11.1.11

Kramar till en kÀr vÀn!

Idag har timmarna sprungit undan mig. Det Ă€r suverĂ€nt med ett jobb dĂ€r man inte hinner fĂ„ lĂ„ngtrĂ„kigt. NĂ€r man hela tiden har nĂ„t att göra sĂ„ timme kĂ€nns en timme som nĂ„gra minuter. 


Jag sitter hÀr och Àr Ànnu rörd efter att ha fÄtt ett sms av en kÀr vÀn som nu fÄtt en bebis. En liten flicka. Letade efter den finaste dikt av alla, men det Àr svÄrt nÀr man vill hitta finare Àn fin, sÄ hoppas denna duger.
Till dig min kÀra vÀn:





Lyckans minut
Är det sant att jag hĂ„ller ett barn pĂ„ min arm
och ser mig sjÀlv i dess blick ,
att fjÀdrarna gnistra och jorden Àr varm
och himmelen ler emot mig?
*
Vad Àr det för tid , vad Àr det för Är ,
vem Àr jag , vad bÀr jag för namn ?
Du skrattande knyte med solblekt hÄr ,
hur fick jag dig i min famn ?
*
Jag lever , jag lever ! PÄ jorden jag stÄr .
Var har jag varit förut ?
Jag vÀntade visst miljoner Är
pÄ denna enda minut
Erik Lindorm