Jag har plockat de första blåbären. Jag har räknat ut att vi behöver ca 25-30 liter så räcker det hela året till gröt och de plättar vi äter på söndagar till frukost🥞
De fem första litrarna har jag nu i frysen.
I skogen såg jag ett stiligt rådjur, en hane med horn. När det knakade till undrade jag vad det var. Jag är rädd älg, björn och varg, men rådjur inte så mycket.
Jag tänkte att han nog vet om mig, men om jag var tyst skulle han inte bli rädd mig. Jag plockade blåbären och han gick väl några meter ifrån mig. Det var träd emellan oss, så jag såg honom inte. Det var en öppning var han befann sig.
Kanske tjugo minuter senare, råkade jag trampa på en kvist och vilken fart det blev i honom. Jag såg honom hoppa i ilfart och in mot skogen ifrån mig. Men det var det som hände efteråt som lät både skrämmande och roligt på samma gång. Dessa bröl som han gav ur sig var så högljudda och våldsamma!
Jag vet inte om han blev så rädd att han brölade, eller om det var för att varna andra? Jag hoppas inte det var att han skadade sig.
I söndags fyllde min syster år och vi firade henne hos mamma.
Livet fortsätter, tillbaka på jobbet. Mina tankar går ständigt till familjen som har sorg❤️
Men jag vet också att tack vare de tror på Gud, så ser de mer och längre än bara sorg.
Jag måste ju fota vad vi håller på med. De senaste dagarna har vi i 30 graders värme lagt upp dessa väggar. Igår blev vi klara med väggarna.
På måndag börjar vi båda jobba igen och då saktar det av med byggandet.
Efter att igår ha fått ett så sorgligt meddelande på våra telefoner kunde vi inte tänka på annat.
Att en ung kille avlidit i en olycka. Och vi är båda bekanta med pappan och min man hade även träffat mamman tidigare, och vi känner en tung sorg över vad de går igenom. De finns ständigt i våra tankar.
Vi hämtade en blombukett på Sunds och där visste de om olyckan och hade bundit flera buketter med tanke på det. Det slår mig hur otroligt fin kärlek och gemenskap vi har i vår bygd när något sorgligt händer och man tänker på dem som sörjer och gör det lilla man kan för att underlätta.
Textmeddelandet till exempel som vidarebefordras till många och tack vare det, så är det många som ber för familjen och man kan känna kärleken från Gud och hur han är med dem i sorgen.
Det är så fint att bo i en bygd med människor som tror på Gud speciellt vid sorg. Vi vet vad som händer efter döden. Och just på grund av det, även i den fruktansvärda chocken och sorgen så har man tacksamheten i att det finns något finare och härligare som väntar. Det är en fin tröst som hjälper även i tyngsta sorgen.
Våra tankar går ständigt till föräldrarna och familjen. Vi fick krama om dem igår och vi kände båda den djupa sorgen. Vi ber för att Gud ska vara riktigt nära dem i den sorg, saknad och ångest de kommer vakna till varje ny morgon nu och de kommande dagarna.
Låt den Helige Anden ständigt trösta och hjälpa dem.
Idag blev det en dag på stranden med mina systrar och mamma.
Vi började med frukostbricka på Skorpan. Väldigt gott och väldigt mättande!
Sen handlade vi godsaker att ta med till stranden och körde till Fäboda. Där simmade och solade vi i timmar. Till och med fast det senare kom en skylt med att man avrådde att bada på grund av det fanns blågröna alger.
Hemma igen tog jag hundarna på promenad och sen for jag till ett varmt Pavis på middag med yngsta systern och den av min bröder som är ett år äldre än mig. Det var så gott!!
Rödbrusig av värmen...
Vi träffade även äldsta brorsan och hans fru ute på kajen.
Men ikväll har jag ändå, efter månader av zero gym, varit på Bodypump. Flera kilon har satt sig på mig och det är int så hälsosamt.
Bara på några månader har jag nog lagt på mig minst fem kilo. Och desto äldre jag blir, desto ohälsosammare är det. Men ännu denna vecka kommer jag att njuta av godis och glass.
Nu har jag alltså skaffat ett årskort till gymmet. Och jag hoppas jag kommer att ha samma driv och energi inför träningspass som jag haft tidigare. Nu när jag är ledig har jag känt att energin är på väg tillbaka. Hoppas att det ska hålla i sig.
Idag har vi redan från morgonen, jobbat på bastun. Idag har en bastuvägg påbörjats. Så den ska muras upp. En våldsam såg har han hyrt som kapar upp stenblocken med enkelhet.
Nu har jag droppat av gästerna på tågstationen och de åker tillbaka till Arizona.
Vi var i god tid som tur, eftersom de just nu asfalterar gatan. Det var rött ljus i Bennäs. Ändå var det två bilar som försökte smita förbi, eftersom de skulle svänga till väster och fara mot Kokkola och inte in till Bennäs. Så de förstod inte varför de sko vänta på rött ljus.
