... idag var vi med pÄ begravningen av den unga killen som dog.
Vi Àr bekanta med förÀldrarna till killen och ville visa respekt och omtÀnksamhet mot dem.
Det var en fin begravning fylld av sorg, förtvivlan och grÄt, men pÄ samma gÄng sÄ vackert att kunna se lÀngre Àn det.
Vi har funderat igen pÄ vad det riktigt Àr för mening med att en sÄ ung kille tas bort. Den tanken som slÄr mig, Àr att vi inte riktigt kan förstÄ oss pÄ Guds plan och hur himmelen Àr.
Och jag tror att den unga killen, Gud anvÀnde honom i nÄgot stort. Vi vet och tror att han just nu har det bra. Han ser nog ner pÄ de nÀra och kÀra och önskar att han kunde sÀga till dem precis som Jesus sa. Varför grÄter ni? Graven Àr tom. Jag Àr ju hos min Fader.
Att vara tonÄring idag Àr inte lÀtt. Och de dras Ät sÄ mÄnga olika hÄll. Och jag Àr sÀker pÄ att det blir bara svÄrare och svÄrare att hÄlla sin tro pÄ Gud. Men se, en sommarkvÀll efter olyckan, samlas mÄnga ungdomar och sjunger psalmer i stan. Det pÄverkar och gör under.
Jag Àr sÀker pÄ att det fick mÄnga att inse hur stort och mÀktigt det Àr att ha Gud i sitt liv.
Det kommer att pÄverka mÄngas liv.
Jag tror ifall vi kunde se himlen och allt dÀri och sedan se vÄrt liv pÄ jorden. SÄ skulle vi nog förundras över det. Och inse bland annat att sorgen till exempel Àr en sÄ kort liten tid.
Det var lite som ett under nÀr vi gick pÄ gravgÄrden bland alla gravstenar pÄ vÀg med skaran till gravlÀggningen. I min tanke undrade jag var min pappas grav lÄg....visst Àr det kanske lite mera till höger.... plötsligt stÄr vi bredvid hans grav och jag kÀnner min Àlsklings hand omkring mig nÀr han Àven insÄg. KÀndes som att det fanns en mening i det hela.