16.2.23

People help the people

Idag höjde jag summan pÄ det jag betalar till UN:s WFP. SnÀlla betala Àven ni en lite summa varje mÄnad till nÄn organisation, som du vet att du kan lita pÄ. Jag skÀms att jag betalar sÄ lite. Men ÀndÄ fÄr jag svar dÀrfrÄn att min lilla gÄva hjÀlper.

SÄhÀr stÄr det i mailet:

Dear Carina,

You may remember my message a short time ago. It was about the devastating impact of the global food crisis on the world’s most vulnerable people.

Eleven-month-old Ahmed is among them. He lives in Somalia, where conflict and the longest drought in 40 years have pushed people to the brink.

With your support, we have been doing everything possible to keep famine at bay, but the situation remains critical.

People are dying. My colleagues on the ground have told me about children who do not survive the journey to find help.

With your regular gift, you are providing a lifeline to people facing hunger globally. You helped scale up our work to reach record numbers in 2022 – over 140 million people.

But we’re already being called on to do more in 2023 – especially with emergencies like the recent earthquakes in TĂŒrkiye and Syria, which left many thousands of people without a home and facing hunger.

With food prices at a 10-year high, the coming months will be a time of extreme jeopardy for people around the world who are struggling to feed their families.

WFP’s Early Warning Watch List is showing a high risk of new crises in Sudan, Ethiopia and the Central African Republic.

Your regular gift shows your commitment to fighting hunger. Month-by-month, you provide vital on-going support for lifesaving programmes. But the number of people facing acute hunger is increasing. So is the cost of delivering lifesaving food assistance.

In the months ahead, you could enable one more child like Ahmed, one more family, or one more community, to receive the lifesaving food assistance they need to survive.

I can’t finish without thanking you once more. Your support is critically important at this time, and a great source of hope. Whatever your decision today, we’re grateful to you for being part of our team and sharing our commitment to fighting hunger.

With my best wishes,
Halcyon Garrett 
UN World Food Programme 


WFP Thank you for supporting

Ibland tappar jag verkligen modet nĂ€r jag inser vilka egoistiska, elaka, dumma, irriterande, oförstĂ„ndiga, kyliga, bittra vi mĂ€nniskor Ă€r. Speciellt nĂ€r vi bor i ett land med fred och borde bara sĂ„ enormt tacksamma och glada. Vi har mat pĂ„ bordet och frihet att röra oss. Trygghet. 
Och ÀndÄ sÄ Àr vi bittra!!!!

Vi har ett krig som pÄgÄr, var mÀnniskor tvingats fly eller lever i misÀr. Och för att inte tala om jordbÀvningen, fattigdomen i vÀrlden och allt elÀnde det orsakar.... medan vi hÀr hemma gnÀller för att vi inte har en bÀttre telefon, bÀttre jobb, bÀttre allt....det Àr sÄ uselt att jag skÀms!!

Det Ă€r dessa saker som skrĂ€mmer mig!! Hur lĂ€nge har vi rĂ€tt, att ha det sĂ„hĂ€r bra, dĂ„ vi int inser hur  lyckosamma vi Ă€r! För nog kĂ€nns det minsann att vi lever pĂ„ grĂ€nsen. Vi mĂ€nniskor, det kan bara inte vara sĂ„hĂ€r lĂ€tt för oss!! Att vi lever sĂ„hĂ€r, helt kyligt stela och int bryr oss i det som kallas omtĂ€nksamhet och kĂ€rlek. 



God knows what is hiding in those weak and drunken heartsGuess you kissed the girls and made them cryThose hard-faced Queens of misadventureGod knows what is hiding in those weak and sunken eyesFiery throngs of muted angelsGiving love but getting nothing back, oh
People help the peopleAnd if your homesick, give me your hand and I'll hold itPeople help the peopleNothing will drag you downOh, and if I had a brain, oh, and if I had a brainI'd be cold as a stone and rich as the foolThat turned all those good hearts away
God knows what is hiding in this world of little consequenceBehind the tears, inside the liesA thousand slowly dying sunsetsGod knows what is hiding in those weak and drunken heartsGuess the loneliness came knockingNo one needs to be alone or sinking
People help the peopleAnd if your homesick, give me your hand and I'll hold itPeople help the peopleNothing will drag you downOh, and if I had a brain, Oh, and if I had a brainI'd be cold as a stone and rich as the foolThat turned, all those good hearts away
Nah, nah, nah, nah, nah, oohNah, nah, nah, nah, nah, ooh
People help the peopleAnd if your homesick, give me your hand and I'll hold itPeople help the peopleNothing will drag you downOh, and if I had a brain, Oh, and if I had a brainI'd be cold as a stone and rich as the foolThat turned all those good hearts away

