Sov till halvÄtta lördagmorgon till Àra. Visst var jag vaken som alltid dÀremellan, men nÀr jag drömmer, vet jag ju att jag sover djupare.
 |
Dream catcher örhÀngen insÄg jag att det var jag hade pÄ mig...inte för att jag tror pÄ sÄnt.
Dessutom sÄ drömde jag ju mer. |
Mardrömmar, det Àr jag bra pÄ. Speciellt om det involverar flygplan eller drönare. För mÄnga Är sen, hade ju dendÀr Äterkommande drömmen om att hela luften Àr full av flygplan. DedÀr smÄ krisgflygplanen frÄn förr i tiden. Och det var sÄ skrÀmmande i drömmen nÀr hela luften fylldes av dem och man visste att man mÄste söka skydd.
Sen började jag drömma om drönare som anvÀndes i krig. Och det som kanske gör mig lite förvirrad, Àr att jag inte tror att de drönare ens fanns, som jag drömde om dÄ eller sÄ fanns de, men det kÀnns som att jag inte kÀnde till dem. Men jag drömde Àven dÀr Äterkommande drömmar om att vara i nÄgot hus, och genom fönstret kunde man se en drönare utanför, eftersom den röda lampan var sÄ synlig i mörkret.
Och jag Àr sÄ rÀdd i drömmarna, eftersom jag vet att den vill döda mig och andra som befann sig i huset. Och nÀr jag vaknade kÀndes det ofta sÄ verkligt att jag skakade av rÀdsla och trots att jag insÄg att det var en mardröm hade jag svÄrt att skaka av mig den.
Imorse nÀr jag vaknade, hade jag samma kÀnsla efter mardrömmen jag hade. Jag drömde denna gÄng att luften var full av flygplan, denna gÄng vanliga stora passagerarflygplan. Och alla störtade. De dök rakt ner frÄn himlen, som om nÄgot styrde dem rakt ner och de exploderade i marken. Och vi sprang! HÀr och var störtade ett flygplan, och jag visste att nÀrsomhelst kommer ett flygplan explodera sÄ jag dör.
Vi sprang mot ett hus och vÀl dÀrinne undrade vi vad som pÄgick och vem som orsakade det.
DÄ var plötsligt min Àlskling dÀr och barnen. Det var inte vÄra barn till utseendet, trots att det var det.
Men sen sa Àlsklingen, nÀr han insÄg vem som lÄg bakom, nÄgot namn pÄ armén som jag inte uppfattade. Men jag insÄg att de talade franska. Kvickt sÄ sa Àlsklingen medan han skuffade oss ivÀg, gÄ dit, sÀg varifrÄn ni Àr, vi kan inte vara tillsammans. Detta eftersom han var amerikan. Vi sa varifrÄn vi kom, Finland och blev skuffad in i en bil med konstiga sÀten och körde ivÀg. Jag grÀt hjÀrtskÀrande och försökte se var Àlsklingen befann sig. Men det enda jag sÄg var mÀn som satt pÄ knÀ runt en bil med handfÀngsel pÄ. Sen vaknade jag.
Innan detta hann jag Àven drömma om mitt barnbarn som plötsligt var borta henne medan jag tog hand om henne och jag sökte febrilt, skrek hennes namn om och om igen och grÀt igen hjÀrtskÀrande. Och jag visste inte hur jag skulle förklara Ät förÀldrarna att jag förlorat henne. Till sist hittade jag henne komma gÄende pÄ en gata, men jag hade svÄrt att vara lycklig, för att jag varit sÄ slarvig.
Sen drömde jag Ànnu att en familj var utanför vÄrt hus med en hund. Och trots att vi inte var bekant med dem, sÄ verkade de ha vetat vem vi var och pratade glatt nÀr de kom in. De kom in, satte sig i soffan och jag kokade kaffe och bjöd pÄ nybakade bullar. Det var ingen mardröm, men bara en konstig dröm.
