Vi ska nämligen börja laminera på måndag och därför måste vi hinna göra det klart så långt tills dess.
Det är igen riktigt kul på jobbet trots att man trampar i klaveret ganska ofta. Men roligt blir det. Vår arbetsledare har en suverän humor och är med och hjälper till vilket känns så bra. Man blir ödmjukt tacksam.
Han vågar reta oss och ge pikar. Men när det är han som gör det, känner man sig trygg ändå. Han är en genomgod ärlig mänska med humor.
Att trampa i klaveret betyder att mista balansen i den hala båtformen. Dessutom lutar det ju. Igår tex kanade jag ner på knäna med en nice fart och en ung kille stod på rätt ställe så att det stoppade min fart. Men det är såna tillfällen som kommer överraskande som känns bara som....aaagh!
Då är det att spela cool och bara fortsätta jobba som ingenting skulle ha hänt....
Nu när jag är hemma är jag ensam! Alla barnen är på vift....det är blåsigt ute.
Till helgen ska man titta upp mot skyn om det är klart väder. Då kan man se meteorit-regn.
