Cyklade omkull

Min 12-åring fick 3 stygn i hakan idag. Han cyklade omkull på väg till skolan och slog upp ett sår på hakan.
Jag var ju på jobbet då det hände och när jag äntligen kollade min telefon hade jag 4 missade samtal och flera meddelanden av 14-åringen som cyklade tillsammans med honom.

Jag körde genast lite skakig iväg till skolan och de som sett vad som hände hjälpte honom och ringde ambulans.
De var ju förstås rädda att nacken skulle ha fått skada.

Vi åkte till sjukhuset och där fick han 2 bedövningar och sen sydde en läkare ihop såret.

12-åringen och jag tog resten av dagen ledig. Efter lunchen somnade vi båda i soffan och jag tror vi sov runt tre timmar.
Det var en riktigt avslappnande eftermiddag tills pojkarna började tala om hunger.
Det blev middag och sen städade jag huset och andra hushållssysslor....

Livsförändring?

Nu just har jag inte-lust-med-nånting-alls dagar. Jag känner att jag borde börja leta efter nytt jobb. Något hälsosammare. Ibland kunde man lika gärna vara nere i nån kinesisk kolgruva. 

Det skulle säkert ge lite samma sorts känsla. Dessutom reagerar min hud nuförtiden av både harts och spabond, så att jag får utslag och det kliar så eländigt mycket att jag skrapar sönder huden och jag får en tjock sårskorpa. I fredags droppade en hartsklick ner strax under nacken och hela helgen har det känts som om jag haft solbränna där.

Men det är svårt att byta jobb. Jag har en barnledarutbildning. Men jag är inte säker på att det är det jag vill. Jag vet inte riktigt vad jag vill. Iallafall hamnar jag på skolbänken om jag vill bli nåt annat.

Utomlands och jobba skulle jag genast fara om det vore möjligt. Det borde jag ha fattat för 20 år sen, men jag var för inträngd i min egen lilla värld och trodde min uppgift var att gå en rak väg genom livet utan att se till mina egna behov, men bara vara andra till lags och leva efter regler. Jag önskar jag hade haft mer skinn på näsan. Därför önskar jag att mina barn ser sig om i olika länder nu när de är unga. Dottern skulle nog åka redan imorgon om hon hittade ett jobb utomlands.
Det gläder mig.

Jag är 40 år och har ingen slags erfarenhet.
Jag vill ännu se mig om runt i andra länder. Men det får nu vänta tills jag är äldre.
Jobbet jag har har fått mig att inse hur inskränkt jag är.

Medan många på jobbet reser världen över, ser och upplever fina ställen står jag där med min slipmaskin medan kolfiberdammet ramlar ner över mig och gör mig svart. Håret som klumpar ihop sig om harts droppar ner. Ja, jag har t.om försökt få bort vitt mål i håret med aceton. Man känner sig precis som en looser.

Kanske det är min tur nu att göra något enklare och mycket hälsosammare. Sorgliga bara är som sagt att man då mister snälla arbetskamrater som kämpar tröttsamt precis som jag.

Min älskling har länge försökt få mig att söka efter annat. Han brukar oroligt undra vad alla dedär kemiska ämnena gör inombords när de gör sådan skada på huden....

Det är full vinter...

Naturen är ju nog i sin grannaste klädsel just nu. Nog kan det ju vara så underbart vackert.

På jobbet fortsätter jag och laminerar smått. Det finns väl inte så mycket laminering kvar på 130:an, så fåse vad det blir när det tar slut.

Inredarna är i full gång med att sätta in skåp, sängar osv. De väger knappt nånting. Segelbåten ska vara lätt, kunna segla snabbt och ja förstås vinna regattor.

Elektrikerna drar in kilometervis med tunga styva kablar. Man kan nästan känna spänningen i luften när deras hjärnor tänker.

Rörmokare, Vvs-montörer sätter in en massa rör i alla möjliga skepnader överallt. En av dem visade mig ett underverk som pressar ihop rören och ändrar formen på dem. Det var ganska coolt. Vilken kraft det ligger bakom där! Walform hette visst saken.

Jag önskar jag var händigare så att jag kunde göra lite allt möjligt på jobbet.

Mycket snö...

Jag minns inte när vi senast hade så mycket snö. Här är en fotoexplosion....mer foton kommer vartefter jag flyttar mig...

Camilla Plum

En dam jag gillar när det kommer till matprogram heter så. En äldre helt lantlig alldaglig tant som minsann vet vad det handlar om att egen mat och då menar jag egen mat.

Kolla in hennes webbplats, som är lite råddig, men kolla oxå på You tube videos. De är lite enklare.

Kan inte fatta att det är fredag redan imorgon...veckan har gått så fort.

