Idag ringde en chaufför och undrade om nÄgon Àr pÄ plats pÄ jobbet, ca kvart över fyra eftersom han kommer sÄ sent med nÄt material. Eftersom jag inte vill förstöra nÄgons dag, sÄ sa jag till honom att jag skulle vÀnta dÀr.
Lite nervös blev jag nÀr han talade om att lasten Àr sju meter lÄngt!! Vad i helskotta (som Fridolf sÀger) kunde det vaa???
Kom fram till att det var int sÄ farligt, nÀr jag fick reda pÄ att det var flera paket pÄ dedÀr metrarna. Och jag fick Àven reda pÄ vilket material det var sÄ jag kÀnde mig tryggare.
Det började bra, men jag ogillar att köra den större trucken och jag var Àven tvungen att lÀgga de lÀngre gafflarna pÄ. NÀr jag var nÀstan klar, sÄ stannade trucken. Utan gas! Skit!! Ringde Jussi smÄtt nervöst! Som tur svarade han och guidade mig igenom bytet av gasflaskan. Det gick ju smidigt trots allt! SÄ efter det lyfte jag de sista lÄdorna av lastbilen.
Okej. Tackade chauffören och slÀppte ivÀg honom och jag började lasta in alla lÄdor i hallen och vid dethÀr laget hÀver snön ner. Efter lite om och men har jag alla sju lÄdor inne.
..jag menar, huh, kÀnner mig riktigt okvinnlig!! NÀr jag tittar mig i spegeln ser jag ju ut som en kvinna, om Àn trött och sliten, men jag vill kÀnna mig kvinnlig och inte manlig alls!!!!
Jag tycker det Àr lite förnedrande pÄ nÄt sÀtt, att kÀnna sig okvinnlig.
NÄja, efter att jag var klar och stÀmplade övertid ut vid halvsex, och inte hittat min ena fingervante, cyklade jag hem pÄpÀlsad med mössa, ytterklÀder och arbetshandskar, medan snön knÀppte mig skarpt i ansiktet under cykelfÀrden. Men det sket jag fullstÀndigt i. Jag hade det ÀndÄ ganska bra och kÀnde mig varm och go, medan kvinnan jag passerade i sina strumpbyxor och kjol hade det mycket vÀrre, jag tyckte sÄ synd om henne.
Konstig ironi i det hela!
