Vid fyratiden hade Àlsklingen varit borta en god stund, sÄ jag kÀnde pÄ mig att han var nÄgonstans och planerade. Han sa att vi kunde ta ut hundarna vid halvfem och sen fara pÄ middag. SÄ jag tÀnkte. Middag. Typ klockan 18. NÄnstans. (Senare fick jag reda pÄ att han och dottern hade ordnat blommor och sÄnt pÄ restaurangen)
Min mamma hade dagen innan försagt sig lite, om nÄgot tÄrtbak, sÄ jag visste att hon och familjen skulle vara med pÄ grund av det. Hennes reaktion nÀr hon försa sig, förklarade det.
Ălsklingen hade försökt spela oberörd, nĂ€r han frĂ„gade om jag ville att mina barn sko komma med pĂ„ middagen. Jag kĂ€nner Ă€lsklingen bĂ€ttre Ă€n sĂ„đ Han skulle aldrig utesluta min familj. Men Ă€ndĂ„ var jag inte sĂ€ker pĂ„ om det skulle ske nĂ„got speciellt just samma dag jag fyllde Ă„r, eller om det skulle bli senare.
Vid fyratiden ringde han och skyllde pÄ stormen att vi skulle kanske kunna fara pÄ en drink innan middagen. VadÄ, vad hade det med stormen att göra, undrade jag. Hade han tÀnkt ha ett kalas utomhus nÄnstans?? Det gjorde mig lite rÀdd. Att han skulle ha ordnat nÄgot fint ute och sÄ kommer Ärhundradets storm.
SÄ vi Äkte till Stationen, han och jag, förstod senare, att det var för att köpa lite tid och sÄ att pojkarna och dottern skulle smuggla tÄrtorna till platsen dÀr middagen skulle Àga rum.
SÄ vi satte oss ner pÄ Stationen med varsin drink. DÀr satt vi lite mer Àn en halvtimme, tills han sa att vi kunde Äka till middagen.
Ă
ret innan hade vi hyrt Komin och Àtit pizza vid jul, och jag trodde nog att det var dÀr vi sko vara. Men tji fick jag.
Vi körde mot Gamla Hamn, och Pavis finns ju dÀr. Men det Àr vÀl stÀngt. Jo, det var det. För allmÀnheten. Men Àlsklingen hade hyrt ett av utrymmen dÀr. SÄ nÀr vi parkerade, var dotterns bil, den enda jag riktigt reflekterade över. Men det hade jag vÀntat mig.
Det var tyst nĂ€r vi steg in. Förstod senare att det var meningen. Men nĂ€r jag stiger in i salen, ser jag precis alla jag Ă€lskar!! Familj och vĂ€nner đ❤️
Och de sjöng och hurrade och mina mungipor vÀrkte nÀstan nÀr jag log som solen strÄlar.
Sen fick jag kramar av alla.
Tidigare pĂ„ dagen hade jag fĂ„tt meddelande av vĂ„ra goda vĂ€nner om att de önskade mig en fin födelsedag. Och dĂ„ kĂ€nde jag mig lite sorgsen eftersom enligt meddelandet skulle de inte fira med mig. Men det var för att "tvilla" bort mig. Alla de jag hade tĂ€nkt pĂ„ och önskat fĂ„ fira tillsammans med var dĂ€r đ
De var sĂ„ mĂ„nga! Jag har sĂ„ mĂ„nga i min familj och goda nĂ€ra vĂ€nner som jag Ă€lskar ❤️ och att de alla var dĂ€r đ.
Det var smart tillvÀgagÄngssÀtt med middagen. En god buffé. GrÀddpotatis, nötkött, lax, sallader.... buffé gjorde middagen sÄ smidig. Och det var gott!!
Tror alla njöt av att Àta nÄgot annat Àn skinka.
Till efterrÀtt tÄrtbuffé som familjen bakat.
