Känner mig trött efter två dagars tungt jobb. Och torsdag och fredag jobbade jag fulla dagar. På 111:ans skrov.
Det vi gjorde var att hjälpa till att "håla" prepreg-mattorna innan laminatet ska härdas. Det var tungt. Det är timmar av att sticka en s.k spik in igenom laminaten och för varje hål använder man allt man har att ge. Det sko vara ca 1000 hål på en kvadratmeter sa nån och skrovet är väl 300 kvadratmeter. Och det tog ju nästan en hel dag att komma en kvadrat. Ibland fattade jag inte, att min spik var dålig och jag kämpade på i onödan. Och sen när man satte in en ny, gick det lättare. Jag har blånader på ena benet för att jag använde det som styrka. Dessutom svettas man i massor. Det är minst 25 grader och vätskebristen kändes av imårse i form av huvudvärk.
Men mitt i allt detta kämpande, kändes det intressant, att göra nåt annat. Men sko int klara det många dagar till.
Så min redan slitna tumme gillade inte läget, men om man är envis, så gör man jobbet och med musik i öronen klarar man vadsomhelst.
På fredag ska jag på astma check up och då kanske jag måste diskutera vad göra åt denna tumme. Senast den röntgades syntes slitage. Men nåt måste göras åt den. Jag har ju ett tumskydd på, och det hjälper, men det hjälper inte tillräckligt. Nu värker tummen även i vilande ställning.
Det är lite samma känsla som när man har tennisarm, dendär värken och kraften som avtar. Tennisarm hade jag på 2016 och fick då hjälp av fysioterapeuten Daniela, som gjorde helt suveränt jobb. Så den har jag inte känt av på åratal.
Idag lördag, ska vi och byta kranar till vår lägenhet. Den ena kranen börjar bli sliten och "kassetten" börjar bli dålig. Så vi ska byta kranar i båda badrummen.
Det enda jag är rädd för just nu, är hur mörkt det ser ut i världen....ett krig som kan bryta ut närsomhelst. Och vem vet vilka följder det kan få. Men hej, vet ni vad! Vad kan vi? Det finns ju inget vi kan göra när män som lever i sin maktbubbla gör vad de vill.
