Grand Canyon

Jag hittade en ny intressant blogg, a cup of Jo. Mina ögon fastnade på rubriken: "Do you worry too much?" Såhär svarade  terapeuten "Cup of Jo's" fråga:

Picture the enormous Grand Canyon and drop your worry into it. Whatever you're worrying about--your cranky boss, your dating life, a salty comment from a friend--will be barely visible. "See how tiny it looks?" she says. Suddenly your problem will seem much, much smaller in comparison to the grand course of your huge, rich, long life.

Jag vet nu inte om det hjälper, men åtminstone är Grand Canyon en mäktig vy. 

Hittade även denna sköna låt med en artist som är obekant för mig, men oj vad jag diggar sånhär skön Sinatra musik.

Dessa pappertussar!:/

Hur ofta kommer det nåt positivt i postlådan? T.ex dagens kuvert gjorde mig riktigt nedslagen. Så nedslagen att tårarna trängde fram bakom ögonlocken. Jag tror att jag behöver ett jobb till.

Har sovit dåligt inatt. Dotterns telefon fick samma fel igen. Och hon vet inte ens om när det händer, eftersom hennes telefon är påslagen. Det går inte att nå henne.

Så den hysteriska mamman har knappt sovit. Men tack vare hennes kompisar Kajsa och Erica fick jag reda på att dottern var framme vid destinationen och helt ok. 

Lite annorlunda på jobbet. I några veckor ska jag jobba i Baltic yachts-byn. Tillbaka på prepreg laminering, vilket jag gillar. Det är rent och fräscht och man har inga fibrer i halsen som retar.

Dethär ska vi testa nu. Det blir nog häftiga flygplan när tipset kommer från den bästa<3

Man får lite nytta av postlådeskiten iallafall.

Skärpning Vr !! Vr ryhdistäytyä!!

Nu står vi här igen och väntar på ett tåg som är mer än halvtimme försenat. Kanske dags för Vr att börja se om tidtabellerna?? Hur har ni tänkt det när man bokar en resa t.ex från Bennäs till Åbo och har tio minuter på sig att byta tåg i Tammerfors?? 

Som tur är vi smartare denna gång och lät er inte få onödiga pengar av oss utan bokar biljetterna skilt mellan städerna. Nåja, vi lurar oss själva förstås eftersom resan blir dyrare att boka så. 

Mänskor som står och väntar och tar tåget för att man räknar med att komma fram i tid. 

Jag tycker det är fruktansvärt att varje tåg är så försenat! Och för att undvika förseningar försökte vi oss på morgontåget. Ändå så försenat att man skäms. Ni borde ge pengarna tillbaka!

Denna gång kommer hon förhoppningsvist inte att missa sista bussen till skolan.

Hursomhelst hade vi en bra helg med dottern hemma:)

Ellen Degeneres bok läser hon just nu.

Jag väntar vackert på min tur.

Arkipelagen

Spotlight Karleby Kokkola

Här sitter vi i Halpa-Halli grottan och väntar på att tjejerna ska bli klara. Dottern är hemma från skolan denna helg och nu springer hon runt med kompisarna i stan. Vi är nämligen på Spotlight i Karkeby/Kokkola. Och affärerna är öppna till elva. Tolvåringen har samlat ihop några ballonger från olika ställen. Nu vill vi gärna åka hem, jag börjar bli trött. Men att få tre tjejer redo att åka hem tar sin tid. Denhär utsikten vi har just nu är ju inte desto vidare grann heller.

Ha en skön fredagkväll! Kram

Marianne Käckos bok

Denhär boken har jag läst senast. 

Ja, jag läser inte så ofta, men ibland så får jag ett litet sug nånstans att det vore kul med  en bra bok.

Jag tror att många utav er har läst den. Och har ni inte måste ni!

Det är en bok som lämnar en med många känslor och eftertankar.

Man blir bedrövad, chockad och ja, rädd när man inser hur sinnet råddar till det för en mänska och hur fel tankarna kan bli när man slutar äta. Tänk att det kan bli så fel att mat blir ens största fiende. Och värsta fienden för den anorexi-drabbade är troligtvis mänskan, som tvingar dem att börja äta igen. 

Jag önskar att ingen skulle behöva gå igenom något sådär jobbigt som anorexidrabbade Katarina i denna bok gjorde, men det är ledsamt, det är så många som kämpar med exakt samma sjukdom, anorexia. 

Tålamodet och kämparglöden mamma Marianne hade under de åren då dottern var sjuk, är en mammas instinkt och glöd. Man kan känna hur hon slåss med näbbar och klor och instinkten som säger till när hon vet att nåt är fel. 

Man kan känna hur uppgiven hon känner sig när det inte går framåt. 

Nåja, nu är jag trött, men boken är en sån som lämnar på hjärnan. En sån bok är en bra bok.

Nu ska jag sova....

Sov gott:)

Grillfest

Det är spännande dagar som gått förbi. En massa ärenden hit och dit, och att få vara med sköna härliga mänskor, då känns det super-bra! 

Måndagen började på bästa sätt. Älsklingen var tillbaka i Finland. Resan hade gått bra och jag hämtade honom i stan efter jobbet.  

Tisdag, träffade vi våra kära vänner M & J och fick se en liten liten söt kille som låg och sov så sött, endast en vecka gammal. Före det handlade vi enormt mycket. Runt 3kg maletkött, 40 korvar, sallader och grönsaker, semlor, och många baggar med semlor för att få hamburgare till alla, chips, limsa, förstås amerikansk dressing, dricka mm och ingredienser så att jag kunde baka min favoritkaka, spetskaka.

Äter man den dessutom kakan varm är den suverän. Men söt som socker:)

Älsklingen gör enormt goda hamburgarbiffar så han fixade dem. Klockan gick snabbt och det var att packa snabbt ner nödvändigheterna och grillen i bilen och köra till måsarnas bo.

Nu blev det grillfest. Gosiga mänskor rullade in. Alla verkade avslappnade och på gott humör. Det blev en mysig utekväll med skön bbq-feeling. 

Tacksam, sååååå tacksam när man runt omkring sig har så sköna härliga hjärtliga mänskor full av glädje och omtänksamhet. Kan man ha det bättre i livet! 

Tack till Peter som stegade till och blev grillmästare en god stund, och även mamma! 

Och tack till alla kära gäster som förgyllde vår fina grillkväll. 

Tack till mina kära:

Mamma, Jenkki, Peter, Maria, Robin, Kent, Daniel, Roland, Anna, Elton, Elwa, Kim, Mikaela, Anders, Sanna, Felicia, Viggo, Annika, Andreas, Amanda, Ted, Camilla, Mikael, Robbi.

Anders och Maria, och deras två gullungar, Benny med familj som hatt sånt tålamod med våra frågor mm. 

Tack till er alla för en fin kväll. Vi ses. 

Tacksam till älsklingen som fixade allt. Dagarna han kunde vara hemma, gick alltför snabbt förbi, in the blink of an eye.

Sist men inte minst mina pojkar som hjälpte till som riktiga gentlemän:)

Dottern var lite ledsen att hon missade kvällen, men vi tar igen det nångång.