Kaffepaus

Har coffebreak och sjönk in i bloggens värld! Ha en bra dag alla!

Mission Omöljig!

Vet ni annars vad Tom Cruise och jag har gemensamt? :)
-Samuli Edelmann!
Varför? Jo, både Tom Cruise och jag har medverkat i en film med honom, Samuli:)

Tom Cruise och Samuli

Nåja, filmerna är ju mycket olika varandra. Mission Impossible 4, (Ghost Protocol) och den finska filmen Kotirauha. Och Tom C. och jag är ju inte i samma film, that's a shame:D Och det lilla jag medverkar i filmen Kotirauha som statist, är betydelselöst...
Vi har just tittat på Mission Impossible. När den gick på bio var jag med älsklingen i Usa och vi såg den där.
Om jag minns rätt var det en 2d biografi.

Taisto Oksanen och Samuli.

Det lilla som syns av mig i filmen börjar 0:13:40, och även 0:14:30 syns jag lite, tantkläderna jag har på mig ska föreställa kontorskläder på Nordea banken:)
Se filmen här:
http://www.youtube.com/watch?v=CNHl-Fb8YAw

Idag har jag fått vinterdäcken på. Min kära lillebror hjälpte mig. Så nu får svartis och snö komma.
Yachten V. är out of range idag. Men de närmar sig England iallafall.
Nu ska vi ta en svängom med bilen...vi har suttit inne tillräckligt länge...

Maaat

Allt jag tänker på är mat! För att jag är så hungrig! Jag har ätit lite ärtsoppa. Den tog slut. Ikväll försökte jag äta pasta, det gick inte, för att jag blandat kött i. Nästa gång ni äter, ska ni låtsas att ni har ont i munnen och bara svälja ner maten, men ta nåt lätt, annars blir jag orsaken till er död pga att ni stärkt er i maten.

Idag har vi inte gjort så mycket. Pojkarna var en sväng till stan cyklande igår,  dottern och hennes kompisar skjutsade jag till stan.
Snart ska jag fara en sväng och träffa en väninna, på en kaffe, och en stor glass! Men helst av allt vill jag ha en kebab!

När jag kom hem från kaffetåren svängde jag in via Abc, annars otroligt att det är så fullproppat med folk varje fredag och lördagkväll.
Köpte Kerrosateria gott folk! Och, fisksoppa!! Och 13-åringen åt med god aptit sin ateria, medan jag prövade soppan. Nåja, nog blir det bättre nån gång.
Hade en trevlig pratstund iallafall med väninnan. Våra män sitter i samma båt kan man minsann säga....
Fick ett sött mail av min älskade ikväll....och allt känns så mycket bättre.

Riktigt kaffe!

Jag har sjukledigt än. Idag och imorgon. Tur är väl det! Känner mig inte alls i form, till på köpet tror jag att jag håller på och får samma virus som tonåringarna. Eller så är det antibiotikan. Och hungrig är jag fortfarande. Försöker stilla hungern med nån soppa, ärtsoppan går bäst. 

Nog är det konstigt att äta, när man genast ska svälja maten utan att tugga. Man känner ingen smak alls! Kaffet slinker ner bäst. Oj, vad tur att det finns kaffe! Och att jag har en bön-malare. Så jag köper bönor, malar, sen kokar jag kaffet. Smaken är mycket godare! Men....jag kommer inte alls i närheten av det kaffet som jag fick smaka på här: http://www.cafegrumpy.com/

Det ändrade hela min kaffevärld! Skulle jag ha råd skulle jag beställa en hel säck med kaffebönor därifrån!

Cafe Grumpy, i Brooklyn, New York, som vi besökte i Januari 2012. En söt tjej, vid namn Colleen, som jag troligtvis träffar igen, varför berättar jag nån annan gång, hon är kaffeköparen, visade oss runt och lät oss smaka det smakrika kaffet. Colleen reser direkt till jordbrukaren för att få de bästa bönorna. Hon har rest till Colombia, Brasilien, Honduras, El Salvador Costa Rica, Nicaragua, köper hem de gröna kaffebönorna och de blir då rostade i New York.

Mina tankar går tillbaka till min New York resa.

Jag kommer ihåg hur jag beundrade julgranarna och juldekorationerna som var så underbara!

Vi kommer inte ens i närheten här! Vi måste göra juldekorationen med magi!:)

Julgran från Subway, härligt! Jag har flera julgransfoton;D (eget foto)

Nu är yachten min älskling seglar, på väg från Danmark, mot England,  i en speed av 10 knop. Knots.
Jag hoppas att de har den rätta vinden och att de inte fryser, och det är ju så mörkt...äsch, vad sentimental man blir...det är ju ändå ganska lungt ännu, men sen när de ska över Atlanten....

Hungrig!

