Price tag

Torsdagsmorgon när jag steg upp mådde jag pyton av trötthet. Kände mig som en zombie ser ut. Huvudet värkte av för lite sömn. Jag hade inte sovit en blund. Jag är nu i samma onda spiral som jag varit tidigare. Hur trött jag än är, så somnar jag inte! Och nu har det pågått för länge. Så det blev sjukledighet i några dagar.

Jag har tänkt att jag inte känner mig stressad när jag far och sova. Men jag insåg kanske lite skillnad när jag igår for i säng. När jag skulle börja sova fanns ingen ångest insåg jag. Jag hade inte riktigt fattat att jag känner sånt. Nu skulle jag vara ledig fredag och jag kände liksom att, det spelar ingen roll om jag somnar eller inte, när jag inte behöver stiga upp tidigt och fara till jobbet. Jag sov ÄNTLIGEN några timmar och ni kan tro att det jublade inom mig. Men ändå har jag haft tungt huvud idag. Det tar tid att komma igen,

Ikväll gjorde jag middag för första gången på länge. Jag kan inte komma ihåg när jag senast gjort middag. Det har bara inte blivit av. Helt konstigt. Känns som att jag har varit i en dvala de senaste veckorna. Jag vet inte riktigt vad vi ätit ens de senaste veckorna. Minstingen hjälpte till med middagen ikväll, vilket var helt otroligt roligt. Vi gjorde fried rice. Med kyckling. Det blev riktigt gott!

Tröttheten

Oj vad trött jag är. Idag har jag varit lite rädd och undrat hur det kommer påverka min hälsa av att sova så lite som jag gör.

Men jag slutade iallafall halvtvå idag och for på ett väldigt annorlunda tillfälle. Jag och några andra fick förfrågan från Femma om vi ville ställa upp som "modeller" för kläder från Lindex och för att ge ett uppdrag till dem som studerar till modeassistent på Optima. Självklart tackade jag ja. Allt som utmanar mig säger jag ju ja till.

Så det blev snyggt hår fixat och sminkning på Femma. Diana tvättade håret och masserade in schampo och näring i håret och det är alltid skönt, men just idag kändes det helt otroligt avslappnande. Så skönt att jag nästan somnade där jag satt och blundade och knappt orkade prata. När hon fönade håret med varm luft var det helt underbart. Det kändes som när jag varit hos Asta på en skön ansiktsbehandling. Det har hänt där, att jag drar efter andan med en lite kort snarkning när jag håller på och somnar, och jag fnissar och ber om ursäkt. Som tur vet hon då att det hon gör, gör gott:)

Efter att håret fixats, blev det sminkning av Kati. Hon är superkvick och helt fantastiskt hur hon med några drag fick mina ögonlock att skimra. Hon fick sminkat bort de värsta trötthetstecknen.

Efter sminkning körde vi till Optima och några av de som studerar till modeassistenter fotograferade oss. Från Lindex hade valts en blommig byxdress åt mig. Lite annorlunda än vad jag annars har på mig. Senare får jag foton från själva foto-sessionen. 

Jag kom hem vid halvsex och åt middag. Det blev pasta med spenatpesto.

På fredag ska jag ta ledigt. Och bara vila.

Här är ett foto från alla som var med.

Ett steg närmre

Det blir bara värre. Inatt har Iran börjat kriga mot Israel. Kriget Ryssland för mot Ukraina ser man inget slut på. Knivdåd i Sydney med flera döda. En pappa skjuts till döds i Stockholm framför sin son. 

I vårt land skoljskutning. Det är sällan man får känna sig fri och glad här på jorden. Det är så många bedrövelser och vi kan inte blunda och inte bry oss om. Det är ju verkligheten. Inte på film.

Och det känns som att det är verkligen inte rätt tillfälle just nu att vårt land koncentrerar sig på så fel saker. Vi borde koncentrera oss på hur vi ska förbereda oss för det som kommer.

Det finns så många tecken i Bibeln om den sista tiden. Tidigare tyckte jag inte om när folk talade om sånt. Men nu har jag ju insett att det är sant.

‭Lukasevangeliet 21:9 B2000‬

[9] När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet.« 

Självklart säger man då, jamen det har alltid varit krig. Och det är sant! Men se på jorden! Allt går åt fel håll. Jorden förstörs, pengar styr mer än nånsin, utseendet för en människa är så viktigt att man glömmer allt annat.... och kärnvapenkrig. Det har gått så långt att vissa som sitter vid makten skulle ta till kärnvapen och göra sig av med flera länder på jorden.

Så när man ser olika tecken som händer börjar man lägga ihop olika händelser....

"En sällsynt solförmörkelse ägde rum...." 

Läs på Svenska Yle : Solförmörkelse 

‭Lukasevangeliet 21:25 B2000‬

[25] Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 

‭Lukasevangeliet 21:29-31 B2000‬

[29] Han gav dem en liknelse: »Se på fikonträdet och alla andra träd. [30] När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. [31] På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. 

‭Lukasevangeliet 21:34-36 B2000‬

[34] Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen [35] som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. [36] Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.«

När jag läser att man inte ska låta livets bekymmer påverka en för mycket, och ifall man blir blind för det som är viktigt, så inser jag att jag gör det dagligen. Jag tror det jag behöver göra, för att må bra och känna att jag finns där för andra, är att ändra på min vardag. Det är bara jag som kan göra något åt det. Det är ingen som tvingar mig att jobba ihjäl mig. Jag väljer det själv. 

