29.8.10

Veneziaden blev lyckad trots allt....

DĂ„ var helgen över sĂ„ gott som! Venetziaden blev bra trots allt! Och den underbara avslutningen i Kokkola beundrade vi efter att ha firat kvĂ€llen med raketer hos mamma! Varför jag skrev "trots allt" beror pĂ„ att 11-Ă„ringen igen har haft oturen med sig. Det kĂ€nns som att vi besöker akuten med jĂ€mna mellanrum. Inte Ă€r det sĂ„ lĂ€nge sen han lĂ„g dĂ€r, med muskelinflammation eller vad det nu var, och högt vĂ€rde hade han, det visade sig senare med blodprov. Det var den gĂ„ngen vi akut Ă„kte med ambulans till Tampere, nĂ€r man pĂ„ akuten var rĂ€dd för nackskada. 


Vi har haft tur alltid med lyckliga avslut sĂ„na gĂ„nger, men man blir ju rĂ€dd varje gĂ„ng! Det Ă€r mĂ„nga som har frĂ„gat hur det Ă€r med 11-Ă„ringen och det kĂ€nns skönt att fĂ„ sĂ€ga att det gick bra! IgĂ„r hann jag knappt skriva att man fĂ„r hoppas att veneziaden gĂ„r bra! Efter det sĂ„ Ă„kte vi till min mammas en svĂ€ng. Vi hjĂ€lpte henne med alla facklor och spikade ihop stolpar att ha facklorna pĂ„. Sen bjöd mamma pĂ„ kaffe, dĂ„ var klockan Ă€nnu lite, kanske runt tre. Jag tĂ€nkte inte desto mer pĂ„ det nĂ€r 11-Ă„ringen Ă„kte hem. Jag hade inlĂ„st smĂ€llarna, mest för att jag ville att de skulle spara dem tills det blev mörkt. 


Jag satte nĂ€stan kaffet i halsen nĂ€r han ringde och sa att han hade brĂ€nt sig och jag hörde ju att han var i panik. FörstĂ„s sĂ„ trodde jag att han hade hittat nyckeln och inte kunnat hĂ„lla fingrarna i styr och smĂ€llt nĂ„n smĂ€llare. Och jag visste att vi hade bara "fjĂ„so" smĂ€llare, som barnen kallade det, sĂ„ jag tĂ€nkte, han kan inte ha brĂ€nt sig mycket isĂ„fall. Jag satte mig pĂ„ 9-Ă„ringens cykel, som inte alls passade mig, men jag mĂ„ste ju fort hem. NĂ€r jag satte mig pĂ„ cykeln sĂ„ tĂ€nkte jag, att tĂ€nk om han brĂ€nt ansiktet, men den tanken slog jag bort genast. SĂ„ olyckligt kan det inte bara vara! 


Möter honom pĂ„ vĂ€gen, strax utanför vĂ„rt hem och jag frĂ„gar genast var och hur han brĂ€nt sig och han ser röd ut i ansiktet och sĂ„klart blir jag lite i panik nĂ€r han sĂ€ger han har brĂ€nt sig dĂ€r, och fast det inte ser sĂ„ farligt ut sĂ„ blir man rĂ€dd nĂ€r man hör att det Ă€r ansiktet. Han skulle fylla pĂ„ en tĂ€ndare frĂ„n en gasburk, en sĂ„n som Ă€r till för det, och dĂ„ blir jag ju genast mer skrĂ€md dĂ„ jag visste att det inte var nĂ„n "fjĂ„so" smĂ€llare. En lĂ„ga hade flammat opp nĂ€r han fyllde pĂ„ och det halkade pĂ„ nĂ„t sĂ€tt, sĂ„ att han rullade pĂ„ tĂ€ndaren samtidigt. Han sprang ut och kastade sig i grĂ€set. 


Kom, vi gĂ„r in fort och lĂ€gger vatten pĂ„, sa jag utan att lĂ„ta alltför skrĂ€md. NĂ€r jag kommer in luktar det brĂ€nt hĂ„r, och dĂ„ ser jag genast att hans hĂ„rtoppar Ă€r brĂ€nda. Hur olyckligt skulle inte det ha kunnat sluta??? HĂ„ret, som flammar bort pĂ„ en sekund. Och huset skulle ha kunnat brinna ner eftersom han fyllde pĂ„ inomhus. Jag vet ju att sĂ„na gasburkar att fylla pĂ„ med Ă€r farliga, men inte trodde jag att det hĂ€nder sĂ„Ă„ lĂ€tt! Dum som man Ă€r, kommer jag inte ihĂ„g heller att jag varnat honom för det!! Det Ă€r inte bra att vara efterklok! 


NĂ„ja, det brĂ€nner och jag vet ju redan att vi mĂ„ste Ă„ka in till akuten för att visa upp honom, men jag ringer dit Ă€ndĂ„. LĂ„nar mammas bil nĂ€r min bensintank var torr, och körde kanske lite över hastighet eftersom han hade ont. Men inga blĂ„ gubbar ute som tur. Framme pĂ„ akuten smörjde man in ansiktet med en superduper salva som tog bort svedan, en riktig dunderkur! Man lindade in hans ansikte sĂ„ han liknade lite en mumie. 


Och sen hade han brĂ€nt handen oxĂ„ sĂ„ dĂ€r satte man Ă€ven salva och den blev Ă€ven inlindad. 
Eftersom ögonen kan bli som sandpapper nĂ€r man brĂ€nt ansiktet fick vi recept pĂ„ en ögonsalva som vi ska lĂ€gga 2-3 gĂ„nger/dag. 
Jag trodde han skulle ha ont i ansiktet resten av kvĂ€llen, men det hade han inte, det var handen som var vĂ€rst.  Men vĂ€rkmedicinen var ju bra den oxĂ„.


NĂ€r vi igĂ„r gick ut frĂ„n akuten möter vi en mamma med sin son och den pojken var kanske runt 14-15 Ă„r och han sĂ„g lika ut som min son gjorde förrĂ€n de satte salvan och bandagen pĂ„. Han var röd i ansiktet och hade handen i en vattenfylld pĂ„se. SĂ„ vi sa till varann att ja, det har hĂ€nt er oxĂ„. 


ImĂ„rse Ă„kte vi tillbaks till akuten, för dĂ„ ville man kolla hur det sĂ„g ut. I dörren mötte vi pojken som hade rĂ„kat ut för samma brĂ€nnskada som min son. Han hade kvar en lapp för ögat, eftersom hans ögonfransar hade brĂ€nts bort pĂ„ vid ena ögat. Handen hade han i bandage. 
Eftersom ansiktet sÄg bra ut pÄ min 11-Äring, togs bandagen. NÄgra röda streck hÀr och var har han, men det gör inte ont lÀngre.


Det var handen man lag nytt bandage pĂ„, eftersom han hade nĂ„gra blĂ„sor dĂ€r, och man ville ju förstĂ„s undvika infektion nĂ€r de gĂ„r sönder. Jag har sett dokumentĂ€rer om mĂ€nskor som brĂ€nt sig enormt, och nĂ€r man tĂ€nker pĂ„ hur det kunnat gĂ„, blir man Ă€ndĂ„ glad att han hade sĂ„ tur. 
Ja sa till sjukskötaren pÄ akuten att jag hoppas att det Àr lÀnge tills det hÀnder nÄt med honom igen, annars blir han snart stamkund dÀr 11-Äringen....
.
kl. Inga kommentarer:
Prenumerera pÄ: InlÀgg (Atom)