Kommer ihÄg att min jobbarkompis och jag hade jobbat hela sommaren 2011 med att stÀda hallen. Alla andra hade semester. Jag hade endast 1 vecka.
Och hösten hade kommit, men ÀndÄ var det tomt pÄ jobbet, eftersom de flesta jobbade i byn och inte i stan var vi befann oss.
Jag kommer precis ihÄg dendÀr höstdagen, nÀr grabbarna frÄn superyachten gick in genom dörren med sina röda Henri Lloyd drÀkter och stövlar pÄ.
Kommer ihÄg och blir glad nÀr jag tÀnker tillbaka att en pÄ jobbet presenterade kaptenen för mig. Det Àr sÄnt som etsar sig fast och gör en glad.
DÄ var jag ju av den Äsikten att jag inte behövde nÄn. Jag ville leva fri och bara vara.
Dagarna gick. Vi blev bjudna pÄ biokvÀllar, middagar, glöggkvÀll av besÀttningen. Vi blev mer och mer bekanta med dem. SÄ en kvÀll satt vi dÀr pÄ café, han och jag....och jag smÀlte och jag fortsÀtter smÀlta....

