Japp! Sommarlovet är över och pojkarna börjar höstterminen imorgon. Minstingen som fyller 13 år i oktober börjar 7:an. Och 15-åringen börjar i 8-an.
Varför 15-åringen inte börjar 9-an beror på att han var okoncentrerad i förskolan och gick 2 år där. Idag är han en koncentrerad smart kille som har lätt att lära sig.
17-åringen fortsätter på andra året i Optima nästa vecka. Maskin och metall.
Dagen går åt att se till att de är redo. Typ 30 par nya strumpor, nya skolväskor, penaler, pennor, joggare mm har jag hamnat på.
En ny frisyr gav jag 12-åringen som inte är perfekt men duger.
Hur pojkarna ska få sovrutinen tillbaka är en annan sak. De har varit uppe längre och haft sovmorgon varje dag.
Mellan varven ska jag fara och testa 30min. bodyattack och 30min. bodypump till Studio Z.
Tittade igår på den filmen, Bad moms. Ja, den var bra och rolig och jag tror många kvinnor känner igen sig i de flesta saker. Och inte nog med det spelas det ju bra låtar i filmen.
Ibland, tänker man inte längre än näsan när man sliter på och jobbar dag ut och dag in. Det är enormt krävande och man kan nog minsann kalla sig superwoman!
Det är inte så ofta man tänker på vad det är man åstadkommer. Vi tillverkar ju något av världens lyxigaste superyachter.
Det är när båten sätts i vatten och den flyter som man känner stoltheten inombords.
Man är lite omtumlad när båten som man gett blod, svett och tårar till åker iväg.
Baltic 130 åkte i tisdags. My song.
Inte små inte är dessa fenders som användes till båten.
Under de 6 åren jag jobbat på Baltic Yachts har jag sett många fina båtar. Första året jobbade jag i köket 2010-2011 och under den tiden var det Baltic 197 Hetairos och Baltic 112 Canova som tillverkades. Hetairos är den största av dem. Videon öppnas på You tube.
På hösten 2011, anlände den älskade superyachten Visione 147 på renovering till Baltic Yachts. Och med den min älskade kapten.
Vem kunde ha trott det, den dagen de snygga rödklädda seglarna på rad kom ingående i den tomma hallen i stan att en av dem var min min min.....
Här har jag hittat ett foto från hösten 2011.
Från årets början 2012, med pytteliten erfarenhet, fick jag börja jobba i produktion med ett härligt team i en hall i Baltic-byn och där lärde jag mig laminera väggar och alla möjliga smådelar till olika båtar.
Första båten jag på riktigt laminerade på, var Baltic 72 Stig.
Den var gjord i prepreg.
Baltic 57 Lady Be Good och Baltic 47 Elsa blev tillverkade 2012 och 2013. De båtarna har jag inget minne av att jag skulle ha jobbat på.
De båtarna jag minns bättre och som jag jobbat på, vissa mer och vissa mindre, med både själ och hjärta är bla Baltic 107 Inukshuk, Baltic 108 Winwin, Baltic 83 Gof, Baltic 115 Nikata, Baltic 116 Doryan och den senaste jag jobbade på var då 130:an, My song.
Idag blev det ingen övertid, vilket var tur. Jag var trött och utan tålamod idag och huvudet kändes tungt.
Det är något som är annorlunda med motorbåten. Aldrig förr har det varit så obekvämt och jobbigt. Det är nånting med hur själva båten är formad som gör det så svårt.
Middagen blev hämtmat och det gillade ju kidsen och nu har jag hunnit vila. Vädret är mulet. Men pojkarna trotsade regnet och spelade fotboll vilket gläder mig.
Idag känner jag att mitt humör är lite sisådär. Tror att det är tröttheten från övertiden, fast jag helst inte vill godkänna det. Missade gårdagens Bodypump så ikväll ska jag fara till Studio Z. Ser riktigt fram emot det.
Har just kommit hem från jobbet. Vi var några stycken som jobbade övertid.
Vi ska nämligen börja laminera på måndag och därför måste vi hinna göra det klart så långt tills dess.
Det är igen riktigt kul på jobbet trots att man trampar i klaveret ganska ofta. Men roligt blir det. Vår arbetsledare har en suverän humor och är med och hjälper till vilket känns så bra. Man blir ödmjukt tacksam.
Han vågar reta oss och ge pikar. Men när det är han som gör det, känner man sig trygg ändå. Han är en genomgod ärlig mänska med humor.
Att trampa i klaveret betyder att mista balansen i den hala båtformen. Dessutom lutar det ju. Igår tex kanade jag ner på knäna med en nice fart och en ung kille stod på rätt ställe så att det stoppade min fart. Men det är såna tillfällen som kommer överraskande som känns bara som....aaagh!
Då är det att spela cool och bara fortsätta jobba som ingenting skulle ha hänt....
Nu när jag är hemma är jag ensam! Alla barnen är på vift....det är blåsigt ute.
Till helgen ska man titta upp mot skyn om det är klart väder. Då kan man se meteorit-regn.
Måndagen på jobbet gick bra igen. Ännu är de flesta på semester. Vi har ganska mycket vi ska hinna med denna vecka så det kommer bli lite övertid.
Ikväll tänkte jag kanske testa zumba. Vi får se. Pojkarna for och segla.
Så nu slappnar jag av med musik.
Justin Biebers nyaste mm.
Så har jag då varit på Zumba. Jag tror jag flexade eller flaxade mer än zumbade. Men så kul det var och vad jag gillar dessa foton som beskriver situationen perfekt.