Ălsklingen höll ett tal som smĂ€lte mitt hjĂ€rta. LikasĂ„ min syster som lĂ€ste upp en fin kĂ€nslosam dikt. Mina barn och mina syskon berĂ€ttade om hur hjĂ€lpsam jag Ă€r. LikasĂ„ mina vĂ€nner. Jag kĂ€nde mig bĂ„de övervĂ€ldigad och tacksam just dĂ€r, över hur folk ser mig. Oftast kĂ€nner jag mig sĂ„ liten och hjĂ€lplös. Att jag inte gör mer för andra. FrĂ„n barndomen mindes mina bröder mig, att jag aldrig skulle ha varit elak mot nĂ„gon av dem.
Lillebror kallade mig extramamma och minsann, det vÀrmde. Jag tröstade min yngsta syster nÀr hon som liten och blev arg och ville rymma hemifrÄn och hon satt pÄ pannrumstrappan och grÀt eller surade.
Mina vÀnner pratade om att jag stÀller upp och vill hjÀlpa och gör det med glÀdje utan att tveka.
Allt det fina jag fick höra om mina bÀsta sidor triggar mig att bli en bÀttre person och verkligen vilja leva upp till allt som sas.
Stormen hade under kvĂ€llen vi firade farit runt som en tornado och dragit med sig trĂ€d med mera. Jag tror nog denna storm var en av de vĂ€rsta jag upplevt. Ăven hĂ€r blĂ„ste trĂ€d omkull.
Dikten av min syster:
Grattis – vĂ„r super syster i 50 Ă„r
Du fyller femtio, men kÀnns som 25,
en syster, en hjĂ€lte – ja, sĂ„ mycket mer Ă€n en vĂ€n.
NÀr grannens ungar brÄkade loss,
stod du dÀr som Batman, stark, lugn och försvarade oss.
Och nĂ€r jag va liten och dramatisk (nĂ€r mamma sa nej)- ja dĂ„ rymde ja hemifrĂ„n bestĂ€mt som vinden – packa min kappsĂ€ck och slĂ€ngde dörren med tĂ„rar pĂ„ kinden.
Jag Äkte inte lÄngt, satt pÄ trappan vid pannrummets dörr,
för jag visste: Hon kommer, det gör hon ÀndÄ, senare eller förr.
Hon tröstade och kramade mig – fanns alltid dĂ€r och gjorde allt okej.
Hon hade den coolaste musiken i vĂ„rt rum, skratt och roliga kompisar med hĂ„r permanent – ja, hur tuff var int hon?
SĂ„ flyttade hon till Nykarleby en dag,
och plötsligt blev rummet lite tommare, jag o min syster saknade dig sÄ, jag sa det knappt högt men jag kÀnde det bra.
Sen efter en tid kom miraklen, ett efter ett:
dina barn – vilket drömgĂ€ng, helt rĂ€tt!
Fyra fantastiska barn, sÄ mycket kÀrlek i rad, man sÄg hur ditt hjÀrta blev Ànnu mer glad.
Och sen kom din Àlskling in i livet, vilken fulltrÀff det blev, en underbar del av allt fint som hon levt.
Tack för festen, för skratt och för ljus,
för att vi fÄr fira vÄr storasyster i livets stora kalas-hus.
En ung och cool fammo, blott femtio bar,
med stil i steget och glimten hon har.
Hon skrattar högt, hÀnger med i allt nytt, sjunger skönt som fÄgelsÄng fina, hon e den som ger allt Ät de sina.
Femtio Ă„r av glĂ€djespridning, vĂ€rme och skratt, av omtanke, styrka – dag efter dag, natt efter natt.
Tack min syster, för allt som du Àr,
för dÄ och för nu, för alltid sÄ kÀr.
Du Àr toppen, du lyser, du gör vÀrlden bra,
GRATTIS PĂ
FĂDELSEDAGEN – hurra, hurra, hurra! đđ✨
