Inget mera båtbyggande för mig...

En konstig avslutning på dagen....

Hade ju läkartid halvtvå och före det slipade jag bort mål och limmade ner lite glasfiberplattor. Idag har det kliat i hela kroppen, sådär att det kryper på insidan av huden.

Ja, läkaren då. Han skrev ut papper på att jag inte får jobba i produktion mera pga epoxi-allergin. Så det var det. Nu börjar en förändring som jag inte vet vart leder.

Jag blev förevigad på bild av en jobbarkompis eftersom det är sista dagen jag bygger båtar. Är det inte sorgligt!

Jag vet att många kommer att sakna mig, jag kunde se det i deras ögon. Jag fick svälja flera gånger för att inte visa tårarna som ville komma.
Och självklart kommer jag att sakna mina jobbarkompisar.

Kanhända att man hittar något annat jobb åt mig på samma arbetsplats, men kommer nog inte att ha samma relation till mina jobbarkompisar som jag har nu. That's life...

Jag klarade det

Sommaren 2015 sa jag väl det första gången här, att jag måste börja läsa på teoriprov för lärare eftersom jag tänker ta körkort med dottern.

Under dehär nästan 2 åren har ångesten kommit varje gång jag tänkt på att jag MÅSTE börja läsa och göra teoriprovet. 

Jag har under veckan jag varit hemma på sjukledigt pluggat en hel del. Gjorde ett test i fredags, fast jag inte var redo, men jag ville ta reda på ändå hur det verkade.

Läste lite till.
Och vet ni! Äntligen, äntligen idag har jag gjort det på riktigt. Gjorde teoriprovet och klarade det!

Nu har jag då en sak mindre av det som finns där i bakhuvudet på "måste göra" listan.

Fyllde i ansökan om undervisningstillstånd och det tar ca 2-3 veckor tills jag får det. Jag är ganska oskyldig. Senast drog jag på mig parkeringsböter...

Dottern fyller 20 och sonen fyller 18 om en månad. Så nu ska jag vara lärare för båda två. Och kanske jag till och med kan ta med 15-åringen senare med samma tillstånd.

Vändagen...

Idag klarade jag mig inte riktigt lika bra. Efter middagen blandade jag harts och spabond och kände hur det började klia lite här och där.

Men det är vändagen idag och jag älskar min älskade Jim! Och snart snart är han hemma.

Men pojkarna och jag firade vändagen med att äta pizza. Dottern jobbar varje kväll så hon missade vändagsfirandet.

Senare åkte pojkarna iväg och jag for till Studio Z på Bodypump.
Det var tungt tungt idag. Kunde inte träna förra veckan alls då jag hade detdär testet på ryggen.

Men hoppas ni haft en fin vändag everybody!

Back to business...

Jag vet inte vad jag ska skriva idag. Det var en omtumlande dag på jobbet med "to be or not to be".
Tur att jag har älsklingen att vända mig till när det blir lite sådär.

Nu får vi se på torsdag vad läkaren bestämmer. Om han bestämmer att jag ska fortsätta som förr och de utslag och det kliande det medför går jag troligtvis lite sönder.

Så idag har jag laminerat och jag klarade mig ganska bra. Det var en liten laminering och jag tror att Histec hjälpte att hålla det värsta borta. Det som var värre, var att slipa bort målet före.

Jag visste inte om jag skulle stå på knä eller ligga, vilken vinkel jag skulle ha huvet och hur jag skulle rymmas in med både huvud och slipmaskin mellan alla rör på några centimeters rum.

Och efter den rollercoastern jag kände idag, ja, lite som en boll som kastas hit och dit, tog mitt tålamod stryk och jag tror att vvs-mannen hajade till när jag svor en ramsa som inkluderade "Perkele, dethär går inte, dethär är omänskligt!"

Och jag svär inte så ofta, för jag tycker det är fult. Resultatet blev bra ändå tror jag.

Freezing...

Ligger i soffan och vilar efter att ha promenerat 9km. Eldat i huset oxå. Snart ska vi åka till dottern som tänkte laga en god smoothie åt oss. 

Det var soligt på morgonen när jag promenerade och jag vågade mig även ut på isen.

När jag promenerade hem tänkte jag frysa ihjäl eftersom en kylig vind tagit i. 

Simmat...

Idag har jag uträttat en hel del trots att jag steg upp vid 10. Min jobbarkompis väckte mig och ville ha hjälp med att öppna låsningar i ryggen.

Jag är ingen massör, men jag gnuggade på en stund och hoppas att hon blev bättre. Vi åt frukost och när hon åkte iväg började jag städa. Den sköna känslan när det ser städat ut, gillar jag! Titta, jag fick dessa fina blommor av mamma häromdagen.

Sen for jag och handla mat och kände att jag måste hitta på något annat oxå. Så jag for och simma. Alla pojkarna är på andra uppdrag så det blir lite tomt och jag måste hitta på saker att göra. Jag simmade lite mer än 1km och satt i bastun en god stund.

Epoxi-allergi

Okej. Epoxi-allergi är det tyvärr! Men jag var redan mentalt förberedd på det. Till min förvåning, ska jag trots det, tillbaka till laminering på måndag. Jag trodde jag helt skulle undvika ämnet. Vi ska se vad det blir.

Jag har trott att man inte ska utsätta hälsan för allergi som påverkar den. Jag vet att vid laminering utsätts man för farliga ämnen, men om det kommer en dag när kanske kroppen säger att den fått nog, borde man inte lyssna till den?

Klart det är mitt eget val om jag ska fortsätta eller inte, men jag kan inte heller säga upp mig. Vem klarar sig utan lön?

Hursomhelst ska jag till läkare nästa torsdag och diskutera. Det går helt emot min natur att gå tillbaka till det som ger mig eksem och kliar så man skrapar sönder sig själv.

På jobbet i produktion vet nog mina jobbarkompisar att jag använt skyddsutrustning. Jag har varit en utav de mest ivriga när det gäller autoflow. Jag har använt skyddshandskar och långärmad tröja.

Idag har jag skickat iväg papper till Folksam. Nu är det de som tar över och om det blir vidare granskning av detta vet jag inte. Isåfall hamnar jag till Helsingfors på tester.

Skrämmande och obehaglig läsning på nyheterna idag om det som hänt i stan. Vem kunde tro att i vår lilla stad finns mänskor som är kapabla till sånt? Det om nåt är skrämmande! Världen är en rutten plats var vi mänskor är inte värda nånting mer. Tänk vad ledsamt...

....och efter alla tråkiga nyheter idag ger denhär ett gott skratt:)

https://svenska.yle.fi/artikel/2017/02/09/se-finlands-egen-videohalsning-till-donald-trump