Crap-weather! Jag hade ju bestämt att våren är här, men idag faller stora blöta snöflingor, så det känns inte speciellt vårligt.
Min rygg orsakar mig en frustrerad ledsam känsla. Igår var jag hos Mr. Hult och han upptäckte att jag hade låsningar hela vägen längs med ryggen. Han sa att mina kotor är stumma. Så han masserade och det knakade några gånger när fick upp några låsningar i ryggen. Även min nacke fick han att knaka. Men jag är mycket öm i ryggen änny och jag vet inte om det tar några dagar förrän det släpper eller om jag har nya låsningar redan.
Iallafall fick jag ju tips om att göra lite pensionärsjumppa varje morgon och vissa fick ju en orsak med glimten i
ögonen att reta mig för att vara pensionär. Och det var ju så förfärligt roligt ja!
Vet ni vad! Jag har inte gjort ett fnatt idag! Ja, jag har ätit mat, men där stannar det. Solen skiner vackert och jag hade tänkt ta en promenad….men….
….fastnade på facebooken. Som jag ju inte har igång mera. Tänk att även om man har den ur bruk i månader, ja åratal, så kan man fortsätta logga in med samma namn och lösenord.
Så jag läste runt bland de vänner jag har och min syster i Australien var online så jag fick chansen att skriva med henne en stund. Det var ju positivt.
Men Facebookens tid för mig är förbi, jag känner inget behov eller lust till den mera.
Nu är det "Clash of Clans" som gäller för mig. Jag som aldrig brytt mig om att spela och de flesta spel kan inte hålla mitt intresse, men detta game kan!
Usch och tvi, har den känslan nu, att jag förstört den bästa delen av dagen, när jag bara legat här.
Onsdag är här och nu börjar det bli dags med lite påskpynt. Dags att så lite påskgräs. Det har jag inte gjort på flera år, men nu känner jag för det.
Sitter just nu hos tandläkare. Denna gång är det jag som har en tid och jag undrar vad jag ska hamna ut för. Fåse...
Jag önskar att det hade varit en massagetid istället eftersom min rygg är så skittrött. Jag har troligtvis, låsningar. Det knäcker till i ryggen ibland om nån lyfter upp mig när jag lägger armarna i kors, och det känns så skönt när det knakar och brakar. En annan sak som tyder på låsningar är att mitt långfinger domnar lite.
Kanske det är bara att kärringen håller på och blir gammal. Jag har nu oxå fått nya fula rynkor strax under ögonen och ingen kräm i världen kan fixa bort dem.
Om det såg uselt ut igår med vädret, ser det ut såhär ikväll.
Äntligen fick jag lägga mig ner i sängen. Helgen har varit bra, och vi har jobbat på huset. Men trots att vi varit igång från morgon till kväll har det inte ändrat så mycket. Älsklingen borrade och fixade. Pojkarna hjälpte till här och där, medan jag körde denna för att få nertryck sanden mer.
Det var en hurtig vibrator och sand-dammet yrde överallt.
Vi grillade även korv ute i det snö-blåsiga vädret. Jag kan ännu känna rökluften från kläderna.
Det är mycket på gång ovanför. En kväll/natt var det härligt norrsken och det var fint. Imorgon blir det solförmörkelse.
Det är svårt att tänka sig in i vad det egentligen är som pågår just då, men det är vad det är. Lika svårt är det att tänka att om inte atmosfären fanns skulle vi inte hållas kvar på jorden utan ramla in i rymden. Så sägs det iallafall...
Idag och i typ 2 veckors tid har jag fasat inför denna dag.
Att sitta i detta klassrum på Optima och skriva prov!
Jag kan bara konstatera att det är svårt att läsa till prov och när jag måste lära mig något svårt som vattenisolering, blockeras min hjärna av något som nästan gör ont!
En timme flög iväg med hast!
Efter 2 timmar lämnade jag in mitt test med rädsla. Visste att jag hade några rätt iallafall.
Under ögonlocken tittade jag på läraren medan han gick igenom mitt prov....
