Tyky dag...

...på fredag. Tyky-dag betyder att man har en dag med fritidsaktiviteter.

Man kunde välja frisbee-golf, vandring, gymnastik eller en föreläsning. 

Jag tänkte vandra i år. Förra året valde jag frisbeen. 

Idag har jag dammat runt på jobbet med corecell och det är ganska bläh.

Vädret har igen varit varmt. 

Jag har sagt det förut, men det är synd om oss finländare när vi måste jobba de dagar vi har värme. De är så få ändå. 

Lyssnar till lite coola...

Ledsen...

....att jag igen missat en fin dag med att jobba. Efter jobbet lagade jag en liten middag och tog pojkarna med till huset och de två yngre fick städa bilen medan vi äldre lade bergull.

Solen skiner och det är runt 21 grader ute.
Och nu när vi är hemma tänker jag vila. Men det gör fortfarande ont i min själ när jag missar bikini-dagarna.

Countdown to my happening 6.

Ma bebe

Sov länge idag. Vaknade vid nio-tiden. Fortfarande med samma nackspärr som jag haft i några dar. Det är lite skrämmande att det känns som att jag hade feber, men tempen visar inget.

Hursomhelst när jag börjar röra på minskar stelheten. Satte vetekudden på och den värmde jätteskönt. 

Precis när jag fått pojkarna på fötter och vi skulle åka och bygga hus ringde arbetsledaren för 130:an och undrade om jag kunde komma och hjälpa till. 

Jag tyckte det lät lockande att åter få jobba på min kära båt.

Nej, den är inte min förstås! Men när man varit med på ett projekt från början. börjar man känna lite bitterljuv kärlek till båten. 

Man kan nästan säga att man lägger blod, svett och tårar på ett projekt.

Iallafall sa jag till arbetsledaren att jag kommer. Dessutom behöver jag lite extra timmar.  Som alltid blev han jättenöjd när man orkar komma. Det är roligt att göra nån glad.

Pojkarna på jobbet hade startat redan kl 6 på morgon. Jag började vid elva. 

Nu när båten ska sjösättas och allt onödigt material tas bort börjar man se hur fin den är. Jag hann putsa 4 kabiner. 

Arbetsledaren beställde pizza åt alla i jobb. Mumsigt. De som kommit tidigt åkte hem när kvällen kom. Jag fortsatte tills jag kände att jag behövde åka hem. Klockan 22 åkte jag hem. Trött och svettig.

Men tacksam för en fin dag trots att vädret var så fint att det gjorde ont.

Countdown 7....

Céline Dion - Encore un soir

Skön ny låt med Celine...

Jasmine Elcocks röst....waaau!!

Storfiskaren

Titta vilken baddare en fick häromdagen.

Denhär lilla killen och två andra har jag tagit hand om idag.

Och allt har gått bra tack vare storasyster på 8 år som hjälpt till hela tiden.
De åt bra, lillkillen sov sin dagssömn,  vi har varit ute,  spelat spel, sett på Tom&Jerry och jag hamnade även att byta blöja vilket jag är hemskt ovan med. Men på nåt sätt fixade jag det.

Sovmorgon

Fredagkväll och äntligen får denna trötta kvinna vila lite.
Försov mig imårse. Tonåringen också, som annars är uppe före mig. Han knackade på dörren 6:50. Då borde vi redan ha varit på jobbet.
Det var nog gårdagens promenad som gav mig en sån djup sömn att jag inte hörde väckarklockan.

Slutade jobbet lite tidigare för att köra hem tonåringen och sen hade vi en liten grillfest på jobbet. Så efter att jag ätit där, kom jag hem och där fanns hungriga vargar.
Kunde ha smygit med mig mat från jobbet istället.
Jag gillar inte att kocka.

Imorgon blir det tidig väckning om jag ska få gjort nåt på huset i helgen. Ska hämta bergull på Hartmans och efter det ta hand om syrrans barn några timmar. Ja resten av helgen jobbar vi på huset.

Nu tar jag alla barnen och far till Prisma på fredagsmys....troligtvis med resten av världen.

Kållby vandringsled

Alltså idag har det varit en bra dag trots att jag blev lite trött. Och det blev en massa skratt på jobbet. Vi kunde ta det lugnare idag när vi injicerade harts i däcket. Då blir det lugnare tempo och man landar lite.

Vi hamnade idag och kapa av toppen på ett ämbar med hantag eftersom vi behövde bottenhalvan för att samla in harts, och det blev dagens höjdpunkt. Den avkapade toppen av ämbaret är inte så lätt att använda till blåbärs-plockning uttryckte nån sig. Sånt och lite till fick oss att vrida oss av skratt när skämten haglade.

Kvällen kom och jag var trött, men ville inte ändå missa vandringen och denna gång bar det iväg till Kållby.

