Jag undrar hur mycket tråkigheter en mänska klarar av innan hon blir sjuk på riktigt?
Var går gränsen för hur mycket man klarar av?
Det värsta scenariot vore att den mänskan som haft tillräckligt av sorger i livet, riktigt brister ihop och blir en skugga av den man en gång var.
Tänk om den mänskan aldrig kommer upp igen ur djupet och lever resten av livet på någon anstalt?
Jag önskar att jag och alla andra visar att vi bryr oss om och ger kärlek och värme till mänskor som mår dåligt.
Livet är kort och vi borde inte låta dagar gå förbi utan att hjälpa mänskor som har det jobbigt.
Det är så viktigt att man i familjer gör varandra lyckliga.
Det är nog regel nummer ett för att kunna själv vara lycklig.
