Bittes äppelpaj

Det händer så mycket att jag inte hinner ens sätta mig ner för några minuter och skriva. Det är ju det som ger avkoppling. Men det har inte funnits nån sån de senaste dagarna. På jobbet blir det övertid varje dag, förutom igår, när vi sko ha en liten grill-middag. Då åkte jag hem vid två. 

Bakade en snabb äppelpaj, Bittes igen. Och sen packade jag ihop saker att ta med och älsklingen kom hem och vi for och handla. 

Kvällen före hade vi fört köksbord och stolar med mera till huset. Det är nog trevliga tider nu.

På jobbet är det jobbigt! Känner av dendär negativa paniken. Det blir jobbigt när så många vill ha min hjälp på samma gång. Och det är ett måste att ha ett bra humör, men en utmaning. Men ve och fasa om nån ger en betsk kommentar, och speciellt när man kämpar och ger allt och man ändå inte räcker till. Då är det svårt, hur mycket man än vill, att vara tyst. 

Men jag är inte ensam om dethär kaoset. Och det är ju tillfälligt. Det lugnar snart ner sig igen en smula, så nu gäller det att hålla ut. 

Just nu är en segelbåt i sjön, imorgon far den andra ut, och om några veckor två till. 

PATH

Nästa vecka får jag iallafall hjälp. Och dessutom ska jag börja ta ut mina lediga dagar, nu när vi börjar flytta. Det är helt fel tidpunkt att ta ledigt, så jag tar väl en dag här och där. 

Hursomhelst, igårkväll hade vi vår första officiella riktiga middag vid huset med goda vänner. Så det var lite som en invigning. Ikväll ska vi även på en träff. Så jag hann iallafall vila en liten stund förrän nästa steg. 

Struvor...

Igår jobbade jag med att packa. Nu har jag en hel del lådor som står i vårt vardagsrum. Jag märkte vid kvällens slut hur trött jag faktiskt var. Medan jag packade, torkade jag damm och dammsög. Älsklingen har fixat vid huset, så nu är det faktiskt så färdigt att vi kan bo där. Stort steg för oss! 

Pojkarna är nu på väg till Levi. Hoppas de får roligt och bra väder

Solen skiner, men ännu är det kyligt. Igår vaknade v igen till en vitare värld. Men sålänge solen skiner, smälter det dagtid. 

Igår fick jag smaka en struva. Och den var nog den godaste jag kanske ätit. Det var sonen som hämtade hem från scouternas bjudning. Degen fick vi oxå hem. Så igårkväll åt vi några crepes. En med skinka och ost och  till efterrätt med grädde och  sylt. Det blev lite för mycket av det goda.

Jag beöver väl inte tillägg att imårse åt vi pancakes och ikväll blir det hemlagad pizza. Så nästa vecka blir nog en grön vecka.

Vår granne, ska jag hjälpa idag. Hon är 85+, jag är aldrig riktigt säker på hennes ålder. Men hon verkar full av energi och planering. Idag vill hon plantera några lökar vid hennes stuga. 

Det är väl därför hon är så pigg och kry, att hon har aldrig låtit krämporna eller medicinerna hon äter att ta över, och bli hemma sittande.  Utan kör starkt vidare och rullar överallt med sin rullator. Det är ju likadant med min svärfar, han cyklar ännu, trots att han är 88år. Så det är viktigt att man rör på sig om man har den möjligheten. 

Valborg

Veckan har varit tuffare än vanligt. Men nu är det fredag och faktiskt "Vappen".

Men vi firar inte nåt. Det blev hamburgare till middag och churros efter. 

Igår var det dags för älsklingen och jag att berätta lite om vår upplevelse från Alpha. Det har varit glädjande att höra av folk att de tyckte om att läsa artikeln och att de tyckte den var bra.

KYRKPRESSEN

Kyligt

Idag kunde jag hålla mig lugn. Men övertid blev det. Det var mycket att hinna med, men jag lät det inte "get to me".

Just nu sitter jag vid köksön, medan på övre våningen just nu ansluts vatten till toaletterna. Hurraaa😀

Jag plockade lite Ikea-saker i lådorna.

Vädret är vackert, men kyligt. 

Racerbåten

Nu när man läser nyheter och tittar på Instagram ser det ut som att Nautor fått ut sin hemliga båt. Jag förstår honom nog, Giovanni, när han säger det gett en hel del huvudvärk. Jag har ju även sett det på älsklingen, trots att vi inte talar om jobbet hemma, hur mycket stress det jobbet gav ibland. Men som tur, så försöker han att glömma jobbet när han kommer hem. Och varje gång jag frågar hur hans dag varit, så blir svaret....verkligen ok.😊

CLUB SWAN 125

Om ni kan logga in på ÖT, finns även denhär att läsa.

