Kommer ihåg att min jobbarkompis och jag hade jobbat hela sommaren 2011 med att städa hallen. Alla andra hade semester. Jag hade endast 1 vecka.
Och hösten hade kommit, men ändå var det tomt på jobbet, eftersom de flesta jobbade i byn och inte i stan var vi befann oss.
Jag kommer precis ihåg dendär höstdagen, när grabbarna från superyachten gick in genom dörren med sina röda Henri Lloyd dräkter och stövlar på.
Kommer ihåg och blir glad när jag tänker tillbaka att en på jobbet presenterade kaptenen för mig. Det är sånt som etsar sig fast och gör en glad.
Då var jag ju av den åsikten att jag inte behövde nån. Jag ville leva fri och bara vara.
Dagarna gick. Vi blev bjudna på biokvällar, middagar, glöggkväll av besättningen. Vi blev mer och mer bekanta med dem. Så en kväll satt vi där på café, han och jag....och jag smälte och jag fortsätter smälta....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar