Vår dag började tidigt med frukost på ett cafe inne i Forum. Sen tog det väl oss en halvtimme att komma underfund med var på Järnvägsstationen buss nr 16 gick till Högholmen. Men skam den som ger sig. När man aldrig förr åkt buss i stadsregionen känner man sig hopplöst lost! Vi kom fram till djurparken lyckligt utan större problem.
Het dag! Solen sken på oss. Tigern glodde på oss, den gick av och an och för första gången i mitt liv hörde jag live tigerns låga stämma ljuda. Det lät lite sorgligt, som om den grät. Den var hungrig och ja min älskling Jim, den ville äta mig!
Andra kattdjur låg och sov nånstans så man fick inte syn på dem.
Men vi fick ju se apor, vicentar, större fåglar, björnar, bear, not the beer hörde jag nån säga och så skrattade de.
Och nej Jim, älskling, jag åt inte renen.
Efter djurparken satte vi oss i buss igen. Otroligt hur billigt man åker med buss! De som bor i storstan behöver inte ha nån bil. Det är billigt att ta bussen och det är ju så många bussar som kör samma sträckor.
Vi kom tillbaks till Järnvägen. Och åt asiatisk mat till lunch. Jag åt havsmat där. Riktigt vad det var, vet jag inte. Men gott. Klockan hann bli tre. Vi tog reda på vilken spårvagn som åkte till Borgbacken. Jag hade velat ta metron vartsomhelst bara för att tonåringarna sko få åka med den. Men vi nöjde oss med att åka ned på de farligt branta rulltrapporna till metron. Och upp igen. Vi prickade rätt efter andra försöket och hittade spårvagnen till Borgbacken.
Jag testade några berg och dalbanor men jag slutade när huvudet sa stop.
Tonårstjejerna åkte hur mycket som helst. Och min dotter somnade med huvudvärk och spykänsla. Och magen tom på mat, men i den en blandning av Ben&Jerrys och smoothies. Laxsoppan lämnades orörd.
Helsingfors, tack och adjö. Jag gillar dig inte riktigt. Men det är inte ditt fel.
Skräpet mänskorna slänger gör stan till en soptipp, konstiga blickar från konstiga mänskor, stressade mänskor, leenden som dött, man ser droger flödar bara genom att betrakta mänskan, dammiga gator, råddig trafik, asfalt och sten överallt....ja, jag älskar nog mitt Österbotten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar