Om jag hade bott här skulle jag ju förstås inte lägga märke till det.
Då hade jag varit så van med allt att jag inte noterat allt jag gör nu. Så jag är lyckligt lottad att få vara här som gäst.
Mänskorna är härliga. När du går längs med gatan hälsar folk på dig. Säger gomorron, hej, hur mår ni osv.
Det känns så fint.
Jag blir helt överväldigad av det.
Första gången jag var här var 2011-2012, anlände då nyårsafton 2011. Den gången var jag ännu ovanare. Då blev jag ju halvt rädd och misstänksam om någon hälsade:)
Bara att se dendär gatuvakten som hjälper barn över gatan när skolan slutar eller polisen som står och vaktar vid varje gatujobb. Enkla saker gör dagarna spännande.
Allting är annorlunda här. Husen har mer karaktär och ser mycket mysiga ut med verandor osv.
Bilarna låter alla som häftiga vrålåk.
Den Ford vi åker i låter lika coolt.
Butikerna har så vackra kläder. Vore jag miljonär skulle jag rensa alla butiker. Jag drar andan varje gång jag kommer in i en affär och ser alla vackra kläder.
Och jag skulle nog äta ihjäl mig dessutom då det erbjuds så mycket gott.
Jag älskar verkligen detta land och ännu mer älskar jag den som tagit mig hit.
Mannen i mitt liv.
Kan ibland knappt fatta att det är sant att han är min och jag är hans.
Jag skulle gärna lägga upp foton men har ännu inte haft bra wifi när jag haft tid till det.
Men foton har jag minsann i min telefon.
Ett foto kan jag försöka med. Från the cliff walk.
