Som vanligt nĂ€r man flyger, drar man i sig andras bacillerđ€§ och denna gĂ„ng lyckades jag göra det pĂ„ flyget hem. Ălsklingen sa skĂ€mtsamt, att det Ă€r nog eftersom jag sov med öppen mun i bĂ„de flyg och tĂ„g och jag tror han har rĂ€tt. SĂ„ jag har haft flunssa igen och nu har jag blivit bĂ€ttre, men tror hostan kommer att följa med en tid.
Kommer ihÄg hur vi nÀr vi var yngre och tog foto av mamma nÀr hon sov med öppen mun. NÀr kamerarullen, som dÄ blev framkallad, och fotona kom med posten och hon sÄg fotot bland andra foton, kan ni förstÄ hennes reaktion som togs emot med blandade kÀnslor.
Denna helg hade vi tĂ€nkt göra sĂ„ mycket, men det blev inte av. Ălsklingen bytte till sommardĂ€ck tillsammans med sonen. Men igĂ„r började Ă€ven han kĂ€nna av flunssa. Men Ă€nnu mĂ„r han ganska bra.
SÄ jag tror vi kan fara till högmÀssan idag, men ifall jag fÄr en hostattack mÄste jag bara stiga upp och fara ut pÄ toaletten och hosta.
PÄ tal om högmÀssa, hade jag en sÄn upplevelse i USA att jag vet inte hur jag ska tolka det, för att inte sÄra nÄgon. Men jag kÀnner sÄ starkt att det var nÄgot som var fel.
Jag var taggad och tyckte det var spÀnnande att fÄ Äka till en katolsk kyrka pÄ mÀssa. Jag har varit pÄ katolsk mÀssa tidigare, men dÄ hade jag kanske inte Ànnu fÄtt den relationen med Gud som jag har idag.
Nu Àr höjdpunkten i mitt liv nÀr vi Äker till kyrkan om söndagarna. NÀr man fÄr samlas med andra som tror och kÀnna gemenskapen, det Àr sÄ vÀrdefullt.
NĂ„ja, vi kommer in i den katolska kyrkan, och vi sĂ€tter oss ner och jag börjar blĂ€ddra i den tjocka boken med allt innehĂ„ll om vad som hĂ€nder i mĂ€ssan. Ălsklingens syster undrar om jag kommer upp till nattvarden, men jag hade det pĂ„ klart utav respekt till katolska kyrkan kunde jag inte gĂ„ till nattvarden. Och just dĂ€r var jag helt okej med det.
Men nĂ€r det nĂ€rmade sig nattvarden kom en riktigt ledsen stĂ€mning över mig och jag fick kĂ€mpa med tĂ„rarna för att inte börja grĂ„ta. Jag bad Jesus om förlĂ„telse för att jag inte skulle ta emot bröd och vin. Bad om förlĂ„telse för att jag lyssnade till mĂ€nniskors regler och inte till Hans vilja, vilket fick mig sĂ„ ledsen att jag satt dĂ€r och krampaktigt kĂ€mpade för att inte brista ut i grĂ„t. Ălsklingen sĂ„g att nĂ„got var fel och han frĂ„gade hur jag mĂ„dde. Jag kunde bara skaka pĂ„ huvudet, för att visa att nĂ„got var fel. Han tog min hand....
...eftersom jag blev sÄ bestört och ledsen, förvÄnad över min reaktion av de val jag tvingades göra, blev jag ocksÄ frustrerad inombords, vilket gjorde mig Ànnu mera ledsen. Frustrationen över hur vi mÀnniskor beter oss mot Gud. Alla dessa olika församlingar. Vi tror pÄ samma Gud, men vi skapar vÄra egna regler. Hur kan mÀnniskor ha rÀtt att sÀga till mig, du Àr inte vÀlkommen att ta emot Jesu kropp och blod? Jag tror pÄ Jesus och allt det Han gick igenom dÀr pÄ korset. Jag tror pÄ syndernas förlÄtelse i Hans blod. Vem av oss har rÀtt att sÀga till nÄgon annan mÀnniska, du har inte rÀtt till det?
Jag Àlskar katolska kyrkan och allt vad det innebÀr, med det som predikas, alla lovsÄnger, familjen, podcasts av katoliker, som ger mig sÄ mycket. Men just dÀr i högmÀssan, kÀnde jag mig sÄ utanför, trots att jag delar samma tro. Kanske det var det som gjorde mig sÄ ledsen.
Jag undrar vad Gud tÀnker nÀr Han ser pÄ oss. Jag vet att Han Àr glad för varenda en som tror pÄ Honom, men han Àr nog ledsen över de regler vi har, som skapar osÀmja med varandra.
Viktigast Àr ÀndÄ i slutÀndan, att Àlska varandra, att kunna förbise vad som orsakar ledsamhet mellan varandra. Genom att tÀnka att Gud Àlskar oss, att Han gav sin son för att rÀdda oss. Vilken kÀrlek!