14.2.23

VĂ€ndagen

IgĂ„r var jag till Kokkola och Terveystalo. Jag var redo för att fara dit och och ta bort Mirena som sattes in för över ett Ă„r sen. Men dĂ„ började jag Ă€ndĂ„ inse nĂ€r jag körde dit att det problem jag hade före Mirena ville jag sjĂ€lvklart inte ha tillbaka. 

Men allt detdĂ€r som stört mig efter Mirena ville jag fĂ„ bort. Trots att det inte var sĂ„ elĂ€ndigt. Konstigt nog hade det dagarna innan mitt besök till Terveystalo, faktiskt blivit bĂ€ttre. SĂ„ nĂ€r jag kom in till rummet, sĂ„ sa jag som det var. Att jag kanske förhastat mig, och hon gav mig goda rĂ„d. 
Och som tur Àr allt okej. Mirena sitter pÄ sin plats. SÄ den fÄr nog sitta dÀr i nÄgra Är till.

Jag har varit vĂ€ldigt upptagen pĂ„ jobbet dessa tvĂ„ dagar. Men det gĂ„r bra! IkvĂ€ll blir det Alpha som vanligt pĂ„ tisdagkvĂ€ll. 

VĂ€rlden firar VĂ€ndagen, Valentine's Day.





12.2.23

Dragsvik

Fredagmorgon startade vi klockan fem pÄ morgonen, jag och Àlsklingen och körde till Dragsvik. Vid Nylands brigad skulle soldaterna idag svÀra faneden. Det Àr ca 6,5h till Dragsvik. Varför vi tog bilen var för att vi skulle sova i Tammerfors pÄ hemvÀgen och göra ett besök pÄ Ikea. Vi behövde nya pÄslakan.

Dottern tog hand om Finn och han hade nog de bÀsta dagarna i sitt liv nÀr han fick vara med sin bÀsta vÀn Olof.



SĂ„ fredag vid tolvslaget kom vi fram till Nylands brigad. Sonen som bor i Esbo kom han ocksĂ„ dĂ€rifrĂ„n. Han var entusiastisk att göra Ă„terbesök till armĂ©n. Han var ju dĂ€r pĂ„ 2021. 



Och Àldsta sonen var dÀr 2019.



Och hĂ€r Ă€r minstingen. Vid 0:08 Ă€r han den som  nĂ€rmast i rutan. 



SĂ„ vi spenderade vĂ„r dag dĂ€r frĂ„n tolv till fem. 






NÀr dagen pÄ brigaden var över tog sonen bussen tillbaka till Esbo. Det var roligt att han hade möjlighet att komma.

Vi körde sonen till tÄget. Han fick ju Äka hem och ville sjÀlvklart inte komma med oss. Han ville ju hem. SÄ Àldsta sonen hÀmtade honom frÄn tÄget hemma och det var roligt att de fick spendera tid tillsammans.


Vi körde till Tammerfors, det grÀmde mig att jag var sÄ dum och inte fattade att vi kunde ha haft sonen med oss hela vÀgen till Tammerfors. Och slÀppt av honom dÀr pÄ tÄgstationen.

Vi kom till Tammerfors vid halvÄtta och Äkte till hotellet vi bokat pÄ Unity. Vi slÀppte av vÄra saker och for till Napoli och Ät pasta.


Och efter middagen Äkte vi till hotellet och sÄ skönt att fÄ lÀgga sin ner i sÀngen med de sköna rena mjuka sÀngklÀderna efter en varm dusch.
Vi sov till halvnio.

