Flunsan igen

Idag har jag bokat en semesterresa. När mörka kalla hösten är här med sin egen speciella charm ska vi åka till värmen en vecka. 

På jobbet går det bra. Det är så olika på dagarna. En dagen kan vara slö och den andra händer det mera. Jag har jobbat ensam eftersom en är sjukledig och min chef varit på semester, förutom när han tvingades komma i jobb igår och däremellan svara i telefonen eller på e-mail. 

Men folk kommer tillbaks från semestern och kanske det så småningom börjar hända mer. Eller helt klart det gör när vi som sagt har flera båtar som ska vara klara till sommaren. 

Sonen som ska flytta till Esbo fortsätter med flunssa. Han har varit på blodprov och har flera förhöjda värden. Crp är över 80. Så idag fick han en snabb tid till röntgen av lungorna och antibiotika. På lördag morgon ska vi köra mot Helsingfors ifall han då mår bättre. Det skrämmer mig lite och ger mig ångest när han flyttar. Jag hoppas han får det riktigt bra. Det förtjänar han.

TUI kanske

Det märks nog att jag är trött och kanske är lite surmulen denna tid på året när sommaren blivit kallare och så vidare. 

Drömmer mig bort till Kreta eller Kanarieöarna. 

Kval

Tur att det är fredag imorgon. Jag har sovit dåligt hela veckan. Hostat. Förra natten när jag äntligen sko ha kunnat sova, väckte Finn oss och hade lös mage. Som tur förstod han att släppa det på badrumsgolvet. Men jag somnade inte efter det trots att sömnen var närapå.

Kvällstid har vi inte haft så roligt. Vi blir tvungna att skrapa bort tejp från resten av takplåtarna. Varför. Jo, för att de legat i flera år och tejpen har blivit taskig.

Jag börjar få lite ångest över att sonen ska flytta till Esbo om en vecka. Vi ska köra dit på lördag och fara till Ikea och handla en säng och skrivbord. Förvisso har jag en orsak att fara oftare till Helsingfors. Dessutom bor ju min bror där, flera av mina kusiner och så småningom flyttar nog även min syster och hennes man dit. Så därför känns det tryggare när man vet att min familj finns där ifall nåt går fel.

Men min ångest kommer ändå när jag tänker på honom ensam i en pytteliten studiebostad i en okänd kommun, utan nån han känner. Tänk om han stöter på några hemska typer på väg hem en mörk vinterkväll. Men då måste jag på samma gång intala mig att han är 20 år, förståndig och att det ska gå bra. Jag borde ha lärt honom bättre på att koka mat, baka, städa, tvätta kläder med mera och gett honom mer kärlek....det känns som att jag släpper av min son på en öde ö och att han ska där kunna överleva. Det är dessa gånger det är så tryggt och viktigt att be för dem. Att allt ska gå bra. 

Så, vi måste börja packa ihop lite saker han ska ha med sig....

Back to work...

..söndagen var sista semesterdagen och då var jag helt slut av deppighet, irritation och kanske lite ångest oxå. Man vill inte att semestern ska ta slut. Så jag deppade precis hela dagen.

Sov inget under natten. Hostade. Men steg upp tjugo före sex och började på. Tog ett till coronatest. Det fjärde negativa. Så jag cyklade till jobbet efter morgonmålet. Det var en vacker morgon. Jag önskade inombords att jag hade kunnat ta in det. Men jag var ännu lite i chock över att semestern var slut och att jag var på väg till jobbet. Och det kändes som att jag var den enda mänskan i hela stan som åkte till jobbet. Det var så tyst och tomt överallt. På jobbet var det inte många heller. De flesta tycks ha tagit längre ledigt än de fyra veckorna. 

Lagret var full av saker som samlats på hög. Men innan dagen var slut hade vi rett opp det mesta. Det var helt okej ändå, att vara tillbaka på jobbet. Det är samma sak varje gång. När man väl är där, är det ändå inte så illa. 

Här är ett foto från Finn lördagkväll när vi tog vår promenad.  Lägg märke till nappen i hans mun.

Slöat....

 ....mig igenom dagen. Till och med att svara i telefonen känns blää eller att skriva meddelanden, som även här. Så gonatt från en snuvig yr vän...

Flunssa

Regnigt, det ger en höstkänsla redan. Det är precis som på insidan när semestern går mot sitt slut. Man är lite grå.

Jag känner av nåt i halsen. Min näsa bränner lite. Och jag är trött. Men corona testet var negativt. Vi hade ju munskydd på undre resan, både i tåget och på flygresan, så det hjälpte förhoppningsvist mot corona. 

Men här i nejden stiger corona. Och det var mycket folk på stan i lördags. Så man vet aldrig....måste testa pånytt imorgon ifall det blir värre. 

Gamla hamn

Idag blev en konstig dag. Jag är en mänska som är verkligen konstig oxå har jag kommit på. Ingen nyhet kanske, men konstaterar det igen. 

Vi steg upp vid sju. Trots att jag kom hem efter två. Men jag var vaken då redan. Matade Finn och vi tog en promenad. 

For tillbaks i säng. Senare for vi till Gamla hamn på promenad med Finn. 

Varför jag kom hem sent var för att systern, mina bröder, mamma med mera skulle åka till stan och de ville ha mig med. Jag vet inte hur länge till jag har chansen att hänga med syrran, de far nog nångång tillbaks till Sydney, gissar jag, så jag for motvilligt med till stan. 

Håhåjaa vad jobbigt det är. Har glömt hur verkligen jobbigt det är! Att vara på stan!  När man trivs allra bäst hemma i soffan, med Netflix och glass. Det var självklart helt underbart att vara med familjen, men hellre då hemma i soffan. Jag känner bara dendär konstiga känslan att jag har inget där i stan att hämta. 

En vecka kvar av semestern. Det går alltid för fort och jag har inte riktigt hunnit känna av den ännu. Jag har till exempel bara varit två gånger till stranden.

För en stund sen flög Boeing 777 över oss. Kom från Dubai, på väg till Chicago. 

Blåbärsplockning pågår