21.1.23
Ny spellista
20.1.23
Österrike
16.1.23
Januari-regn
15.1.23
Stum...
Jag läser nyheterna minst en gång per dag. Och varje gång blir jag så bestört över hur uselt allt är. Bilderna från Ukraina är helt otroligt hemska!! Ukraina bara tar emot hela tiden, medan Ryssland står orört. Jag hoppas dethär kriget snart är över. Vad har detta krig fört med sig till goda för Ryssland? Ingenting! Jag är helt stum! För jag förstår inte!
Ryssland skulle ha haft all chans i världen att göra sitt land, så eftertraktat för turister! Men istället fortsätter de att skrämma bort alla och göra folk så arga på dem, att ingen nånsin igen vill sätta sin fot där. Jag kommer aldrig förstå! Det är helt otroligt hur stort landet är! Och de bara förstör ju allt för sig själva!! Som sagt! Kommer aldrig att förstå! Jag blir bara så ledsen och stum.
Snart ska jag föra sonen tillbaka till tåget. Sen drar han iväg till armén. Jag ber för honom varje kväll, att han ska klara sig bra. Men det knyter ihop sig inom mig, när jag tänker på alla de oskyldiga pojkar som tvingas dra ut i krig för att en hemsk, hemsk, hemsk människa ges tillåtelse att låta det ske!!! Vad har vi mänskor för fel??? Som låter det ske!!! Jag ber även för fred! Att Gud ska skydda vårt land. Jag brukar tänka mig att Gud skyddar vårt land, med änglar som står hand i hand som ett stängsel runt hela vårt land. Och att i luften flyger änglar ovanför och skyddar oss.
Hoppas nu då att sonen blir fri från hans flunssa. Så att han orkar med alla uppdragen.
14.1.23
Ole Fit
13.1.23
Freeeda!!
Idag kommer han hem, soldaten. Sen är han hemma lördag. Gissar han sover hela dagen. Eller kanske han stiger upp klockan sex på lördagen.☺️ Och sen åker han tillbaka på söndag. Kort visit. Men säkert värt det!
I onsdags var jag hemma hela dagen. Sov, drömde konstiga drömmar och vilade däremellan. Ja låg nästan ett dygn när jag tänker efter. För på onsdagmorgon satt fortfarande huvudvärken från dagen innan i. Upplevde tisdagens huvudvärk mild. Men där vid fyra på morgonen så kände jag att nu blev det allvar. Så jag steg upp, tog en Burana och gick och lade mig igen. Förstås kunde jag inte sova. Nu hade huvudvärken övergått till migrän.
Så vid femtiden spydde jag. Som jag alltid gör, när jag får migrän. Nuförtiden kommer denna migrän sällan. Som ung hade jag den oftare. Gick och lade mig igen och tänkte att jag åker till jobbet när det släpper. Visste ju, att jag inte kunde åka till sju.
Vid halvtio frågade älsklingen om han skulle göra frukost till mig. Han skulle åka iväg till jobbet. Och jag tänkte att jo, kanske det går att äta nu.
Men, jag tog några tuggor och så gick det inte längre. Jag var tvungen att lägga mig igen med en till Burana. Jag upplevde vansinniga kval just då, eftersom jag visste att jag inte borde vara hemma, utan vara på jobbet. Fick ringa chefen och säga till honom att jag nog inte skulle klara av att jobba.
Så då vilade jag hela dagen och hela kvällen och när älsklingen kom hem närmare åtta på kvällen, trodde jag knappt mina ögon att det var så sent. Jag hade inte gett mat åt Finn och inte varit ut med honom. Men jag tror det inte gick nån nöd på honom. Han sov ju där bredvid mig hela dagen.
Så torsdagsmorgon åkte jag till jobbet och då mådde jag bra. Tröttheten försvann sakta men säkert. Under dagen bokade jag tid till massör. Så nästa vecka ska jag till naprapat Bengt.
Och på kvällen for jag på den efterlängtade ansiktsbehandlingen hos Aesthetes Beauty. Asta är så suveränt bra för att hon skapat en perfekt atmosfär och gör behandlingarna så noggrannt.
Och nu är fredag här och skönt är ju det....