Countdown...

....vilar medan jag väntar på att dottern ska komma hem från jobbet. Vi måste dra iväg till stan och köpa en klänning till hennes avslutning. Det lär dröja innan vi kommer iväg. Hon är en sån som tar tid på sig. Håret och kläder ska fixas.

Min countdown börjar idag. Om 11 dagar avslöjar jag vad som händer.

Såhär vacker blev hon...

Samsung

Så i min hand har jag en lånetelefon. En Samsung, nästan exakt som min, men den är slöare.

Dagen har varit enormt jobbig på grund av dåligt humör. Den laminering vi gör nu är tålamodsprövande och när man försöker få det att bli bra och det bara känns blää så gör det inte dagen bättre.

Min hjärna pumpar mig med negativa tankar i varje minut. Jag är arg på allt, precis som när ett barn ligger på golvet och skriker och inte får som det vill.
Jag skrek ju inte, jag var bara tyst med mitt rubbade humör.

Men när hormonerna tar över min kropp, precis som den svarta giftet tar över Spiderman, då faller man dit.

Dessutom var jag så extremt långsam. Det är otroligt intressant, men även ledsamt att inse hur mycket man påverkar andra när man är nere och trött.

Någon nämnde om vilken begravnings-stämning det var. Någon drog en vits. Inget av det lättade min stämning.
Jag började sakta inse att min dåliga dag drabbade alla andra. Det är ledsamt.

Vår arbetsledare kom in i hallen och genast lade han märke till att det var något som inte stämde. Han kände nog spänningen i tystnaden eftersom han påpekade det.

Eftermiddagskaffet gjorde mig på bättre humör och vi blev klara med den dystra lamineringsfasen.

När dagen var över var alla nöjda, glada och pratsamma igen.
Bodypump träning har jag varit på ikväll. Tungt men skönt.

Skit oxå!

Så nu har jag gjort vad jag kunnat på min telefon för att få den fixad, men den bara fortsätter retas.

Har gjort en återställning men inget händer som bådar något bättre.
Nu måste jag köpa en skarvsladd som är flera kilometer långt, för jag måste ha telefonen på laddning hela tiden.

Och nej. Batteriet är nytt, så det är inte där problemet ligger, om inte den har fått värmeslag eller nåt.
Om jag inte har den på laddning börjar den starta om och så håller det på tills jag tar ur batteriet.

Så nu åker den på service så ser vi vad som händer.
Jag hoppas jag får min telefon tillbaka så fort som möjligt!

Söndagkväll på Fäboda

Några fina foton från Fäboda.
Min telefon har som sagt gett upp, så fotona är tagna av dottern med hennes telefon så kvalitén är inte lika bra på den telefonen.
En bild hann jag få med min telefon.

Dagen har minsann varit händelserik.
Jag och pojkarna tog en promenad runt stan i det vackra vädret. Satte oss ner på esplanaden och det var så folktomt.

Tänker ofta på hur det skulle se ut om denna gata låg nånstans i Europa.
Skulle den vara lika folktom? Varför inte ha alla möjliga serveringar av olika sorts maträtter? Då menar jag som folk har råd med, sådär en söndagseftermiddag i maj.

På kvällen kom kusin M. på besök och när alla barnen var hemma drog vi iväg till Fäboda.

Vi kom inte många kilometer. Jag hade en vespa bakom mig och jag körde försiktigt eftersom vägen är så bedrövlig. Det skumpar och gumpar.

Det finns en dramatiskt stor ojämn upphöjning efter att man passerat stallet och branta kurvan.
Har hela tiden ögonen i bakspegeln på mopedpojken.

Plötsligt ser jag vespan vurpar när han blev så överraskad av gumpan! Och av flyger killen som kör den. Jag nitbromsar och skrämmer vettet ut de andra i bilen. Rusar ut till pojken som tar sig om magen och han ser ut att ha så ont.

Han har hemska sår som asfalten rivit upp på armen och magen och händerna.
Jag tänker ringa ambulans men han vill inte. Han är nog chockad och skakar. Men jag erbjuder mig att köra honom till akuten.

Han börjar spy i gräset, av hjärnskakning eller chock vet jag inte. En annan bilist som stannat erbjuder plastpåsar och papper.

Kör honom till akuten medan de andra börjar gå mot Fäboda.
Ser i backspegel hur blek han är. Hans läppar är nästan vita. Hans kompis som kom med talar till honom och jag frågar vad de heter och vi talar lite ditt och datt. Kändes som att vägen till akuten var lång när man snabbt ville dit.

Jag följde med killarna in och när de tog hand om honom lämnade jag dem och körde iväg för att plocka upp barnen och kusinen. Vi fortsatte vår färd till Fäboda.
Som var så himmelskt vacker!!