Efter morgonmÄl körde vi till Ikea och köpte pÄslakan, en krukvÀxt och annat smÄtt.
Vi startade hemÄt klockan ett och stannade vid Parkano för mat och sen vidare hem.

Vi kom hem vid sex pÄ kvÀllen. HÀmtade Finn, som verkade lite chockad, deprimerad att ha blivit tvungen att ta farvÀl av Olof, eller var han bara trött efter all lek.

Nu Àr det söndag och vi sitter hÀr i soffan efter att ha varit pÄ promenad efter vi Àtit pancakes. Om nÄgra timmar kör jag sonen tillbaka till tÄget som tar honom tillbaka till militÀren. Ni fÄr gÀrna be för honom att han blir frisk eller tÀnka pÄ honom. Han mÄr bÀttre, men hostan han har lÄter elÀndig. SÄ jag tackar alla ni som gör det med ödmjuk vÀrme.





Idag kÀnns det som att jag kanske ska baka bullar och banankaka. Vi fÄr se....






9.2.23

Sömnproblem

Jag fĂ„r nog ta och göra nĂ„got Ă„t min sömn. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det. Imorse nĂ€r jag vaknade, var jag sĂ„ trött att jag tĂ€nkte, ifall jag sover lite lĂ€ngre, far senare till jobbet, funkar det? Men nej, förstĂ„s inte! 

Man kan inte fortsÀtta sova, trots varje ven skriker att man inte ska stiga upp. Jobbtid frÄn 7-15:30. Och om jag inte Äker till jobbet, sÄ finns det ingen som öppnar dörren till varumottagningen. Och ingen som hjÀlper folk med saker jag mÄste hÀmta till dem med mera. SÄ det gÄr inte att fortsÀtta sova, trots att jag Àr sÄ trött.

Men idag ringde jag till Pihlajalinna och ska se om jag fĂ„r nĂ„gra goda tips. Jag vĂ€grar att ta sömnmedel. Melatonin har jag testat, men det funkar inte. 

Jag cyklar ju till och frÄn jobbet, oftast, trÀnar och dricker endast kaffe pÄ morgonen nÀr jag stiger upp. Promenader med Finn varje kvÀll. SÄ det borde ju inte vara brist pÄ en aktivitet.

Jag kĂ€nner ju nog, att det Ă€r hjĂ€rnan som inte kan koppla av. 






7.2.23

No snow in Helsinki

Halvnio pÄ fredagmorgon steg vi pÄ tÄget mot Helsingfors.

Framme i Helsingfors vid halvett. Till lunch blev det hamburgare frĂ„n snabbmatsrestaurang. Men det Ă€r nog det vĂ€rsta man kan lĂ€gga i munnen och Ă€ta. 

Efter det gick vi till hotellet Scandic Hub. Checkade in och sen gick klockan fort. Vi hann in en svÀng till nÄn butik innan vi mötte pojkarna pÄ tÄgstationen. Minstingen sÄg frusen ut. Oj!! vad han frös!! Och vem skulle inte det, med en t-skjorta, en skjorta och tunn jacka som han Àr tvungen att ha pÄ sig nÀr han kommer pÄ loma. Jackan Àr som en tunn sommarjacka. Det Àr ju horribelt.

Inte nog med att han frös, var han sjuk igen. Han blev sjuk för en mÄnad sedan och har varit sjuk sedan dess. Mitt hjÀrta brast av att se hur uselt han mÄdde. Han fick iallafall komma hem frÄn mili och vila. Vi for direkt och Àta italienskt med pasta pÄ Vaelsa. Och efter det Äkte vi alla Ät varsitt hÄll. Mamma och jag till hotellet, sönerna och dottern till Esbo var ena sonen bor och lillebror till Tölö. Man kommer enkelt med Metron till Esbo. Mamma och jag for en svÀng i bastun.





Lördagsmorgon sÄ vaknade mamma och jag vid sju. Vi klÀdde pÄ oss och gick ner till hotellets morgonmÄl som var helt bra! Efter det for vi pÄ stan. Tills de andra vaknade och mamma och jag tog Metron till Esbo. Och sen hoppade vi pÄ buss frÄn Iso Omena, och nÄgra minuter senare, hoppade vi av bussen, var sonen bor.




