Jag är en helt vanlig dödlig och förtjänar en minilön som ska räcka till ett gammalt eländigt lån, bolagshyra, telefonräkningar mm och efter det, lämnar inte ens hälften kvar till mat för en månad.
Men jag är van att min ekonomi är sådär. Det som gör mig riktigt deppad till sinnet är när jag ser på mina barn och oroar mig hur deras ekonomi ska bli och det ger mig så fruktansvärd ångest att jag inte kan tänka klart!
