till högmässan idag, men ifall jag får en hostattack måste jag bara stiga upp och fara ut på toaletten och hosta. 

På tal om högmässa, hade jag en sån upplevelse i USA att jag vet inte hur jag ska tolka det, för att inte såra någon. Men jag känner så starkt att det var fel.

Jag var taggad och tyckte det var spännande att få åka till en katolsk kyrka på mässa. Jag har varit på katolsk mässa tidigare, men då hade jag kanske inte ännu fått den relationen med Gud som jag har idag.

Nu är höjdpunkten i mitt liv när vi åker till kyrkan om söndagarna. När man får samlas med andra som tror och känna gemenskapen, det är så värdefullt.

Nåja, vi kommer in i den katolska kyrkan, och vi sätter oss ner och jag börjar bläddra i den tjocka boken med allt innehåll om vad som händer i mässan. Älsklingens syster undrar om jag kommer upp till nattvarden, men jag hade det på klart utav respekt till katolska kyrkan kunde jag inte gå till nattvarden. Och just där var jag helt okej med det. 

Men när det närmade sig nattvarden kom en riktigt ledsen stämning över mig och jag fick kämpa med tårarna för att inte börja gråta. Jag bad Jesus om förlåtelse för att jag inte skulle ta emot bröd och vin. Bad om förlåtelse för att jag lyssnade till människors regler och inte till Hans vilja, vilket fick mig så ledsen att jag satt där och krampaktigt kämpade för att inte brista ut i gråt. Älsklingen såg att något var fel och han frågade hur jag mådde. Jag kunde bara skaka på huvudet, för att visa att något var fel. Han tog min hand....

...eftersom jag blev så bestört och ledsen, förvånad över min reaktion av de val jag tvingades göra, blev jag också frustrerad inombords, vilket gjorde mig ännu mera ledsen. Frustrationen över hur vi människor beter oss mot Gud. Alla dessa olika församlingar. Vi tror på samma Gud, men vi skapar våra egna regler. Hur kan någon annan än Jesus ha rätt att säga till mig, om jag inte är välkommen?  Jag tror på Jesus och allt det Han gick igenom där på korset. Jag tror på syndernas förlåtelse i Hans blod. Vem av oss har rätt att säga till någon annan människa, du har inte rätt till det?

Jag älskar katolska kyrkan och allt vad det innebär, med det som predikas, alla lovsånger, familjen, podcasts av katoliker, som ger mig så mycket. Men just där i högmässan, kände jag mig så utanför, trots att jag delar samma tro. Kanske det var det som gjorde mig så ledsen.

Jag undrar vad Gud tänker när Han ser på oss. Jag vet att Han är glad för varenda en som tror på Honom, men han är nog ledsen över de regler vi har, som skapar osämja med varandra. 

Viktigast är ändå i slutändan, att älska varandra, att kunna förbise vad som orsakar ledsamhet mellan varandra. Genom att tänka att Gud älskar oss, att Han gav sin son för att rädda oss. Vilken kärlek!