DÀr satt vi en god stund. MilitÀrsonen satt och var halvt förlamad av flunssa. Han orkade inte ens tala. Det sved i mig att se hur dÄligt han mÄdde, hur trött han var. SÄ han ville lÀmna och vila medan vi Äkte en svÀng till Iso Omena. Senare Ät vi risotto och rÀkor dÀr pÄ Deliberi. Och hÀmtade mat hem till sonen och sa godnatt. Sen Äkte mamma, jag och lillebror tillbaks, in till Kampen. Lillebror for hem och vi for i bastun igen pÄ hotellet. Sen började vi se pÄ Hunger games.



Söndagsmorgonen började vid nio med morgonmĂ„l. Sen packade vi vĂ„ra vĂ€skor och vilade. Efter tolv Ă„r tog vi spĂ„rvagn 10 till lillebror i Tölö och spenderade sista timmarna dĂ€r. Även mina barn kom frĂ„n Esbo. Snaggade hĂ„ret pĂ„ militĂ€rsonen som hade 38,5 graders feber. Sen pĂ„ Ă„kte vi alla hem. Mamma, dottern och jag tog halvfem tĂ„get hem. Sonen tog tĂ„get tillbaka till militĂ€ren, sonen till Esbo 

PÄ mÄndagen fick sonen Àntligen antibiotika. BihÄleinflammation. SÄ nu ber och hoppas jag pÄ att han ska fÄ bli frisk. DethÀr Àr inte lÀtt för honom.



Jag ber ofta för alla mina barn. Jag ber att Gud Àr med dem och tar hand om dem.










2.2.23

Helsingfors

Idag Ă€r det fredag, pĂ„ en torsdag, för mig. Imorgon Ă€r jag ledig och dĂ„ Ă„ker vi till Helsingfors. 

Vi ska shoppa och Àta gott, trÀffa bÄda mina söner, trÀffa brorsan. Mamma och dottern kommer ocksÄ.
SĂ„ minstingen kommer frĂ„n armĂšn och tar sin permission i Helsingfors. Och studerande sonen frĂ„n Esbo. Lillebror frĂ„n Tölö. 

Dottern och minstingen sover hos studerande sonen i Esbo och vi Ă€ldre pĂ„ hotellđŸ€—

Imorgon halvĂ„tta pĂ„ morgonen startar vi med tĂ„g. SĂ€kert blir det lunch och sen shopping. Ska bli sĂ„ kul. Bara jag orkar bra. Jag har inte sovit en blund pĂ„ tvĂ„ nĂ€tter nu. Kanske för att mĂ„nen Ă€r sĂ„ stor och nĂ€stan full  Trots att jag tog Melatonin igĂ„r. SĂ„ nu behöver jag verkligen fĂ„ sova kommande natt.

Jag önskar jag skulle veta vad göra nÀr man inte hittar sömnen.

Om jag minns, ska jag fota av vÄr lilla resa....




30.1.23

Trustfall

Helgen gick lugnt och fint trots att Finn gör mig frustrerad. Han Àr lite galen att vara ut pÄ promenad med oftast, men galnare ibland. IgÄr gick jag genom stadens gator och lite utanför och han Àr helt galen av alla lukter. Han ska lukta varje meter och sen detdÀr som jag har sÄ svÄrt med, nÀr han ska slicka andra hundars piss. Det tolerear jag inte. Men att fÄ det inlÀrt, Àr helt vansinnigt svÄrt. Precis som att fÄ honom att gÄ bredvid mig. Hur mÄnga gÄnger jag har försökt, men utan resultat. SÄ nÄt fel mÄste jag göra. SÄ ibland nÀr jag varit ut pÄ promenad med honom Àr jag helt slut.

Hursomhelst Àr det mÄndag igen. IkvÀll har jag varit pÄ Lashlift hos Dina.
Om ni minns sÄ gillar jag Pink. Och nu har hon en ny lÄt. Och afrikansk musik hÄller pÄ och blir riktigt populÀrt. Jag gillar sprÄket, hur de uttalar engelska ord, rytmen och melodierna.