Har haft riktigt bra lamineringsjobb. Det är ändå otroligt knivigt att få det bra. Det är lurigt, för när man tycker att laminatet ser bra ut, så hittar man ibland någon ful blåsa när laminatet har härdat och det ska inte vara där. Då blir jag mycket kritisk på mig själv. Jag vill att det ska vara perfekt och se proffsigt ut.

Nu är det slut..

....med julen. Granen har blivit avklädd. Den står nu där halvt naken. Stjärnorna har landat tillbaka i lådan med julsaker och de har blivit utbytta till vanliga fönsterlampor...

Vackra dagar med sol och vit mark. Men iskallt. Jag är så frusen och jag vet inte vad jag ska göra för att börja tåla kölden. Jag är en av dem som är född i helt fel klimat.
Jag tycker det är fint och underbart vackert, men jag står inte ut med kölden. Idag är det -16 grader och när jag var ut en sväng kändes det som jag var i Antarktis  i -50 graders köld.

Imorgon är det måndag och en full arbetsvecka väntar. Det kommer nog att vara tröttsamt efter alla korta arbetsveckor man haft. Veckan före jul var väl den vecka som senast var en full arbetsvecka.

Men jag har en hel massa "pekkanen" timmar att använda när jag känner att jag behöver ha ledigt. Nämligen närmare 60 timmar....

Några foton från idag....

Läkarbesök

Läkarbesöket gick bra. Bulan eller egentligen bulorna är muskelknutar som kan bli lite större ibland. Men det är inget att oroa sig för. 

Inom 3-4 veckor får jag svar på det papa-test som togs denna vecka. Jag känner mig plötsligt oerhört gammal när man ska på dessa 40-års kontroller. Papa-testet är så obehagligt! Det gör ju lite ont faktiskt. Det är ju även lite ångestfyllt att vänta på svar.

Fredag är det och fortfarande kallt!

Äter ihjäl mig

Nu känner jag hur byxorna spänner. Magen putar. Allt gott och onyttigt jag ätit....

Efter julen hamnar jag alltid i samma trubbel. Sötsuget tar över, magsäcken blir större, och hungern gör sig påmind allt oftare. 

Har dessutom skippat bodypumpen hela julen. Men jag har börjat träna lite trevande igen. 

Ikväll ska jag försöka komma mig iväg dit igen.

På jobbet laminerar vi för fullt. Idag har jag stått så obekvämt att nacken blev lite stel.

Svinkallt ute dessa dagar,  ligger helst under filten för att hålla värmen.

Jag har inte så mycket att komma med idag. Bara strunt egentligen.
Men tänk vad konstigt att det är fredag imorgon....

2016

Julen har gått och nytt år är här. Jag tycker ju förstås att det gått för fort.
Redan i måndags var jag tillbaka på jobbet. Tisdag slutade jag tidigare eftersom jag hade en besiktning av mig själv hos hälsovårdaren.

Jag fyllde 40 år för några dar sen, så då tycker någon att man ska på granskning.
Allt ser bra ut, alla värden är superbra, men nästan på dagen jag fyllde år, (det sägs att krämpor börjar när man fyller 40) så hittade jag en liten bula i min nacke. Så nästa vecka ska en läkare titta på den.

Jag har bönat och bett om att vara en av dem som inte får cancer. Jag vill springa varje gång jag hör ordet,  och nu genast börjar man ju undra vad man har för bula i nacken. 
Men håller mig lugn tillsvidare.

Nytt år. Jag ska fortsätta mitt liv med att försöka bli en bättre mänska. Det blir bara viktigare för mig att inte tala illa om andra. Så det första är att undvika djupare konversation med folk jag inte litar på. Mer för mitt eget bästa.

Annat.
Lära mig att inte dra en negativ slutsats om saker när jag inte har all fakta.

Ber för en bättre jord där vi verkligen försöker tänka mer på miljön. Globala uppvärmningen är skrämmande. Det är inte bara bullshit-prat,  nåt som du inte behöver bry dig om. Du är precis lika skyldig som jag att ändra attityd. Det kan vara att använda mycket mindre vatten när du duschar eller skippa bilen när du kan gå. Varje dag kan vi tänka på hur vi gör det bättre för miljön.

Sen vill jag ha fred på jorden. Det tror jag inte kommer att ske någonsin, men man kan bara önska att det kan bli lite bättre.

Jag önskar också att folk som kör bil skulle kunna vara lite mer tålmodiga i trafiken. Här i vår stad kör folk som huliganer. Det finns ingen som helst vänlighet där utan man blir till en värsting och man tror man äger världen och har rätt att göra hur man vill.

Jag önskar er alla ett gott nytt och ödmjukt år.

Här är en länk till ett av de mest visade inläggen under 2015.

http://cias-75.blogspot.fi/2015/08/duktiga-dotter.html?m=1