Inte där jag vill vara🫪

Att det är tungt att stiga upp tidigt igen på morgonen har jag smått klagat på och varit så trött. Men jag måste lära mig att vara tacksam för varje dag och inte klaga.

Min son och jag började redan på torsdag, känna att vi hade torr hals. Lite värk i kroppen, men reagerade inte så mycket på det innan flunssan kom och insåg att det hörde ihop.

Flunssan var helt okej de första dagarna. Den var inte så jobbig att man måste ligga på soffan. Vi for båda till jobbet på fredag, vi cyklade till och med, eftersom flunssan var så snäll. 

Under helgen mådde vi båda ganska bra, men ledsen över att inte kunna fara och gosa med babyn. Det hände precis lika förra gången min syster och hennes man kom hit till mamma. Jag var flunssig och ville inte fara och smitta ner gosiga lilla söta underbara....och nu har jag igen flunssa och kan inte fara. Så jag är väldigt ledsen över det.

Igår på morgonen hade flunssan däckat min son. Han var kraftlös och satt i soffan när jag kom ner och mumlade att han nog inte borde fara till jobbet, men visste inte riktigt vem han skulle meddela. De flesta är ju på semester. Han gick och lade sig igen.

Själv mådde jag ganska bra och cyklade till jobbet. Jag kände dock av en bekant känsla inombords medan jag jobbade på, som jag haft flera gånger de senaste månaderna. En äcklad känsla inombords, ett illamående. Som att jag hade en stor typ boll i halsen som vill komma ut.

Ibland när jag lägger mig för att sova, så känns det som att något stryper min hals. Ofta så tänker jag mitt halsband ligger olägligt och känner efter om det är det som ger den känslan. Men det är det aldrig.

När min gallblåsa togs bort, så trodde jag att jag skulle slippa denhär känslan av illamående, men tydligen så hade det inget med saken att göra. 

När jag höll på och jobbade, så kände jag att nääe, det är jobbigt att stå. Jag började få värk under vänster bröst. Så jag satte mig ner vid min dator och andades in djupt och försökte lugna ner illamåendet. 

Trots att det är illamående jag känner, så är det som att det inte har med magen att göra. Det känns inte som att jag har något i magsäcken som ska upp. Mera som att det är något i strupen eller halsen, trots att det värker under bröstet. 

Plötsligt när jag sitter där känner jag att jag kommer att spy, så jag fick dra ut roskisen och kväljdes två gånger. Det kom inget. Så jag sprang till toaletten. Jag ville inte spy i roskisen. Så där på toaletten ringde jag älsklingen och sa han måste nog köra hem mig. Jag spydde inte. Bara kväljdes.

Jag är verkligen less på att fara till företagshälsovården. Jag vill inte fara och prata om mig själv och de små löjliga krämpor jag har. Men eftersom jag for hem från jobbet, kändes det som att det är det rätta.

Igårkväll hade jag klart för mig att jag sko vara tillbaka på jobbet idag, men jag fick feber till kvällen. Gissar att det hör ihop med flunssan. Mot morgonen fick jag ta en Burana eftersom jag hade sån huvudvärk.

Jag har ångest över att inte fara till jobbet. Jag känner mig löjlig. Så småningom ska jag till läkaren och beskriva mina krämpor och jag känner mig bara löjlig.... det är ju trots allt bara illamående, som kommer och går och är säkert helt normalt.

Allt jag vill och borde göra just nu pausas....så ledsamt.