Du med de ledsna ögonen
Var inte rÀdd, Äh jag inser
Det Àr svÄrt att ta mod till sig
I en vÀrld full av mÀnniskor
Du kan tappa allt sikte
Mörkret inom dig
Kan fÄ dig att kÀnna dig sÄ liten
Visa mig ett leende dÄ
Var inte olycklig
Kommer inte ihÄg nÀr
jag sÄg dig senast skratta
Den hÀr vÀrlden gör dig galen
och du har tagit allt du orkar
Kalla mig bara
För jag kommer alltid att finnas dÀr
Och jag ser dina sanna fÀrger
lysa igenom
Jag ser dina sanna fÀrger
Och det Àr dÀrför jag Àlskar dig
SÄ var inte rÀdd för att lÄta dem visa sig
Dina sanna fÀrger
Ăkta fĂ€rger Ă€r vackra
Jag ser dina sanna fÀrger
Lyser igenom, Àkta fÀrger
Jag ser dina sanna fÀrger
Och det Àr dÀrför jag Àlskar dig
SÄ var inte rÀdd för att lÄta dem visa sig
Dina sanna fÀrger
Ăkta fĂ€rger Ă€r vackra de Ă€r vackra
Som en regnbÄge
 |
| De krispiga krutongerna gjorde han frÄn en baguett han köpte frÄn bageri-sidan. |
Resten av vÄr vistelse var solig. VÀldigt tacksam. I tisdags efter att vi solat och simmat i havet for vi pÄ kvÀllen med "The fun little train".
Vi besökte en vingÄrd och dÀr fick vi smaka pÄ tre olika slags viner, och sen fick vi Àven fÀrsk apelsinjuice lÀngs med vÀgen. Höga vackra vÀgar med utsikt i bergen. Vi stannade till vid ett kloster. DÀr berÀttade en rar nunna historien om hur klostret byggdes, med mera.
 |
| Vinprovning |
 |
| VÄr guide under tÄgresan |
 |
| Klostret |
Efter den Äkturen gjorde vi egen middag. Pasta. Efter att ha Àtit ute andra kvÀllar, orkade vi inte igen sitta och vÀnta pÄ maten minst halvtimme och sen Àta den pÄ tio minuter och sen vÀnta notan och sen vÀnta pÄ att fÄ betala. Det gÄr Ät sÄ mycket tid till att vÀnta.
I onsdags solade vi mest, sen kom lite regn, sÄ vi promenerade till Agia Marina nÀr molnen klarnade. VÀgen tillbaka gick vi lÀngs med stranden. Men nÀr det tycktes som att vi inte gick framÄt sÄ snabbt tog vi landsvÀgen den sista biten. Det blev varmt och vi simmade och solade en stund till. Sen Ät vi mat pÄ Redwood. Inte alls gott. Vi har sÄ god mat i Finland att det finns inget land som kan slÄ oss.
I torsdags var havets vÄgor höga. Det drar in mycket sjögrÀs och nÀr man simmar fÄr man grÀs pÄ kroppen. Men vÄgorna var sköna och det fanns en strand-dusch sÄ att man kunde duscha bort grÀset. IkvÀll Ät vi pasta med pesto, pÄ Apolafsi, innan vi hoppade pÄ TUI bussen till flygplatsen vid halvnio pÄ kvÀllen. Den tiden nÀr man ville bara lÀgga sig ner och sova.
Natten innan hade vi sovit dÄligt. Mamma hade hunnit somna, men vaknade nÀr hon sa att det kÀndes som att nÄn kröp pÄ henne. Hon tÀnkte att kanske nÄn katt, det finns katter överallt, hade kommit in. Jag satte mig spikrakt upp i panik. TÀnde alla lampor. För jag blev skrÀckslagen. Sökte i alla vrÄr för nÄgot. Utan resultat. I mitt huvud försökte jag tÀnka pÄ vad det kunde ha varit. Det fanns inget i rummet. SÄ vi skojade att det nog spökade. Men efter det lÄg vi tysta och ingen av oss somnade pÄ en lÄng stund.
Varje natt nÀr jag sko sova, kÀnde jag mig liten och otrygg. Jag var den som höll i trÄdarna och styrde resan, men absolut enligt vad mamma kÀnde för att göra och jag tipsade om vad vi kunde göra. Men varje natt, försvann dendÀr tuffa, sjÀlvsÀkra attityden, och jag kÀnde mig liten och otrygg. Det finns sÄ mycket ondska i vÀrlden och med kriget som pÄgÄr....
...hursomhelst. Vid halvtolv torsdagnatt flög vi hem. Vi kunde inte sova pÄ flyget. Benen "restless legs" drabbade oss bÄda. SÀkert psykiskt att Àven jag fick det. NÀr man tÀnker pÄ kryp i benen, börjar det krypa. Men mamma har det ofta. Jag sa att hon ska skaffa spikmatta. Det hjÀlper mig iallafall.
Vid halvtre fredagsmorgon kom vi till Helsingfors. Vi drack en kaffe. Och tog femtĂ„get hem. Ălsklingen hĂ€mtade oss vid halvtio och ni kan gissa att vi vilade under fredagen. Resan hem var lite jobbig. För vi kĂ€nde bĂ„da att nu ville vi hem till vĂ„ra kĂ€ra. Att fĂ„ sova intill min Ă€lskling...
Mitt ressug Àr borta och jag hoppas det sitter i lÀnge. Jag inser att det inte Àr sÄ roligt ÀndÄ, att vara pÄ resa, som jag skapat i min hjÀrna. Att vara bort frÄn Àlsklingen, Àr inte alls roligt. Att somna utan honom Àr bara fel. Jag kÀnde mig otrygg, vilket jag absolut inte trodde jag skulle göra. Men mamma och jag insÄg oxÄ bÄda tvÄ, att just för att det var bara hon och jag, sÄ var vi lite mer otrygga och med flera har man alltid roligare. Men trots det hade vi en bra resa var vi hann se och uppleva fina saker. Och att ligga i solstolar pÄ en skön strand i full sol och fÄ doppa sig i havet, Àr nÄgot vi bÄda Àlskar.
Men nu Àr vi bÄda tacksamma att fÄ vara hemma. Nu kan vi sÀtta oss ner och tÀnka pÄ alla goda stunder mamma och jag fÄtt uppleva tillsammans. Fish spa, massage, klostret, vinprovning, sol, bad, frukost varje morgon, alla klÀnningar, vÀskor, middagar, promenader....
...men jag kÀnner att jag Àr fÀrdig med Kreta. TvÄ resor dit nu och jag har sett det jag behöver se dÀr.