Äntligen sitter jag hos Laura! Och dit rök de snäsiga topparna. Ny färg nu och det känns fräscht igen!
Dagen på jobbet gick bra, jag hade en hel massa divinycell-skivor att rada in i hyllorna. De är int så små, över 2m långa och över 1m breda, men, det som räddar mig ofta i mitt jobb, är att allt ska byggas i lättvikt, så det finns många varor, oftast i kolfiber och glasfiber, som inte väger så mycket. Så även dessa skivor.
Cykelvägen idag gick däremot dåligare🤷♀️ Några meter (lyckligtvis) från jobbet, hoppade cykelkedjan, så jag hann i tid till jobbet. Älsklingen fixade den och konstaterade att kejdan blivit ganska lös. Inte konstigt egentligen med denna mängd snö och skumpiga vägen i vinter och dessutom växlarna som förfruser när det blir minusgrader.
Men, jag tänkte inte mer på det, utan hoppade på cykeln vid jobbets slut, och började cykla hemåt. Men jag kom tio meter och kedjan hoppade igen😮 Så jag drog av mig vantarna, och byggde kedjan igen. Svart om fingrarna, men drog mig på vantarna ändå och fortsatte. Cyklade kanske femti meter och kedjan hoppade igen. När jag passerade Caverion hoppade den igen. Vid dethär laget byggde jag kedjan med vantarna på🤨för jag slutade bry mig om de blev svarta av olja. Jag vet inte hur många gånger jag byggde kedjan på hemvägen, men kanske tio gånger.
Men hem kom jag och då åt jag en hastig middag och nu sitter jag här med färg i håret.
Väl hemma, och vi ska ännu hämta våra köks-handtag från posten. Kanske jag sover bättre inatt. Måste ge tyngdtäcket en chans några dagar.
