Dottern tog hand om Finn och han hade nog de bästa dagarna i sitt liv när han fick vara med sin bästa vän Olof.
Så fredag vid tolvslaget kom vi fram till Nylands brigad. Sonen som bor i Esbo kom han också därifrån. Han var entusiastisk att göra återbesök till armén. Han var ju där på 2021.
Och äldsta sonen var där 2019.
Och här är minstingen. Vid 0:08 är han den som närmast i rutan.
När dagen på brigaden var över tog sonen bussen tillbaka till Esbo. Det var roligt att han hade möjlighet att komma.
Vi körde sonen till tåget. Han fick ju åka hem och ville självklart inte komma med oss. Han ville ju hem. Så äldsta sonen hämtade honom från tåget hemma och det var roligt att de fick spendera tid tillsammans.
Vi körde till Tammerfors, det grämde mig att jag var så dum och inte fattade att vi kunde ha haft sonen med oss hela vägen till Tammerfors. Och släppt av honom där på tågstationen.
Vi kom till Tammerfors vid halvåtta och åkte till hotellet vi bokat på Unity. Vi släppte av våra saker och for till Napoli och åt pasta.
Och efter middagen åkte vi till hotellet och så skönt att få lägga sin ner i sängen med de sköna rena mjuka sängkläderna efter en varm dusch.
Vi sov till halvnio.
Efter morgonmål körde vi till Ikea och köpte påslakan, en krukväxt och annat smått.
Vi startade hemåt klockan ett och stannade vid Parkano för mat och sen vidare hem.
Vi kom hem vid sex på kvällen. Hämtade Finn, som verkade lite chockad, deprimerad att ha blivit tvungen att ta farväl av Olof, eller var han bara trött efter all lek.
Nu är det söndag och vi sitter här i soffan efter att ha varit på promenad efter vi ätit pancakes. Om några timmar kör jag sonen tillbaka till tåget som tar honom tillbaka till militären. Ni får gärna be för honom att han blir frisk eller tänka på honom. Han mår bättre, men hostan han har låter eländig. Så jag tackar alla ni som gör det med ödmjuk värme.
Idag känns det som att jag kanske ska baka bullar och banankaka. Vi får se....
