Loppis

Igår rensade jag upp min skåp. Slängde friskt Tommy Hilfiger byxor, Levi's byxor, Vila, Vero Moda jackor och klänningar, tröjor och mycket mer. 

Så idag plockade jag upp dem på en hylla på loppis Amida. Hoppas kläderna passar nån annan bättre. 

Hämtade sonen från kompisar och sen bakade jag två glutenfria Västerbottenpajer. Imorgonkväll ska vi ha pysselkväll eller vad man nu kan kalla det. Kaffe med dopp blir det. Bullar, kakor och paj. Mamma, min syster, min dotter, sonhustrun, och mina svägerskor kommer. Familjen med andra ord.

glutenfri-vasterbottenpaj

Måndag imorgon då... denna helg dras jag med nackspärr som strålar ut i axel och arm. Gymmet hjälpte inte. Värken gör mig lite yr, så jag känner mig nästan febrig. Men jag sover iallafall bra just nu. 

Loma och träning

När jag läser mina inlägg känner jag nog hur slitsamt det är med för lite sömn. Man kan höra hur jag stapplande tar mig fram. Men nu har jag sovit bättre. Så jag undrar ju om astmamedicinen faktiskt påverkar. Det lär visa sig. 

Igårkväll kom äntligen militärsonen hem. Och han är hemma till måndag. Men han har inte träffat sina kompisar på länge, så han kommer nog att vara med dem en hel del. Men det var så roligt att se honom. Och han verkade så mycket gladare och friskare. Så tack alla som bad och tänkte på honom när jag frågade. Det hjälper! 

Jag var så tacksam igår när jag gick och lade mig. För jag hade en verkligt bra känsla. Det verkar inte ta ner hans humör trots att han hamnar vara ett år i militären. Det var så intressant att höra vad de lär sig. 

Även sonen som bor i Esbo, får en bra helg. Nu sko hans kompisar åka härifrån och spendera några dagar med honom. Bra för honom!!

Älsklingen och jag kom just hem efter en skön promenad. Vi träffade två grannar med sina hundar, Hugo och sen en mindre hund, och Finn uppförde sig, det kändes bra!! 

Idag tror jag att jag ska fara till gymmet! Det nya Ole Fit är verkligen bra! Dessutom får jag sitta i bastun efter min träning. De har en såndär cool bastu-ugn. Man öppnar bara luckan och sen bastar man. 

Celestron Starsense

Så less jag var i senaste inlägget. Men jag skyller på trötthet. Ibland är jag så oerhört stolt att jobba just där jag jobbar och med det jag jobbar. Men sådär kändes det när jag cyklade hem den dagen.

Igår var jag hos frisören. Skönt att få en ny färg och uppklippning. Man känner sig lite piggare. Jag var även till Pihlajalinna och diskuterade min sömn. Så jag ska föra sömndagbok och aktiviteter. Astmamedicinen som jag tar morgon och kväll, alltid vid läggdags, kan ge sömnproblem, så från och med nu tar jag den medicinen tidigare på kvällen. 

Idag har jag varit ganska busy. På jobbet var det ganska lungt och de sista timmarna gick trögt med huvudvärk. Efter jobbet körde jag dottern och hennes pojkvän till stan. De hade bilen där på service. Jag for in via Lidl, köpte havrebröd från bageriet, röd mjölk och for hem och kokade mannagrynsgröt. Snabbt och enkelt, men gott! Jag hade äntligen tänkt lägga mig ner och vila huvudet. Men när jag satt där och bläddrade i telefon, insåg jag att om cirka 15 minuter sko jag på ett möte.

Som tur är jag snabb. Drog av mig min svettiga arbetsjumper, drog på mig en finare tröja och åkte iväg. Mötet tog en timme och sen när jag kom hem, tog jag Finn på en rask promenad. Klar natthimmel. Så jag tog fram mitt teleskop! 🔭

Det köpte jag redan tidigare när jag ville se den gröna kometen. Men teleskopet kom aldrig fram i tid. Nu håller jag, vi på att lära oss det.  Månen🌙 har vi sett ganska klart. Men planeterna och allt annat har vi inte lyckats så bra med än. Men vi lär oss.

Min telefon tar såhär ljusa bilder med nattläge på.

Detta teleskop har jag köpt.

Och här kan ni läsa om det:

celestron-starsense-explorer-lt-114az

Meningslöst

En sak är säker. Ifall jag inte hade någon jag älskade, ingen jag behövde bry mig om, skulle jag nog jobba med roligt jobb. Jag skulle bo och jobba i nåt varmt soligt land. Jag sko se till så att jag hade ett jobb jag trivts med och verkligen inte jobba heltid. Och jobba i olika länder.

