Vaknade till solsken, så vi bestämde oss för att äntligen åka iväg nånstans längre bort. Så vi åkte till Simpsiö. http://www.simpsiohiihtokeskus.com/
Vi tänkte åka i pulkbacken, bara jag och barnen, eftersom vi inte kommit så långt ännu att lära opp barnen att åka slalom. Men det tog inte lång stund förrän 9-åringen klagade på att han vill pröva åka slalom, och det såg ju så kul ut.
Nå, vi hyrde skidutrustning till honom och köpte liftkort för en ganska dyr slant, men det är ju alltid så, är det roligt så kostar det.
11-åringen hade tråkigt, men hon är som jag, vet inte om hon ska våga åka eller inte.
Men jag lovade henne, att nästa vinter, så testar både hon och jag på slalom.
Jag har nånslags fobi för slalom. Jag har fallit flera gånger när jag prövat och en gång, när det gjorde tillräckligt ont så sket jag i det hela. Men jag ska prova igen!!
Och på samma gång ska 11-åringen få testa det.
Nåja, 9-åringen åkte som om om han inte gjort annat. Så det glädde mig att se, att det var så lätt för honom!
Vi andra så fortsatte i pulkbacken en stund och sen så åkte vi opp till toppen på slalombacken med bil, nej, vi tog inte hjälp av liften! Där åt vi mat i restaurangen, satt och njöt så bra man bara kunde, med 2 småpojkar som bara ville sörpla i sig sin "pepsi" och skåla med varann varannan sekund, och knappt rörde maten.
Brevid där finns ett högt torn, var vi klättrade opp med glada steg. Ju högre vi kom, desto ängsligare blev 11-åringen och jag. Högst opp i tornet, var det nästan obehagligt att titta ner. Darrade lite i benen och det hjälpte inte till när en annan dam trappade ner och hela tornet gungade svagt. Vi skrämde opp varann, med att det kunde tippa omkull, så vägen nerför trapporna gick snabbt.
Nere på marken, låg en söndrig gammal dator. Skulle ha varit intessant att höra historien om den. Nån som fått i nerverna på den och släpat opp den till torn-toppen och kastat ner den, månne?
Nu är vi hemma och har badat bastu. Skoldag imorgon.....
