Jobba i solskenet

Tisdag. Denhär veckan blir kort. Torsdag är ju ledig vetja.

Idag har jag faktiskt jobbat utomhus mestadels av dagen. Vilken tur att solen sken. Har riktigt tagit i med hårdhandskarna och sågat flänsen bort runt heeela däckshuset. Lite obekvämt för axlar och nacke när man halvt får sendrag, men inget man dör av.

När flänsen var sågad fortsatte jag och miss Ida att såga flänsarna bort var fönstren kommer. Vi har en del annat kvar att såga imorgon,  så hoppas på bra väder och att jigsågen vilar ut ordentligt tills dess.

Hade tänkt kratta ikväll men jag orkade inte trots att jag köpte en sprillans ny Fiskars kratta. Imorgon är en annan dag.

Får ångest varje gång jag tänker på att jag borde börja läsa på.
Har tänkt ta körkort med tonåringar men hur svårt kan det vaa att komma igång!!
Blir arg på mig själv! Dottern fyller ju snart 19! Snart!

Vatten

Ja. Jag har ju inte berättat att vi har äntligen fått ett borrhål för vattnet vid huset.
Jag tyckte när de kom med underverket att det såg mer ut som en pansarvagn än en borrande maskin.
Pojkarna grävde ner till 90 meters djup.
Det är egentligen svårt att förstå hur djupt ner i marken det är.

Sen har vi oxå skaffat en avloppstank. Ja, ni. Vi kommer att bo precis som förr.

När jag var liten hade vi samma stil så jag är ju så sjukt van:)

På jobbet städade vi mest.  För idag åkte däckshuset ut. Man hamnar och dra bort en del glasull aom varit under däcket för att hålla värmen. 

Jag pajasade till det när tonåringen drog fram kameran. Såhär övertäckt vill man vara annars kliar och pickar det överallt.

Slumrade till i soffan efter jobbet medan middagen var i ugn. Dammsög lite i huset, eftersom jag ska börja lägga bergull mellan våningarna. Det tror jag blir roligt. 

Igår, 1 maj, när huvudvärken väl släppte för 12-åringen, kändes livet gott igen och han pajasade runt, om än lite frusen medan vi grillade biffarna, därav klädd med min tröja och en alltför stor mössa. 

Nu väntar jag bara på min godnattsaga. 

Sov gott.

1 Maj

Som vanligt så blir jag svag för Sareks låtar när våren kommer...

This is for my lovely man.

The love of my life.

Startskottet gick....

...för årets vandring. Vi började med Fäboda. Har gått den några gånger men vad gör väl det.
Varför behöver folk bli fulla för att få njutning? Eller dricka vin på nån fancy bar.
Tror de borde söka sig ut i skogen sober istället. Det ger mer njutning och det mår man bra av. Dessutom kostar det inget.

Min söta mamma

Massage...

Idag gick det bättre. Vi hade så fullt upp med att laminera balkar på vårt inte så lilla däckshus att dagen gick utan större problem. Däremot var jag oförsiktig fast jag var försiktig och fick lite ohälsosamt harts på mig så nu kliar mina stackars handleder. Min hy är som alltid lättretlig. Jag kliar mina armar tills det blöder.

Arbetsdagen avslutade jag redan 14 eftersom det var dags att besöka min fysioterapeut Daniela för min tennisarm. Den blev faktiskt bättre efter den 7-dagar långa Burana -kuren. Kanske även på grund av att jag inte tränger mig in just nu bakom trånga inredningar min min lilla bandslip aka pungslip eller den tunga "humlan" och inte heller laminerar i dessa millimeters utrymmen.

Om jag nu hamnar och anstränga armen fel är känslan i armen på nåt sätt brännande.
Men Daniela masserade och gnuggade armbågen ordentligt idag och fick även massage i övre ryggen. Underbart!
Massage borde man få oftare.

Nu slappnar jag av med musik...

40-års trots..

Jag har frustration i mig. Och jag vet inte varför och hur jag ska komma över den. Jag vet inte ens varifrån den kommer. 

Jag har mycket stress i mig tror jag. Och saker som oroar mig. Livet går inte riktigt som jag vill. Och jag stör mig och får ångest över förändringar. 

Jag känner att jag vill trotsa alla och allt som händer runt mig. 

Jag står inte ut med människor som verkar ha det lätt.
Ibland känns det som livet ger mig är en massa motgångar medan andra har det så enkelt.

Jag hakar upp mig på andra och speciellt de som tyckas leva livet fullt ut med nya roliga äventyr och uppdrag hela tiden.
Jag trivs inte alls med mig själv just nu.
Vill helst ligga under filten och inte göra något för någon!

Det blir nog bättre, jag vet. Men just nu,  har jag en sån här känsla och det kan jag inte göra något åt. Så att jag gnäller och tycker synd om mig själv får ni leva med idag....

Kanske jag är rädd för själva livet. 

Rädd för att bli äldre. 

Rädd för att inte hinna göra mer förrän livet rinner ut. 

Dagarna bara går och livet går åt till att arbeta och det arbetet jag lägger mina vardagar på är inte ens värdefullt! 

Mitt i denna emotionella smet kommer ju samvetskval att jag borde vara glad så länge jag är frisk och har mänskor omkring mig som bryr sig om mig.  

Imorgon är en annan dag. 

Welcome to Finland

Det finns ju en halvrolig show om amerikanen som kommer till Sverige och får lära sig den knasiga svenskan.

"Welcome to Sweden" heter den.

Jag och älsklingen har så många roliga stunder när det kommer till språket. Om jag ändå skrev ner allt. Idag t.ex talade jag om för honom att det är Valborg nästa helg.

Han kom fram till att det är Mark Wahlberg vi firar. "Glada vappen är svår också. I flera ord smyger sig ett "R" in. Glada varpen blir det till då. Förklarar att det inte finns något "R" i ordet. Vapen då? Nejnej, det är två P:n i ordet förklarar jag. Jag förstår hur knasigt det måste vara med dessa ord. Jag säger att man måste säga "vappen" snabbt.  Då försöker han säga det så snabbt att det blir till "vapp".

Nåja. Jag tror att det är på grund av dessa skämtsamma meningar vi har jämt och ständigt bidragit till att hans svenska blivit så bra.

Några foton från huset....