Ăntligen sitter jag hos Laura! Och dit rök de snĂ€siga topparna. Ny fĂ€rg nu och det kĂ€nns frĂ€scht igen!
Dagen pÄ jobbet gick bra, jag hade en hel massa divinycell-skivor att rada in i hyllorna. De Àr int sÄ smÄ, över 2m lÄnga och över 1m breda, men, det som rÀddar mig ofta i mitt jobb, Àr att allt ska byggas i lÀttvikt, sÄ det finns mÄnga varor, oftast i kolfiber och glasfiber, som inte vÀger sÄ mycket. SÄ Àven dessa skivor.
CykelvĂ€gen idag gick dĂ€remot dĂ„ligaređ€·♀️ NĂ„gra meter (lyckligtvis) frĂ„n jobbet, hoppade cykelkedjan, sĂ„ jag hann i tid till jobbet. Ălsklingen fixade den och konstaterade att kejdan blivit ganska lös. Inte konstigt egentligen med denna mĂ€ngd snö och skumpiga vĂ€gen i vinter och dessutom vĂ€xlarna som förfruser nĂ€r det blir minusgrader.
Men, jag tĂ€nkte inte mer pĂ„ det, utan hoppade pĂ„ cykeln vid jobbets slut, och började cykla hemĂ„t. Men jag kom tio meter och kedjan hoppade igenđź SĂ„ jag drog av mig vantarna, och byggde kedjan igen. Svart om fingrarna, men drog mig pĂ„ vantarna Ă€ndĂ„ och fortsatte. Cyklade kanske femti meter och kedjan hoppade igen. NĂ€r jag passerade Caverion hoppade den igen. Vid dethĂ€r laget byggde jag kedjan med vantarna pĂ„đ€šför jag slutade bry mig om de blev svarta av olja. Jag vet inte hur mĂ„nga gĂ„nger jag byggde kedjan pĂ„ hemvĂ€gen, men kanske tio gĂ„nger.
Men hem kom jag och dÄ Ät jag en hastig middag och nu sitter jag hÀr med fÀrg i hÄret.
VÀl hemma, och vi ska Ànnu hÀmta vÄra köks-handtag frÄn posten. Kanske jag sover bÀttre inatt. MÄste ge tyngdtÀcket en chans nÄgra dagar.
