Veckan har varit full! Jag har inte hunnit vara mycket med pojkarna, vilket gör mig lite ledsen. Som vanligt sätter jag jobbet före, vilket låter så fruktansvärt hemskt när man säger det. Men jag har inget val! Men ikväll fick jag äntligen sätta mig ned med sonen och gå igenom olika val gällande studier och skolor.
Han har bestämt sig för att fortsätta samma linje han är på, men vill byta skola, så att han kan studera på svenska. Han skrev några mail och vi får vänta på svar.
På jobbet går det inte så bra.
Det var en vän som beskrev situationen så bra. Att känna sig jagad. Att springa ifrån en bil som försöker hinna upp en, eller kanske det är egentligen så att jag försöker hinna springa ikapp med en bil. Just nu borde jag göra så många saker på en och samma gång att min hjärna känns som den stressas sönder.
 |
| Slappna av... |
När inventeringen är över för denna gång, kan jag andas några dagar innan flytten till nya utrymmen börjar. Det kommer att vara kaotiskt och tungt.
Men det måste i slutändan bli bättre.
