Cias1975

18.7.13

...dead meat...

Har varit på bodypump och det är månader sen senast jag pumpat, men när jag är tillräckligt arg på min vikt, då skiter jag i om musklerna värker så att man bara vill gråta...de kommande dagarna blir tuffa...

Hittade nya låtar:

17.7.13

Trött och trotsig

Vilken jobbig dag! Luften gick totalt ur mig redan när jag kom till jobbet och energin var totalt borta hela dagen.

Tröttheten gjorde mig trotsig och nere. Jag tänker inte röra en fena, tänkte jag, skit, jag far hem, här gör jag ingen nytta.

Och det jag försökte jobba med kändes bara fiasko. Tuplan som Simon hämtade från köket hjälpte tillräckligt för att orka till halvfyra.

Sen när man väl är hemma känns det fel att gå och vila sig när man vill se lite av barnen. Och när det väl är läggdags är man övertrött.

Lite vitaminer gör susen.

En liten början...

16.7.13

At work today

På jobbet idag. Jag är på gång. Jag försöker gå in vandringsskorna på jobbet, utan att smutsa ner dem.

14.7.13

1240km.

Då har vi kört över tusen kilometer. Nu är vi hemma. Imårse gick vi genom centrum av Helsingfors. Mänskan är äcklig!! Skräp och spyor varannan meter. Och precis före jag somnade spydde nån i rummet bredvid. Usch! Nu tycker jag folk ska skärpa till sig och lära sig dricka med måtta! Hur kan man som mänska egentligen vilja göra sig till sånt fylle-äckel!?? Blää! Och när Helsingfors är vår huvudstad, borde ju mänskorna behärska sig lite och ha en vilja att huvudstaden skall se bra ut. Och det är nog finländare som är de värsta suparna. Usch! Obehagligt! Äckligt! Sen att hamna bredvid ett grälande par i spårvagnen gav mig lite rysningar. Som tur var steg de av.

Man ska nog undvika centrum i huvudstaden kvällstid så gott det går. Tänk vad harmt! Jag har en känsla av att New York trots storleken är mysigare och bättre omvårdad på många sätt.

Imårse körde städpatrullen och plockade skräp och spolade gator med vatten. Jag tycker synd om denna städpatrull.

Semester i Helsingfors, nej tack!

Tack till Jan och Seffi. Utan gps skulle vi ha hamnat i Rovaniemi...men nu kom jag ju mig bilande ända in och ut ur centrum utan större problem.

Helsinki not in my heart

Vår dag började tidigt med frukost på ett cafe inne i Forum. Sen tog det väl oss en halvtimme att komma underfund med var på Järnvägsstationen buss nr 16 gick till Högholmen. Men skam den som ger sig. När man aldrig förr åkt buss i stadsregionen känner man sig hopplöst lost! Vi kom fram till djurparken lyckligt utan större problem.

Het dag! Solen sken på oss. Tigern glodde på oss, den gick av och an och för första gången i mitt liv hörde jag live tigerns låga stämma ljuda. Det lät lite sorgligt, som om den grät. Den var hungrig och ja min älskling Jim, den ville äta mig!

Andra kattdjur låg och sov nånstans så man fick inte syn på dem.

Men vi fick ju se apor, vicentar, större fåglar, björnar, bear, not the beer hörde jag nån säga och så skrattade de.

Och nej Jim, älskling, jag åt inte renen.

Efter djurparken satte vi oss i buss igen. Otroligt hur billigt man åker med buss! De som bor i storstan behöver inte ha nån bil. Det är billigt att ta bussen och det är ju så många bussar som kör samma sträckor.

Vi kom tillbaks till Järnvägen. Och åt asiatisk mat till lunch. Jag åt havsmat där. Riktigt vad det var, vet jag inte. Men gott. Klockan hann bli tre. Vi tog reda på vilken spårvagn som åkte till Borgbacken. Jag hade velat ta metron vartsomhelst bara för att tonåringarna sko få åka med den. Men vi nöjde oss med att åka ned på de farligt branta rulltrapporna till metron. Och upp igen. Vi prickade rätt efter andra försöket och hittade spårvagnen till Borgbacken.

Jag testade några berg och dalbanor men jag slutade när huvudet sa stop.

Tonårstjejerna åkte hur mycket som helst. Och min dotter somnade med huvudvärk och spykänsla. Och magen tom på mat, men i den en blandning av Ben&Jerrys och smoothies. Laxsoppan lämnades orörd.

Helsingfors, tack och adjö. Jag gillar dig inte riktigt. Men det är inte ditt fel.

Skräpet mänskorna slänger gör stan till en soptipp, konstiga blickar från konstiga mänskor, stressade mänskor, leenden som dött, man ser droger flödar bara genom att betrakta mänskan, dammiga gator, råddig trafik, asfalt och sten överallt....ja, jag älskar nog mitt Österbotten!