Mera hus...☹️

Det är skönt nu när värmen kommer. Måsarna har återvänt och fasanen har som sagt redan skrikit en tid. Imorse när jag eldade i vedpannan borde jag ha fotat, när de två måsarna satt, som de sitter varje år på granntantens fallfärdiga villatak och myste. Det finns några brädor på taket var de bygger sitt bo.

Och som vanligt de svarta kajorna som dyker ner skorstenen strax bredvid. Varje år är det exakt likadant. Så där satt de strax intill varandra både måsparet och kajorna med huvudena ihop. Kärlek på hög nivå.

Det är inte bara de som kommer och bygger bo här. Så småningom, kommer på en liten tomt strax bredvid, fyra parhus. Den gamla villatanten är ilsken. Hon skriver inte under!! Jag förstår henne! Denna plats är hennes. Trots att villan är fallfärdig, och livsfarlig, full med skräp, är det en väldigt känslosam plats. Här bodde hon med sin man, som dog alltför tidigt och hennes barn. Hennes utvecklingsstörda dotter, som hon bryr sig mest om i hela världen och hur lycklig hon var här. Hon lyser verkligen upp när hon berättar om livet från den goda tiden de bodde här. 

Vi har inte ännu träffat de som ska börja bygga här. Men det är ju redan förstört ändå, så spelar det någon roll. Här ska vi inte bo så länge till. Det blev inte som vi tänkt. Det har jag ju skrivit tidigare. När vi köpte huset, var det skog här, överallt! Det var därför vi köpte det. Det fanns inte ens vatten eller avlopp! Så vi har eget. 

Men nu har staden dragit hit allt. Kommer ni ihåg när jag berättade att de sågade ner våra träd, stal tomt av oss och for även iväg med våra träd.

Nu har nästan all skog skövlats och resten huggs ner också så fort nästa börjar bygga. På vår tomt står skogen självklart kvar. Det närmar ju sig tjugofem hem som byggts, byggs. Så småningom kommer vi se oss om efter något annat. Jag älskar själva huset vi byggt, men jag vill inte ha folk så nära. Det stör mig verkligen!! Cykelvägen som går strax utanför, är väldigt populär. Jag känner mig verkligen inte bekväm. Jag vill kunna sitta ute, utan att folk går förbi var och varannan minut. Sån är jag! 

I sommar ska vi försöka hinna och hitta energi att bygga bastun klar. Sen får vi fundera på fortsättning....

... idag gick jag och sonen genom skogen med hundarna. Jag trodde inte den lille skulle orka och var beredd på att bära honom. Men han var full av energi. Trots det, bar jag honom ibland, så att han inte jobbade för mycket. Väl hemma fick sig båda två en dusch. Nu sover de gott.

Dagarna bara springer iväg

På jobbet är det väldigt stressigt igen efter att påsken och strejken är över. Hemma går det olika. Hundvalpen gör bra ifrån sig vissa dagar, men ibland får han något i blicken och vill göra hyss.

I tisdags fick han sin vaccination hos Ursula. Hon tyckte han var väldigt social. Nu har även han ett pass och kan åka ut på resa. Det har ju även Finn. Men längst vad han har rest till är Esbo🙂

Fasanen skriker

Torsdag, fredag med övervakning.... det känns nog av det här. Idag har hundvalpen varit vild och velat bita i allt. Huhu...det kommer vara jobbiga månader framför, men man måste tänka att det kommer bli bra.

Jag kunde ju ha valt att ligga på en strand i Kanarieöarna istället för att ta en till hund. Det gör mig ganska bedrövad ibland när jag tänker på det. Jag var så nära att boka en resa.

Men nu är vi här och det finns ingen återvändo. Att det är fredag känns inte av. Jag är nervös av att älsklingen måste jobba hemifrån en tid framöver. Det kommer vara jobbigt ibland. 

Just nu sover Finn i min famn och valpen ligger bredvid. Så fort valpen vaknar gäller det att ta ut honom på kisspaus...

....solen lyser och det är väldigt vackert väder. Vi kan igen höra tjädern som vår-skriker. 

Lite skräckslagen

Det känns nästan som att jag är sjukledig, inte vinterledig. Dagarna är så konstiga. Jag sover inte mycket, eftersom jag vakar när vi försöker göra hundvalpen rumsren.

Förra natten varken kissade eller bajsade han inomhus, eftersom jag tog honom ut i rätt tid. Och om man inte håller ögonen på honom konstant under dagen, så hinner han kissa på golvet. Idag har vi lyckats ganska bra hittills. Bara en miss. Och belöningarna ges med glädje varje gång han kissar och bajsar utomhus.

Han är så liten. Trots att han är född på Nyårsdagen. Finn vet inte riktigt ännu hur han ska ta det. Ibland leker de, men ibland morrar han åt valpen. Han vill helst inte ligga nära honom och sova, men det händer ibland. Men jag har höga förväntningar på att de ska hitta varandra.

Idag tog jag Finn på en promenad genom skogen. Och jag tänkte under promenaden på vad vi gjort. Och jag kände mig skräckslagen. Jag tänkte på hur vi ska klara av att ha två hundar. Men känslan går över, när älsklingen säger att det kommer gå bra.