11.3.13

Ibland blir det bara så fel...

....att man inte ens kan tänka klart....

Läs: Norrbottens Kuriren

Min kusin gick bort för ca ett år sen helt plötsligt. En ung man i sina bästa år. Några år yngre än mig.
Eftersom han bodde i grannlandet hade vi aldrig nära kontakt när vi blev vuxna. 
Men minns somrarna när vi var små. Dessa ljuvliga somrar när svenska kusinerna kom till farmor och farfars.
Det var riktigt äkta Saltkråkan sommar då.
Kusinen minns jag som den  blondaste killen jag nånsin träffat.
Jag kan se honom ro farfars lilla grön-vita båt.

Idag hände det ofattbara igen. En till ung kusin avlider. Lille vännen som alltid hade ett leende på läpparna.
Han kom ofta över till Finland. En fin sommarkväll kunde vi sitta hos mamma diskutera. Och vi rökte!
Han var en cool kille som inte stressade.
Jag önskar jag kunde åka till Sverige och vara med dem där.
Om jag bara kunde hjälpa till lite...
Det känns som att jag har så många tack, att ge tillbaka till mina kusiner på andra sidan havet.

När jag var liten...
....somrarna, sommarstugan, med den gula båten och några tuffare en färd till Tankar över glittrande vatten och blåa vågor i solskenet, våra Sverigebesök....

Cykelvägen av asfalt som kändes så lyxig och doftade så ljuvlig i Sunderbyn i Luleå, då vi ännu hade bara grusvägar här och absolut inga cykelvägar.
Det gröna huset där, den svenska mjölken som hade helt annorlunda förpackning.

Min far och min farbror som sjöng tillsammans.
Min farbror har sjungit in flera kassetter som ha sålts runt.
Han sjöng underbart och gör det säkert ännu idag. Nu är det dottern som sjunger in cd:n. En underbar röst!

Kommer ihåg för många år sen när det var strax före jul och en bekant till min farbror, (min farbror och mina kusiner var på besök i Finland), gav oss texten till en sång som vi lärde oss...och jag tror den bandades in på en kassett.
"Kom, kom alla änglar små, som sjöngo i Betlehem....jag minns den fina melodin och ja, det lät alltid vackert när man fick stämma in i en sång med kusinerna som var så frimodiga.



Jag knäpper mina händer inatt och ber att denna familj som nu mist båda dessa unga fina pojkar,
ska på nåt sätt ta sig ur den ångest, rädsla, sorg, det mörker de känner just nu....

Livet är inte rättvist. Vi ska ta hand om varandra....!