2.4.19

Pust

Jag märkte när jag kom hem idag hur stressad jag var. Mitt huvud var spänt, inte huvudvärk, men lite som att hjärnan brände och ögonen var flummiga. Men efter middag, vila och intervallträning ute och med även några minuters träning hemma kändes det bättre.

Det tråkiga är ju oxå att se mina medarbetare på lagret och på fastigheten lida pga av att vi har blivit så få och överhopas med mera jobb ändå. När man far till jobbet och ingen skämtar mer, då vet man att det inte står rätt till. Och själv känner jag mig negativ alltför ofta.

Men glädjande att vi på lager och fastighet ändå kan ge varandra en hjälpande hand. Idag när jag hjälpte till på fastigheten med att lyfta plankor och bräder var han så tacksam. Det är på nåt sätt sorgligt, den gemensamt vi har just i det ögonblicket, för då ser man, att man inte är ensam som kämpar med detta kaotiska nederlag vi fått på oss.