Idag är jag riktigt less på mitt jobb. När jag cyklade hem, undrade jag hur jag är så idiotisk, att jag jobbar där jag jobbar. Det ger ju mig ingenting!! Jag tillbringar åtta timmar i ett lager som inte har något fönster och en ful gammal truck bredvid mig som läcker olja. Var det verkligen dethär jag drömt om?? Självklart har jag vänner där, men det betyder inte att man behöver jobba kvar med nåt som känns meningslöst.

Mässkär

Våran Finn är nog av en egen kaliber!! Gårdagens promenad till Mässkär var obegripligt spännande. Han kunde inte behärska sig och var som i vansinnig glädjepanik hela tiden. Det var en skön promenad, men på kvällen kände jag mig helt utmattad. 

Idag måndag var vi till hundparken och sålänge han får springa lös går allt bra. Han lekte helt fint med andra hundar.

Jag har sån muskelvärk igen. Jag var på lördagsmorgonen på Bodypump och har skippat igen några veckor. Och det ger samma resultat varje gång jag hoppar över. Det gör så ont, så ont i mina muskler att jag knappt kan gå.

Men cyklade till jobbet. Jag sov inte så bra, men jag tänkte att jag testar cykla nu när det blivit lite varmare. Astman kände jag kanske inte av så mycket. Men jag var nog helt slut och utmattad hela måndagen. Nu ska jag ta Finn på en kort promenad.

Denhär nya medryckande låten sko man ju gärna träna till. Sätter den till min spellista.

Solig vinterdag

Idag är en solig vinterdag. Och vi kom oss ut på en promenad på isen. Finn fick springa lös och han trivdes. Tills han hittade ett par på promenad som han ville följa istället för oss. Sen åkte han i koppel igen och han förstod inte varför. Han är ganska trög hund att förstå saker trots att han är labrador.

Om han var smart sko han ju inte sätta sig själv i klistret.

Vår kvällspromenad igår och Finn trotsade.
Han tänkte väl vänta här tills hans husse kom hem..

Köldproblem

Idag är det onsdag. Runt -10 grader Celsius därute. Det är vackert under dagen när solen tittar fram och den vita snön gör allt vitt och rent. 

I måndags var det ännu inte så kallt. Kanske runt -5. Det går bra att cykla på cykelbanan. Det är bra plogat. Så jag cyklade. Men min kropp satte stopp, för några dagar framåt när det är kallt. Min astma tål inte ansträngning i köld. I måndags fick jag inte tillräckligt luft när jag cyklade till och från jobbet. Kvällstid när jag cyklade hem, cyklade jag så lungt. Men jag flåsade och kippade efter andan.

När jag väl kom hem var jag totalt utmattad och hade en värk med tryck i mina lungor och det kändes som att de ville explodera. Självklart gjorde det mig skrämd. Så nu har jag inte vågat cykla resten av veckan. I lördags på gymmet, så sprang jag ju på löpbandet och det gick hur bra som helst.

 

Ännu följande dag kände jag mig lite utmattad. Sen natten till onsdag kom nästa problem. Jag sov dåligt. Och det kändes som att när jag äntligen somnat, ringde väckarklockan. Och jag var så arg! För jag var så trött! Jag var arg på kaffebryggaren, jag var arg på gröten som ska kokas och det tog för länge. Jag var arg för att avfallet luktade skit, ja, jag var så arg på allt! 

När älsklingen rastat Finn och kom in och vi satte oss ner och äta gröten, frågade han hur jag mådde och då började tårarna bränna bakom ögonlocken. Och när han insåg hur jobbigt jag hade det just då,  tvingade han mig i säng tillbaka. Jag försökte säga att det går inte. Jag kan inte lämna hem från jobbet, för att sova! Det låter ju helt vrickat. 

Men jag insåg att han hade rätt i allt det han sa. Precis som min chef sa. Att hälsan går nog före jobbet. Så jag somnade nog eftersom jag drömde. Vid tio steg jag upp och kände mig bättre. Så då åkte jag till jobbet. Jag var nog som i en dimma resten av dagen. Men jag blev riktigt ledsen att jag missade en god vän som var på jobbet, medan jag hade sovmorgon. En som jag lärt känna genom älsklingen. 

Ikväll fick jag reda på att minstingen som är i militära, hamnar kanske på ett år. Om det blir så, och han inte kan ändra det, blir han en undersergeant inom militärpolis. Det sko säkert vara bra för honom. Han skulle nog säkert bli som en ny kille med mer självförtroende. Men vi får se!