NAUTORS HEMLIGA RACER

Min dag var lite mindre kul. Jag märker ju ganska fort hur dåligt jag hanterar det, när det blir för många saker att bolla med. Men jag tror mycket beror på vilket humör man har. Är man på riktigt bra humör och känner sig på topp, då går allt som smort och man hjälper alla som behöver. Men idag, var det inte riktigt så. Så jag snäste till lite här och där.

Idag hade jag delat ut t-paitor, tagit emot varor, sprungit ut med varor....och allt lite på samma gång. Och det som stör mest just nu, är coronan, som sätter såna käppar i hjulet att det känns bara helt otroligt hopplöst.

Eftersom vi har strikta restriktioner, är vissa och jobbar utanför hallen. Och vad händer då, när nån där behöver nåt? Jo, då är det bara att släppa allt och rusa ut. Det finns ju ingenting där ute. Inte bandsågar, inte material, knappt verktyg....så...jag måste bara andas in och andas ut, och ta det som det kommer och hoppas att corona-restriktionerna snart är över.

Det roliga i det hela, är att vissa som är tvungna att hållas isär under dagarna, sover tillsammans på nätterna😂Som hon som jobbar i köket och han som jobbar där ute. Men nog är det ju förståeligt ändå, att man gör allt för att undvika spridning om nån fick corona 

Och om man läser på Svenska Yle, så har vi nog sluppit lindrigt undan i vårt land. Och kanske en orsak är att vi varit försiktiga. Förstås är vi int så många mänskor i vårt land och vi har det bra här när det kommer till rent vatten med mera. Så självklart påverkar det.

Coronan i Delhi

Nu ska vi titta på Picard, från Amazon Prime.

Maria Magdalena

 åndag kom och gick....jobb, Ekorosk, flyttlådor och sen serien "Chosen" som får mig i tårar varje gång. Den återspeglar den kärlek, som är så ärlig och så sann....

Inatt ser det ut som fullmåne....

Söndagstankar

Nog är det tur att vi mänskor får vara olika. Jag tänkte då i dessa tider när det närmar sig kommunval med mera. I min släkt har folk varit så ivriga att vara med i val. Och säkert har de bidragit med mycket gott. Men jag, jag är så totalt ointresserad och det har jag alltid varit. Jag får nästan kväljningar i min hals, när det kommer till att måst vara med i politiken, föreningar med mera.

Däremot! Skulle jag vinna några miljoner skulle jag åka till hungersdrabbde områden och göra vad jag kan för dem. Det sko int vara lätt, men oj, vad det sko vara värt det. Och sen sko jag även vilja vara med och starta återvinningssystem i de länder, där hav, sjöar och åar är full med skräp. Det är nog något av det viktigaste jobbet just nu på denna jord, att ge mat åt folk som hungrar, och rena miljön.

Imorgon ska jag försöka börja packa. Nu vill vi snart flytta in. Jag ska fara på jakt efter pafflådor. Jag kan ju packa ner en hel del. Sonen som far i armén till sommaren, har inte lyckats få nåt jobb ännu. Alla säger att de behöver någon för en längre tid än bara 2 månader. Jag får sätta honom i jobb hemma istället.

Nog är det verkligen i denna stad, precis som jag läste en dag i nyherna att det är korruption på arbetsmarknaden.

KORRUPTION

Det är synd, eftersom det blir svårare om man inte har kontakter eller är släkt med rätt personer. Ta nu alla dessa större företag i vår nejd. Det är helt klart att det erbjuds jobb först till familjen eller bekanta. Mina söner skickar vareviga år ut ansökningar till dessa olika ställen, men har aldrig lyckats få jobb. Det resulterar lika varje år. Ett godis i ett kuvert och ett nej. 

I år har jag dock hjälpt minstingen att få jobba på mitt jobb. Och då måste jag säga, att på mitt jobb finns det inte jobb, så att man kan ta in hundratals ungdomar,  eftersom man behöver kunna saker före man kommer dit. Så han skulle inte ha kommit in dit utan utbildning.

Men jag uttryckte min oro, över hur mycket tid gått åt vid datorn det senaste året. Han studerar på Optima och han har missat många, många veckor som borde ha varit praktik i arbetslivet pga corona och han har därför aldrig jobbat och vet inte hur det är att vara i arbetslivet och det är dags nu. Så det kommer att vara behövligt. Och jag är så tacksam, att man lyssnade på min oro och tog den på allvar. Jag älskar mitt jobb och den atmosfär som är där, att man bryr sig om. 

Ikväll ska älsklingen laga pizza. Det ser jag fram emot! 

Och en vecka åker pojkarna och dottern på semester till Lappland. Hoppas det finns snö där då ännu. 

Min älskling älskar att experimentera med pizzadeg och idag!! åt vi den godaste pizzan so far. Den var så god att....jaaa...hmmmm....så gooood!!