Sitter här och har nog suttit länge eftersom ryggen värker och det är obekvämt.
Jag är helt trasslig i mitt huvud just nu. Eller kan beskriva det som om jag fått en stöt nånstans i min hjärna och jag är både irriterad och yr. Har suttit och kollat på www.mol.fi men det finns inget jobb som jag kan söka. Det är så fruktansvärt jobbigt, inte för att man inte hittar nåt jobb, men förstås för att man inte har utbildning. Och ska jag utbilda mig, måste jag fatta vad jag vill jobba med!!! Och det vet jag inte ännu, och jag börjar bli en gammal gumma! Så sätter JAG mig på studiebänken ska jag verkligen GILLA läget! Jag som sagt tusen gånger att aldrig mer studera. Sen en annan sak som är viktigt, det är att jag kan INTE jobba skift. Min man jobbar skift, och vart för man barnen ifall båda skulle jobba kväll?? Otänkbart alltså!
Det som gör mig mest förbryllad är när man kollar utbildningar. Jag fattar inte ett snack!
Konstiga namn på utbildningar, var man kan studer, åh, och blablabla hit och dit.........uggh, blir helt slut av att skriva och tänka på det samtidigt!
Stor suck...
De flesta av de jag känner, är närvårdare och jobbar inom åldringsvård. Men det vill inte jag bli!
Ursäkta och hoppas ingen tar illa upp, men det är såhär jag känner: jag har bytt kakkablöjor på mina egna barn när de var små, och jag tänker inte börja göra det på nån som är äldre än jag.
Jag gjorde ett test och där framkom det att jag borde jobba inom data eller journalistik. Det var över 90 frågor så nån sanning måste det ju ligga i det.
Det vore ju en pest att få jobb nu, för då vore sommaren med familjen, med bad och sol förstörd.
Lycka till Cia med jobbsökning!
SvaraRaderaTacktack:) det behövs!
SvaraRaderahEJ JAG KÄNNER HELT IGEN MIG I DET DU SKRIVER SÅ HAR JAG KÄNT TUSEN GÅNGER VAD SK MAN BLI NÄR MAN BLIR STOR?DET HAR TAGIT MIG ÄNDA TILL 40 ATT FATTA ETT SVÅRT BESLUT MEN NU ÄR DET GJORT JAG SITTER NU PÅ SKOLBÄNKEN I 2,5 ÅR DET KÄNNS RÄTT BRA NU MEN ÄR DÖSLUUUT EFTER TVÅ VECKOR FRAMFÖR DATORN.HAR DU VARIT PÅ ETT TEST TILL ARBRTSKRAFTSBYRÅN DET SKA DU FARA DÅ FÅR DU VETA LITE MER.
SvaraRaderaKRAM ANN-BRITT
Jag minns precis hur det kändes då jag flyttat hit och sökte arbete. Hopplöst och omöjligt! Men som tur så hände nåt så jag blev mammaledig istället :) Vågar inte tänka på hur det blir då det går ut..då måste jag börja om igen, med jobbansökningar arbetskraftbyrån och hela köret :(
SvaraRaderaJag börjar tro att det är enklast att få jobb via kontakter, genom någon man känner som jobbar nånstans där de behöver mera folk.
/Monika