Har skickat mina minstingar till skolan. Idag har de utedag. Hoppas på regnfritt väder! Jag behöver allting nytt. Utekläder, regnkläder, joggare, stövlar.....de växer ur allt!! Mina tonåringar och jag sitter hemma. Tonåringarna fick båda två feber, måndagkväll. Jag är sjukledig idag, tur är väl det, det känns av, att nåt skulle brista om jag tog i. Det är lite on och off med denna svullnad efter att visdomständerna åkt. Igen är jag mer svullen. Känner mig som Lina i Lönneberga.
Blir jag blå till på köpet, som en f.d klasskompis, Katarina blev, så börjar nog folk undra. Jim, älsklingen, sa skämtsamt, att tur är väl det att han är inte är här om det händer, för då kan ingen skylla på honom:)

Igår efter att jag skrev inlägget, kom värken innan jag hann ta medicinen och det gör ont! Det är en såndär molande värk, taskig värk. Jag kände mig riktigt stel och orkeslös. Men när jag fick i mig värkmedicinen, så blev allt så mycket lättare.
Köpte yoghurt, soppor av olika slag....igår blev det en yoghurt och blåbärssoppadag. Har just avnjutit en kopp kaffe. Idag ska jag testa kantarellsoppa. Om den ändå sku vara så god som den på Bistro.
Jag är så hungrig!

Om vädret tillåter seglar yachten vidare imorgon från Danmark mot England eller Frankrike. Kommer ihåg min resa till Köpenhamn för typ hundra år sen. Vi bodde i ett vackert Roskilde. Vi besökte Tivoli,  Zoo, vaxmuseet, Ströget, Christiania, vaktparad...vi fick se en hel del..

På väg hem...

På väg hem från munpolikliniken i Vasa. Trött är jag och vill helst inte prata. 2 visdomständer är borta. Den sista av de fyra jag haft, dras ut senare eftersom den inte kommit fram än och den verkar sitta tillräckligt bra så ingen kirurgi behövs. Blodsmak har jag i munnen och gissar att bedövningen säpper snart. Skulle helst ha kvar den länge eftersom det kommer att värka...fick 2 värkmediciner redan innan operationen inleddes. Nån slags dryck som höjde adrenalinet, minns inte varför...och en ordentlig bedövning. Nån slags pappersduk täckte halva mig, bara munnen som var synlig. Det tog inte många minuter tyckte jag, så var båda tänderna ut. Är nu på väg till apoteket efter V-pen och Diclomex Rapid och Corsodyl. Känner mig lite illamående medan jag skriver...sväljer väl en massa blod...:)...jo, jag såg ut som en fotboll när jag kom ut. Men jag fick en ispåse med mig. Svullnaden försvinner efter 2-3 dar och man kan få blåmärken!! :o Idag får jag bara dricka eller äta kallt och förstås flytande. Sen under några dar, flytande soppor. Stygnen smälter sen av sig själv. Värk och sveda känner jag kommer krypande...ack näj...tacksam att mamma och Jenkki kom med mig, hann träffa syrran en kort stund, och fick ett peppat samtal före och han skulle ringa igen.... to be continued...

Love me tänder:)

Imorgon har det reserverats tid för mig till polikliniken i Vasa. Då ska mina visdomständer ut! En kirurg ska sätta kniven i min mun och ta ut dem. Och jag hoppas att alla tre åker, för jag vill inte göra om det! Jag har inte varit orolig tidigare, men efter alla hemska historier jag hört, så börjar jag bli lite nervös. Men, jag klarar det! Varför de inte dras ut här i stan är pga att nervtrådarna sitter för nära rötterna så min tandläkare vågade inte göra det.

Idag insåg jag att min tycka-synd-om-mig-själv attityd, måste ändras, när jag fick höra att minstingen kommit till skolan utan strumpor.....skämdes så fruktansvärt mycket och kände mig så eländig som bara en slarvig, tankspridd mamma kan! Till på köpet har han ovanan att hälla i sig choklad på morgonen, och torkar sig i kläderna, så lite Rasmus på luffen där....påminde honom att ringa varje gång det är nåt som krånglar och att jag hjälper om det strular till sig....

Nå, jag fick ju världens damp när jag kom hem och måste få renare omkring mig för att må och känna mig bättre. Så jag slängde en hel del onödiga kläder som ingen använder....
Och vi hjälptes alla åt, att göra strumphyllan i ordning, så nu ska man hitta strumpor, parvis, inte en och en. I farten blev jag även en frisör och klippte minstingens hår som lagt sig över öronen....
Ja, sa till honom när vi satt och funderade, att du vet väl att jag älskar dig....och han sa, jå, men varför är du så sträng ibland...och ja sa, att det är nog för att jag är stressad och trött.....då lyste han opp och sa: aaaa, vi pratade ju om det i skolan, det kallas adhd.... :D

Sen ta en ensamstående mamma, som jobbar heltid, som t.ex slipar en 108 fots båt en hel dag, eller laminerar på en, eller isolerar en 107 fot....som kommer hem från en arbetssam, men intressant, inspirerande jobbardag, hon lagar mat....sen är det hockiträning några gånger i veckan, innebandy för nån eller minior, eller annat besök barnen ska på, sen allt hushållsarbete däremellan, så visst kan en sån mamma bli riktigt tankspridd och göra fel om det finns många saker som snurrar i huvet samtidigt.
Men....då, när allt går fel, då börjar man pånytt, och skärper till sig...

Är glad och tacksam över underbara Jussi på jobbet, som sa att det är tillåtet att vara känslig, och är glad för telefonsamtal från Köpenhamn och en varm, kärleksfull röst som sa när jag svarade......heeeej, lilla ärtsooppaa...

Nu ska jag äta en laxsmörgås, och komma ihåg imorgon, som min arbetgivare Mattias sa, att när tänderna ska bort, ska jag sjunga, love me tender...:D