Jag och min vÀn Malin, en tidigare jobbarkompis, trÀffade pÄ varann pÄ Lidl idag och vi fortsatte konversationen pÄ parkeringen.
En utlÀndsk kille spelade musik och vred upp högtalaren nÀr hans vÀn kom ut frÄn affÀren.
De tvÄ tanterna stod bara dÀr pÄ parkeringen och den ena visade till mannen att vrida ner ljudet pÄ ett oförskÀmt sÀtt.
Det konstiga var att inte han ens spelade högt.
Jag vet ju inte om nÄgot hÀnt före som gjort tanterna arga. Han vred ner ljudet, men nÀr han Äkte ivÀg vred han upp ljudet igen och densamma tanten drar lÄngfingret fram.
Det sÄg sÄ vulgÀrt ut att vi inte kunde annat Àn skratta.
SÄna blir vi oxÄ nÀr vi e sÄ gamla, sa Malin och vi fnittrade. Jag hoppas verkligen inte det.
PÄ jobbet var det tungt igen. Men efter lunch blev det mycket bÀttre. Vi Àr klara med slipandet!! SÄ, we survived. Med nöd och nÀppe.
