NÄgra fina foton frÄn FÀboda.
Min telefon har som sagt gett upp, sÄ fotona Àr tagna av dottern med hennes telefon sÄ kvalitén Àr inte lika bra pÄ den telefonen.
En bild hann jag fÄ med min telefon.
Dagen har minsann varit hÀndelserik.
Jag och pojkarna tog en promenad runt stan i det vackra vÀdret. Satte oss ner pÄ esplanaden och det var sÄ folktomt.
TÀnker ofta pÄ hur det skulle se ut om denna gata lÄg nÄnstans i Europa.
Skulle den vara lika folktom? Varför inte ha alla möjliga serveringar av olika sorts matrÀtter? DÄ menar jag som folk har rÄd med, sÄdÀr en söndagseftermiddag i maj.
PÄ kvÀllen kom kusin M. pÄ besök och nÀr alla barnen var hemma drog vi ivÀg till FÀboda.
Vi kom inte mÄnga kilometer. Jag hade en vespa bakom mig och jag körde försiktigt eftersom vÀgen Àr sÄ bedrövlig. Det skumpar och gumpar.
Det finns en dramatiskt stor ojÀmn upphöjning efter att man passerat stallet och branta kurvan.
Har hela tiden ögonen i bakspegeln pÄ mopedpojken.
Plötsligt ser jag vespan vurpar nÀr han blev sÄ överraskad av gumpan! Och av flyger killen som kör den. Jag nitbromsar och skrÀmmer vettet ut de andra i bilen. Rusar ut till pojken som tar sig om magen och han ser ut att ha sÄ ont.
Han har hemska sÄr som asfalten rivit upp pÄ armen och magen och hÀnderna.
Jag tÀnker ringa ambulans men han vill inte. Han Àr nog chockad och skakar. Men jag erbjuder mig att köra honom till akuten.
Han börjar spy i grÀset, av hjÀrnskakning eller chock vet jag inte. En annan bilist som stannat erbjuder plastpÄsar och papper.
Kör honom till akuten medan de andra börjar gÄ mot FÀboda.
Ser i backspegel hur blek han Àr. Hans lÀppar Àr nÀstan vita. Hans kompis som kom med talar till honom och jag frÄgar vad de heter och vi talar lite ditt och datt. KÀndes som att vÀgen till akuten var lÄng nÀr man snabbt ville dit.
Jag följde med killarna in och nÀr de tog hand om honom lÀmnade jag dem och körde ivÀg för att plocka upp barnen och kusinen. Vi fortsatte vÄr fÀrd till FÀboda.
Som var sÄ himmelskt vacker!!