Mannen som ansvarade för trafiken blev ganska arg på de två chaufförerna och förstås stannade dem. Så vi följde med händelsen med intresse. En annan man som parkerat bakom oss lade sig även in i den heta konversationen som pågick.
När han gick tillbaka till sin bil frågade jag vad de grälade om.
Han sa att han inte riktigt kunde förstå varför de satt trafikljuset strax innan vägen till vänster och inte efter....men jag tänker, de långa köerna sko väl ändå skapa farliga situationer när mötande trafiken kommer. Vägarbetarna vet nog vad de gör
Tidigare på dagen, elva-tiden körde vi till Fäboda. De hade inte sett Fäboda tidigare. Men det var till min förvåning svinkallt där.
Vi gick iallafall till tornet och tillbaka. Sen for vi till After Eight på lunch och efter det gick vi omkring i stan tills det var dags att åka till tågstationen.
Igår hade vi ju knytkalas för släktingar så vi var ca femtio personer som mötte upp. Det var mycket godsaker som sattes fram. Och älsklingen grillade korv. Jag hann inte fota så mycket.
I mitten kusinen som besökte oss 2017. Vi såg lite yngre ut då.
Knytkalas igår
Sonen med söta dottern
Jag och barnbarnet tillsammans med kusin B. som öppnade upp trädgården så vi kunde träffas där.
Igår hämtade vi då kusinen och hennes pojkvän som kom med tåget från Helsingfors. De bor alltså i Arizona och kom nu för att hälsa på släktingar.
Igårkväll tog vi en promenad genom skogen, de sa att vår natur påminner om Michigan. Sen for vi via butiken och sen blev det hemlagad pizza.🍕
Idag måndag har vi gjort en hel del. Vi åt morgonmål och sen ställde vi oss iväg och körde till Köpmanholmens parkering, träffade till all lycka på kusiner som även väntade på att ta sig över, och sen tog vi Wilma-båten över till Köpmanholmen.
Vi tog oss upp i tornet, vandrade längs en stig och åt goda hamburgare från Pikap. Wow! De är så goda!!
Och vilka otroligt vänliga ungdomar som både kör taxibåten Wilma och som serveras mat där. Det gjorde dagen bättre och minnesrik trots att det redan var en bra dag!
Sen åkte vi tillbaka och körde mot Kokkola. Stannade till vid Café Bryggan, men där hade nog folk varit som myror i en myrstack eftersom de hade slut på det mesta.
Så vi körde vidare mot Kokkola, och tog en kaffe på Espresso house, via Minimani och sen till Villa Elba, jag hade väntat på detta i flera dagar.
Att få paddla kanot och bada bastu.
Och med mig förutom kusinen och hennes pojkvän, kom min syster och mina yngsta söner. Så jag tyckte det var helt underbart!!
Idag har jag handlat, städat, tvättat, möblerat om, bäddat sängar, städat bilen, hjälpt älsklingen med att tvätta bilen, efter att han var klar för dagen med bastubyggandet och sen vaxade han och sonen den dessutom, så nu blänker den ren....vädret har varit helt underbart.
Imorgon blir det kyrkan och sen därifrån far vi till tågstationen och hämta min släkting från Arizona och hennes pojkvän som ska bo hos oss i några dagar.
Jag hoppas de ska trivas med oss, trots att jag inte är världens bäst på att planera. Jag vill ju de ska hinna göra mycket roligt. Men det gapar ganska tomt i kalendern.
Jag har kollat olika evenemang som händer, men det är ganska lungt just dessa dagar. Esse vattenfestival har bakluckeloppis, så kanske man kunde kolla in det på måndag.
Det är inte så lätt att promenera långt. Idag ville jag gå på en längre promenad. Först ville jag ta hundarna med, men jag svängde om redan efter typ 200m och insåg att det inte skulle gå. Finn har luktsinne för någon hona och det gör honom helt galen.
Så idag fick de lämna hemma. Jag promenerade genom Östanpå, via Runebergs stuga och sen via Furuholmen hem. Det blev ca 9km.
När jag kom hem vilade jag en stund och älsklingen kom från jobbet. Han har semester, men hamnar på jobb ibland.
Idag kände att jag att jag behövde äta ordentligt, så vi for till Golden Lotus på lunch. Precis lika gott som alltid och fräscht.
Efter det, var det dags att föra bilen på service till Pörhö. Och då promenerade vi hem därifrån, och då kom det 2,5km till, på dagens promenad. Så mina tår, fötter och ben känner av det nu.
Men jag önskar att jag skulle ta promenader oftare, så att det inte blir så tungt när man väl gör det.
Svanen Camping
Furuholmen
Fårholmsbron
Senare försökte jag solbada. Men det var för varmt och jag gav upp. Vi hann aldrig bygga idag. Dagen gick förbi till annat. Hundarna simmade och jag duschade dem efteråt. Nu känns det som att jag har använt mina krafter för denna dag.