Hade ju läkartid halvtvå och före det slipade jag bort mål och limmade ner lite glasfiberplattor. Idag har det kliat i hela kroppen, sådär att det kryper på insidan av huden.
Ja, läkaren då. Han skrev ut papper på att jag inte får jobba i produktion mera pga epoxi-allergin. Så det var det. Nu börjar en förändring som jag inte vet vart leder.
Jag blev förevigad på bild av en jobbarkompis eftersom det är sista dagen jag bygger båtar. Är det inte sorgligt!
Jag vet att många kommer att sakna mig, jag kunde se det i deras ögon. Jag fick svälja flera gånger för att inte visa tårarna som ville komma.
Och självklart kommer jag att sakna mina jobbarkompisar.
Kanhända att man hittar något annat jobb åt mig på samma arbetsplats, men kommer nog inte att ha samma relation till mina jobbarkompisar som jag har nu. That's life...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar