Julfesten gick lungt förbi igÄr och en fin kvÀll med mina snÀlla rara arbetskompisar. Med dem kan man kÀnna sig accepterad och trygg. Ingen av dem sprider negativ anda. Det Àr en fin kÀnsla nÀr man kÀnner att arbetskompisarna bryr sig om en och att de kÀnner att man bryr sig om dem.
Jag Àr lycklig att ha sÄ rara mÀnskor omkring mig. De kÀnner mig och vet var de har mig vilket gör att de kan slappna av och vara sig sjÀlva och tvÀrtom.
Vad Àr vÀl bÀttre Àn att fÄ sitta en kvÀll och fÄ skratta:) Det Àr den bÀsta medicinen i vÀrlden.
Jag har haft de bÀsta mÀnskorna omkring de senaste tvÄ Ären.
De har hjÀlpt mig att bli ödmjuk igen och tagit mig ur mycket elÀnde.
För bara 2,5 Är sen var jag ett kaos kan man lungt sÀga...
Senare igÄrkvÀll trÀffade jag min kÀra lillebror och fick umgÄs med honom.
Lucian kom med hÄriga ben:
Dottern kom tryggt hem igÄrkvÀll.
SjÀlvstÀndighetsdagen idag. Vi tog en lÄng walk till stan jag och tonÄringarna och det tog oss typ en och en halvtimme.
HÀrligt med mycket snö...