Och sen visade han poängen och jag frågade om det betydde att jag klarat det. Han sa ja!
Överraskad och glad förstås, men lite misstänksam om jag verkligen hört rätt, så jag frågade innan jag åkte därifrån, om jag med säkerhet, kan gå hem och säga att jag klarade det. Och igen sa han ja och med ett leende:)
En fin syn mötte mig när jag kom hem och alla pojkar i huset höll på med middag. Älsklngen hade sett till så att alla hade något att hjälpa till med.
Ja, och förstås såg de på mitt leende som inte gick att hejda, att jag klarat vatteisoleringsprovet:)
Har varit uppe med tuppen som vanligt. Jag kan bara inte sova. Huvudet är inställt på att vakna denna tid även när man jobbar kväll. Jag säger det igen. Kvällsskifte är inte mänskligt!
Dricker mitt kaffe redan klockan 6. Sen vaknar en efter en, och en efter en åker de iväg efter morgonmål, till jobb och skola.
Då blir det tyst i huset. Men då tittar solen så vackert fram att man absolut inte kan eller vill försöka sova.
Idag har jag en pekkanen-dag. Vattenisoleringskursen är ikväll och nu på förmiddagen ska jag med minstingen till läkare. Det är säkert onödigt besök, men vi gör ett besök ändå. Det är hans harklande vi ska kolla upp.
Efter det ska jag läsa, läsa, läsa.....på just vattenisoleringen. Och det ser jag verkligen inte fram emot. Denhär kärringen har aldrig haft en smart hjärna och kommer nog knappast att få en nu heller. Ack, vad jag är avundsjuk på de som är smarta. Det är inte rättvist!
Mitt humör är på sned, pms på G, känner en viss frustration smyger på....
Just nu går jag på en kurs angående vattenisolering. Vår ansvarsperson kräver att vi anlitar någon med certifikat att utföra vattenisoleringen så varför inte söka certifikat själv. Eftersom kursen är på svenska blev det jag som utför den. Men med både ångest och bävan lägger jag mig inför uppgiften. Jag är alltid rädd när jag ska lära mig något nytt. Min självkänsla har alltid varit att jag inte klarar av nånting. Hittills har det gått bra iallafall. Idag hade vi praktik och här är det hörn jag och en annan tjej skulle isolera. Vi är en grupp på 9 personer och bara 2 tjejer. Jag tycker själv detta är ett bra jobb för kvinnor.
Här har vi lagt de två första fiberdukarna över det som ska föreställa golvbrunnen.
Igår slutade jag redan 12. Och vi åt lunch på Sannis kök, som har den bästa och godaste buffén i stan. När det handlar om asiatisk mat, är det Saigon som har bästa buffén.
Efter lunchen for vi och bygga på huset. Vädret var fint och vi fick in ett till fönster, så nu har vi ännu mera ljus som kommer in. Solen ville genast lysa in. Härligt!
På kvällen gick vi och såg på den film vi väntat på. American sniper. Älsklingen läste boken för några år sen och jag märkte att det var en berättelse han blev tagen av.
Igår då var det ensi-ilta. Det är en verklighetsbaserad film om en krypskytt som åker till Irak och filmen är gjord av hans egen berättelse.
Vi var båda tagna av filmen och den känslan den gav. Vi var bara tysta efteråt. Man vet att detta hände på riktigt och dessa hemskheter händer dagligen i krigsdrabbade områden.
Vi fick helt oväntat gäster igårkväll. Min bror och hans fru. Det var roligt att träffa dem.
Vi har idag jobbat riktigt bra på huset. Vi lade in flera fönster igen, och jag är skräckslagen när vi ska sätta in dem för jag vill inte tappa dem. Lade in lite bergull också och stansade plast över bergullen.
Nu har vi bakat "Oatmeal cookies" igen. Gott sådär en söndagkväll till kaffet.
Ångesten griper tag i mig när jag inser att jag ska vara tillbaka på jobbet om några timmar.
Det är ALLTID jobbigt att fara tillbaka när en ledighet tar slut.
När man väl är där, är det bra, men första steget är hårt!
