Det är ledsamt när man hör om arbetskamrater som har det jobbigt. Hela tiden går tankarna till dem och man önskar man kunde göra allt bra igen. Livet går upp och ner, men man hoppas alltid att ur kaos kommer nånting gott, trots att man kanske aldrig får veta om det.
Nu har vi tortilla-fredag. Ska strax äta. Men glömde osten så pojkarna hämtar.
På jobbet slipade jag och en annan kvinna. Vi slet och slängde tills det var klart. I början hade vi 2 andra med, men det blev för lite space till sist, så det var bara vi två som fortsatte. Transom (akterspegeln) är det vi nu fixat formen till.
Ugnen som värmdes med själva båtlaminatet i, är klart. Och det tycks se bra ut. På måndag när vi tar bort allt obehövligt material ser vi hur laminatet ser ut.
Sen sätts båten ihop, som lamineras, och efter det börjar man lägga dit bulkheads, sas väggarna.
Ja, det var en jobbig dag. Alltid när man slipar så är det tungt, precis som någon på jobbet sa en gång: "När man gör dethär, inser man att det nånstans gått fel i livet"
Så var jag tillbaka till verkligheten och rutinerna och mer än så. Det blev övertid igår, onsdag. Då jobbade jag från 7 till 21:30. Tokigt ja, men vi blev färdiga så långt vi skulle.
Även vår projektledare kom igår och gav oss hjälp för att få det klart. Vi fick även delikat pizza från Mr Banks. Och vår arbetsledare har ju jobbat många gånger så att svetten droppat för att vi ska hinna.
Det är faktiskt otroligt fint när de kommer med och jobbar. Finns det nåt som heter Baltic-family är det precis detta det handlar om i mina ögon.
Idag är båtlaminatet på värmning i den s.k ugnen så det har varit en lugnare dag och det kändes konstigt att fara hem redan halvfyra. Redan fredag imorgon. Det känns riktigt bra. Tisdag när jag kom hem från resan vilade jag bara.
Nu är det hög tid att köra Bodypump.
Tydligen kommer en ny Bridget Jones film snart som heter Bridget Jones's baby.
Tomt var det när jag kom hit på morgon,
Men två timmar senare var det många.
Jag ville gärna få ett foto av de högljudda cikadorna. Jag menar wau vilket ljud de åstadkommer. Påminner om gräshoppans ljud, men cikadornas ljud är så otroligt skarp och hög. Det är fascinerande att läsa om deras liv.
Dagarna i Newport var fina. Vi åt sushi jag och älsklingen en kväll och det var riktigt mysigt. Men det tar nog tid att lära mig äta med pinnar.
Lördagkväll var vi på en yactclub med ett par älsklingen känner och jag önskar att jag hade haft foton. Det var en underbar utsikt över sjön och segelbåtarna och solen som gick ned. En fin tradition när solen gick ned att skjuta i kanonen och ta ner amerikanska flaggan.
Efter det åt vi middag i stan och för första gången i mitt liv åt jag swordfish. Det var riktigt gott. Stan var fylld till bredden med folk. Affärerna var öppna ännu vid midnatt. De stänger runt klockan ett nattetid.
Annars dagtid strövade jag omkring i stan och runt stan. Man behöver inte shoppa loss. Jag njuter bara av att gå runt och ta in allt vackert runtomkring.
En kväll körde vi till Providence och till det enorma köpcentret där. Macy's, Victorias Secret, Nordstrom och ja, många många andra....
Sitter på Helsinki-Vantaa airport och ska ta flyg till Kokkola om 1.5 timme. Tidsskillnaden är ju 7 timmar, så i USA är klockan 4 på natten och skulle jag vara där skulle jag sova sött bredvid älsklingen.
Men döm om min förvåning när jag somnade till på riktigt på flyget ett par timmar. Oftast nickar jag bara till och kan inte sova. Jag vaknade när de serverade kaffe ca 1 timme före landningen.
Före jag somnade satt jag en lång stund och tittade ut genom fönstret på Aurora Borealis, norrskenet, och även Karlavagnen stod pråligt där i den stjärnklara natten.
Dagarna i USA har förstås varit unika och härliga. Igår gjorde vi en roadtrip till New Jersey för att träffa alla kära där. Det är en typ 5 timmars resa dit från Newport.
Efter att ha spenderat en riktigt fin familjedag där, körde vi mot Boston eftersom mitt flyg avgick dagen därpå.
När vi körde kunde vi på avstånd se New York och Empire state Building och Freedom Tower lyste vackert i natten. Vi stannade ca 1 timme från Boston och övernattade.
Jag gillar verkligen älsklingens bil, en Ford, och den glider så mjukt fram att det gör körningen njutningsfull och man inser igen hur stort och annorlunda allting är under resan. Vissa vägar har väl typ 6-7 filer.
Från Boston till New York gick flyget och sedan vidare till New York till Helsingfors.
Nu är det ännu några veckor tills älsklingen kommer hem så i mitt emotionella tillstånd som jag var kunde jag inte hejda tårarna när flyget lyfte från New York.
Ödmjukt tacksam över att ha fått ha dehär dagarna med älsklingen. Och älskade mamma som ställde upp och såg till så att kidsen hade det tryggt och bra.
Foton ska jag visa sedan när jag sovit ut....
Bless me and my trip to Kronoby.
Det är lunch-tid och jag sitter och väntar på älsklingen på ett ställe som heter Panera Bread. Här finns wifi. Det är ett bra sätt att locka turister. Wifi bjuds ju på varje café och restaurang :)
Jag har strövat omkring här idag och jag säger det jag sa sist. Jag älskar detta land. Det går inte att förklara utan måste upplevas.
Allting i mina ögon är så annorlunda. Sma saker som jag tycker är så coolt. Det är minsann sommar här!
29 grader är det idag och det är inte ens full sol. Vinden är smeksamt skön!
